En bra dag kan bara ge fler braiga dagar, hmm bra, bra. BRA is the shit!

Torsdag har gått i ett endast svep som sagt 

Slurp och puh ,men till skillnad mot vissa dagar inte slukat energi, utan gett energi även till huvudet och psyket! Och då är det en bra dag!

Dagen Torsdag har varit en inspirerande dag.
 Förkylningen är nästan borta på så vis att jag känner mig piggare igen och inte så där seg i kroppen som man kan göra när man är sjuk. Snoret i näsan finns fortfarande kvar, men så länge som det lossnar och vill ut så är det positivt. Det är när det börjar trycka i huvudet, ovanför ögonen eller vid käkarna som det kan vara läge för att införskaffa något form av kortisonspray för att inte riskera att det skall bli inflammation i bihålorna. 

Det har jag haft vid några tillfällen tidigare i mitt liv och det är inte att leka med. 

Jag minns speciellt en gång, medan jag ännu bodde i Lund. 

Jag gick omkring med en seglivad förkylning nästan hela sommaren utan att bli av med den.

 Jag var ständigt trött och hängig och hade inte feber hela tiden, men nästan varje dag i någon veckas tid låg jag på febergräns med ca 37.4, vilket är ganska högt för att vara jag som har låg kroppstemperatur

. Jag träffade läkare efter läkare men de gav alla samma svar:

  Kom tillbaka om två veckor om det inte blivit bättre! 

Men det blev ju inte bättre. I efterhand förstod jag varför. 

När jag väl kom till rätt läkare som skickade mig till röntgen och undersökte mig mer noga, så visade det sig att min lungkapacitet var som hos en 60 åring och jag hade en långtgången bihåleinflammation. 

När jag sedan fick medicin så började jag omgående känna mig som en ny människa igen, så bra som jag inte mått på länge under den tiden. Så kroppen signalerar när något är fel. Våga lita på kroppen, ty den är din bästa måttstock.

Nå eftersom att dagen gått i ett och hund och matte endast fått sig en kort promenad på 25 minuter tidigt i morse så åkte jag direkt till Ormberget för att springa 7.4 spåret med två kilometers extra sväng,

 efter mitt intressanta möte, som jag säkerligen kommer berätta mer om här, när jag vet mer och har mer kött på benen.
Min blogg kommer få äran att synas på lite andra ställen som det verkar och arta sig bra!!

Det har regnat hela dagen ändå tills i eftermiddag och lagom till vår löptur så visade sig solen 

också vilket gjorde rundan till en underbar löprunda. 

Det komiska var att Selma fick upp spår på storebror som var där och sprang. Vi visste inte det då, men när vi började närma oss hans rygg så insåg jag varför hon dragit så. Tänk vilken näsa de har, de 4benta vännerna.

Jag kan inte säga att det går så bra som innan förkylningen, för jag håller ju igen då jag tränar nu eftersom man inte vill lägga för stora påfrestningar på hjärtat. Men trots att jag försöker hålla igen så kommer jag på mig själv med att det går fortare än jag tänkt. 

Varför är det så svårt att ligga på en snittfart på över 5 minuter per kilometer nuförtiden?

 Jag brukade ju älska det förut, men nu känns det som om det går så sakta!!! Och sakta är bra, sakta är återhämtning, förbränning, naturupplevelse och löpning utan att slita och belasta och jag behöver det! Min träningsdos har ökat i sommar och som min träningskompis och ultralöpare Niklas brukar säga: Det är den långsamma träningen som helar och lagar!!!Och han vet, för han har sprungit de flesta tävlingar och nästan aldrig varit skadad. Det ger så mycket mer än man tror och det behöver inte göra ont. Det gör ju så gott för psyket ändå, tänker jag !!  

    I går kom startbeviset till Lidingöloppet. 

Startnummer K30 22169

är mitt nummer och självklart kommer jag att återkomma med mer info! Jag hoppas så många som möjligt följer min resa och håller alla tummar och tår för att det blir ett lopp väl värt att minnas. Man kan följa mig genom sms, eller genom hemsidan.  Det kommer bli  en upplevelse oavsett hur det går, men det är klart det känns lite extra i magtrakten när man springer in i målområdet med vetskapen om att man gjort sitt bästa 30 km lopp. När man sneglar på klockan och den blinkar sin hemliga kod till en: Du är en vinnare, för dig själv!!!

Ja och varmkorven efteråt! Aldrig smakar en korv så gott som efter en långtävling!!

Dagens middag blev en omelett med spenat, tomater, rödlök och svamp med ugnsrostad broccoli och massa Ryvita Knäckebröd. Kaffet är klart i bryggaren och skriker mitt namn nu från köket, så det är dags att pallra sig dit tror jag!

ADIOS!!

Reflektioner om Lidingöloppet och kommande mål

Gräsmattan är grön, grön, grön och frodig här jag står mitt ibland tiotusentals andra löparentusiatser denna stora dag som för alltid kommer att vara ihågkommen som en av de roligaste i mitt liv. Överallt står löparklädda, hurtiga människor, unga som gamla, beredda med sina puls klockor och hoppandes i takt till musiken eller sina egna lurar beredda att ge sig iväg i väntan på startskottet. Många är redan på väg och nu är det snart min tur. Adrenalinet pumpar i min kropp och just nu vill jag bara springa.. det spritter i benen och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka för mig själv: att vad ojämnt underlaget ser ut och undra hur det skall gå med tån nu idag, tänk om jag får bryta, vad pinsamt, vad gör jag då?? Är jag en idiot som deltar?? Jag har bäddat in min tå bland kompresser och tejp och den värmer på bra där i mina nya löparskor. Musiken på plats, tröjan nerstoppad i byxan och luggen placerad bakom en hårklämma i turkost glitter (väldigt passande dagen till ära). Nu är jag här, ja nu är det dags, nu kör vi och så gör jag det. Startskottet smäller av och så är startgrupp 4 iväg.
Det går sakta, sakta och jag hinner hålla koll på vart jag sätter fötterna. I början är jag så där överdrivet rädd att trampa snett och det gör inte så mycket att alla trängs och vill komma förbi varandra. Sölkorv på sölkorv ställer upp sig som ett farthinder på en starkt trafikerad väg någonstans i Europa, men skillnaden är att här går det inte fort. Inte på långa vägar.
Backe upp och backe ner tar emot oss och efter 7 km kan jag börja springa i mitt eget tempo och känna att det värsta trängseln lägger sig. Människor börjar bli trötta och jag känner mig egen kropp bli bara starkare och starkare.
Terränglöpning, detta fruktade moment av mig som jag trott att jag inte har krafter att kunna bemästra och så går det så lätt, så lätt ja jag stannar inte i en enda backe utan jag känner hur återhämtningen börjar direkt backen planar ut sig och hur min puls och mitt starka hjärta går ner i puls och samlar krafter för nästa stigning. Svetten lackar i min panna, trots att det på en del ställen när solen börjar skymmas av mörka oroväckande moln, känns lite kyligt, eller precis så där som det ska göra när man är ute och springer och är precis rätt klädd i de rätta väderförhållandena. När allt bara stämmer och jag känner att jag är ett med löpningen utan att riskera att skada mig själv desto mer utan med omtanke för tår, risk att trampa snett och slå i någon sten eller gren som gömt sig där i leran som ligger och lurar på spåret.
Plötsligt har jag en mil kvar och en mil på Lidingöloppet känns som 2 kilometer på mina vanliga träningspass. Jag vet inte vad det är som gör att tiden går så fort och att dessa timmar som av många kan kännas som en fruktan och som också gjort det av mig själv i ett tidigare skede, nu bara känns så kul, så härligt och att mina ben som dagarna innan kändes så möra nu känns så pigga.
Med fyra kilometer kvar så kommer jag på mig själv med att börja springa fortare och många är de ryggar som jag lämnar bakom mig på min färd mot målet. Känslan av att jag vet att jag närmar mig målet får min mun att börja le och i farten plockar jag fram min mp3 spelare och sätter på den där låten som jag bara älskar. Den låten som jag skrattat till, gråtit till och bara varit till.. den ger mig ny energi och när vi kommer in till raksträckan mot mål som springer jag som jag aldrig gjort förr. Jag bryr mig inte om jag springer på en halvlerig gräsmatta med en tå som för 5 veckor sedan gått av vid en ofullkomligt förklaringslös situation. Det är den tån som burit mig fram idag och trots att jag inte kommer bland de främsta i denna världens största terränglopp så är jag en vinnare idag för jag har gjort det. Jag närmar mig mållinjen och jag ser de blå upphöjda mattorna som nu snart, snart kommer skicka iväg ett sms till min pappa som troget följt mig genom sms tjänsten på sin mobil. Nu kommer han att se att jag i mål, något som var helt omöjligt att föreställa sig för mig själv, för mina vänner, min familj och min ortoped för 5 veckor sedan. Jag har sprungit Lidingöloppet på en tid som är jämförbar med Stockholms marathon minus en mil. Det roliga var att jag kom i mål ungefär samtidigt som jag bröt min tå för exakt 5 veckor sedan. Idag har den hjälpt mig att komma runt. Idag är den frisk och levande igen.
Jag sträcker upp händerna i luften i takt med alla de många andra människorna som kämpat sig i mål och jag ler med hela kroppen, med hela min själv och jag känner en enorm stolthet att jag gjort det trots att jag ganska omgående inte kan låta bli att tänka på att med den kraften, uthålligheten och benstrykan jag hade idag så hade jag kunnat göra det så mycket bättre utan en bruten tå. Något startled fram så hade jag sprungit in på under 2.40 och det kommer vara mitt mål nästa år.
Den sköna tröttheten som infinner sig efter en tävling på någon timme är obeskrivlig och trots att benen värker, den känns i ländryggen och kroppen skriker efter mat 24 timmar om dygnet så är det en sådan känsla som man ska ta vara på ty man vet att när man känner så i sin kropp och sitt huvud då har man varit duktig. Tillsammans med andra Lidingökämpar så kan jag bara säga: Bra jobbat och på återseende.
http://resultat.lidingoloppet.se/2010/5-2.html

468

42058

Johanna Nilsson

Lule Kamraterna

02:50:03

Framtida stora mål: Skinkloppet, Dec 2010
Göteborgsvarvet 2011 (redan anmäld)
Stockholms marathon, eller Artic circle Marathon (har ej bestämt mig vilket)
Lidingöloppet 2011.

Vågar jag??

Nu är det 4 dagar kvar till mitt mål för denna säsong. Lidingöloppet. 30 km löpning i kuperad terräng, vilket kommer bli en utmaning för mig som inte springer så mycket i terräng. Jag tycker Ormbergsmilen är tung, vilket den också är, men däremot flyger jag fram längs en landsväg mil efter mil..

Följande dagar består av att försöka få in lätta träningspass där jag ligger på snittpuls runt 70 procent av max. I gårkväll ett lugnt pass med ett tempo på 5 min per kilometer. En timmes jogging och avslutning tre stycken intervaller i en brant backe endast för att se hur det skulle kännas med tån. Det känns inte helt bra det gör det inte. Men jag kommer fixa det, jag hoppas och brytas upp kommer det inte att göra i allafall. Jag hade velat springa på och verkligen testa formen för 3 mil är endast 9 km längre än en halvmara och det fixar man på en hyfsad tid när man går i mina skor, men nu får jag hela tiden bromsa mig själv och den brutna tån som nu nästintill läkt gör ju självklart att man känner efter hela tiden. Rädd för att det ska gå upp.
I dag 5 km jogging på morgonen innan frukost och köra ett styrkepass överkropp för att bryta av på kvällen. Idag börjar jag även fylla på med lite extra kolhydrater. Det blir en stadig havregryns frukost med äpple, banan och blåbär samt nötter med två smörgåsar och skinka!

Torsdagen blir veckans sista pass ett lätt pass på 6 kilometer . 6 kilometer kan tyckas långt om man inte hållit på med löpning så mycket, men det handlar om att förena både den aktiva och den passiva återhämtningen. En aktiv återhämtning får fart på blodflödet och håller cirkulationen igång och sliter inte ut musklerna heller. Fredag blir vilodag och tillika resdag då jag ska bli bjuden på något spännande av en gammal kompis i vår storstad. Om han nu inte glömt bort det =)

Tänk om vädret kunde få vara precis så här klockan 13 på Lördag då starten går. Frisk luft, en sol som lyser och glada människor som hejjar fram oss löparentusiaster. Jag må ha sprungit Stockholms marathon 2 år i rad, men tror banne mig att detta känns som den största utmaningen ändå.

Om man vill följa mig så kan man skicka ett sms med mitt startnummer och så får man veta mina tider var 5e km. Mer info kommer.