Ett möte mitt i vintern med en annan årstid

Trots att jag inte varit på topp den senaste veckan och helgen så har träningen flytit på mer än bra. Det är ganska konstigt att när man känner sig upprymd eller nere så flyter det på både i benen och med pennan. Jag har alltid haft lätt för att skriva då jag haft mycket som stulit mitt fokus runt omkring när det gäller det sociala livet inkluderat kärleken, vänskap eller bara mina egna små problem. Detsamma verkar det vara med träningen och speciellt när jag är stressad och kommer hem från jobbet med en bultande spänning som känns både i huvudet och i nacken.

Kvällen mötte mig med en ljuvlig temperatur som får mig att längta om möjligt ännu mer efter den stundande våren som snart står på tröskeln. Plus 2 grader visade temperturen då jag idag gav mig iväg och min lilla Vovves hundkompis matte gjorde mig ännu mer motiverad då hon i början av passet berömde mig genom att säga att det ser så fint ut då jag springer. Och så lätt. Efter det så öste jag på och benen var verkligen med mig hela passet. Min sluttid på 10 km-44 min med några minuters avdrag på samtal med klubbkompis och hundkompis matte . Inte illa tycker jag för att inte egentligen ha laddat speciellt mycket dagen till ära. =) Och för att ha åkt 12 km skidor i Lördags och sprungit 11 km igår.

I morgon blir det besök på Gymnasiet med blivande gymnasieelever som skall slussas runt och försöka komma på vad de vill göra av sin framtid och de minsann är inte lätt. Jag minns så väl när jag själv skulle göra det valet . Ja det föll på samhällsprogrammet, men hade jag fått välja idag hade jag INTE gjort samma val. Tänk vad mycket roligt dagens tonåringar har att se fram emot.. för att inte tala om hur mycket de har att välja bland. Idrottsprogram, friskvårdsprogram och annat roligt som gör att man önskar att man vore 15 år gammal igen. Nu får jag nöja mig med att följa dem på deras färd och se till att peppa dem inför de val de ska göra.

Förresten pratar de om att förändra sitt liv på teve. Det handlar om mod och att våga stå upp för sig själv. Att ta ett steg tillbaka och att kunna känna att man inte alltid behöver ta ett beslut här och nu. Att ge sig själv egen tid och att inte vara för snabb och för hård mot sig själv. Det är okej att ha ont i magen av rädsla, för det som är modigt är att göra det man är rädd för. Fast man är rädd. Att utmana sig själv och att inte undfly en konflikt av rädsla. Vi skall vara oss själv på ett respektfullt sätt och vi skall inte umgås med människor som gör oss illa och som bara tar och tar utan att ge någonting tillbaka. Med dessa rader tar jag nu kväll och inser att jag måste börja sätta gränser mot mig själv. Jag ska, jag vill och jag kan!