Det finns bilder gömda i ett dolt förflutet som man kan plocka fram i stunder
när man varken vet ut eller in och livet ter sig aningen bistert, orättvist och bara oförklarligt.
Det finns låtar som man förknippar med saker man upplevt i ett känslotillstånd när livet stannade för en sekund och allt det man drömt om förintas ..
Det finns texter som säger så mycket om en själv och som man kan lyssna på gång på gång.. Det här är en sådan. Tack Lars Winnerbäck för allt du gett mig då, och nu..
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
jag har så mycket med mig själv precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu
Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha..
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa om en främling lika tillitsfull som du..
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu
Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi precis har blivit sams.
Jag skulle söka upp kontakter som jag tappat, som jag varit med förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns.. Jag skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten..
Det skulle bli för tom om ingen fanns där som värmde mig i natten..
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog om att bli förstådd
Ingen känner mig så väl som du..
Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar