Seger med Musse och Flexpay

Löpningen ger mig inte endast en underbar träningsform utan den ger mig så många möjligheter att träffa nya människor, testa mina gränser, se delar av vårt land och utmana mig själv på olika sätt.  En utmaning jag har är att ständigt utveckla mig som person och jobba med den blyghet jag i många år tampades med på grund av mobbing och dålig sjävkänsla. Idag vet jag att jag duger precis som jag är och min självständighet och nyfikenhet av att resa och utmana mig är ett tecken på detta. Nu är jag strax på väg att utforska Djurgården löpandes så klart. På resande fot får man upptäcka saker.

För några dagar sedan fick jag frågan om att komma ner och springa Bellmanstafetten i Stockholm med företaget Flexpay, som min barndomsvän arbetar på. De behövde en snabb tjej då ordinarie var skadad och jag tackade ja ! Igår satt jag på planet ner mot vårt huvudstad.

Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara en sådan stor och organiserad tävling.  Sveriges största stafett tydligen.Nog är det roligt att vara med i sådana jippon då och då även om långa ringlande köer till Bajjamajjor inte är att föredrar framför skogens dungar.

Med i laget skulle också Musse Mustafa, som tillhör absoluta eliten i Sverige, vara. Efter min ankomst till Stockholm och inackordering på hotellet på karlaplan så promenerade jag bort till Flexpay och tillsammans med företagets VD åkte jag och hämtade upp Musse, Claes och några av de andra i laget.  Varje lag bestod av 5 löpare och vi sprang i mixklassen som totalt hade över 1400 lag.  

Vår start skulle gå klockan tre minuter över halv sex och några minuter senare än dam och herrklassen. Jag såg starten när första man i laget sprang och det gick gort, ja det gick riktigt fort. Jag visste redan från början att detta var ett seriöst satsande företag nu som ville springa bra. För mig var det första 5 km tävlingen , what so ever. För bara några år sedan tävlade de tillsammans för första gången och blev, liksom många blir, inklusive jag själv, bitna av stämningen, gemenskapen och allt det andra som hör till en löpartävling. Idag gör många av dem marathon på under 2.50 och det är vasst, vasst som det skarpaste knivbladet.

Jag värmde upp dryga 1,5 km och det kändes lite tungt i benen innan. Kvällen innan körde jag tio km löpning på Ormbergets milspår som inte är känd för att vara lättsprungen. Jag kunde springa på med snittfart långt under vad jag gjort förrut och borta kändes tröttheten och efterlämningarna från Axa. Kunde det vara så bra att återhämtlingen endast tar en vecka? Ja jag vet ju sedan innan att en snabb återhämtning är jag tydligen född med =)

Jag gick och ställde mig på platsen vi kommit överens om ca tio minuter innan jag räknade med att man nummer 2 skulle lämna pinnen. Trängsel, hysteri och glada människor som febrilt sökte efter sin lagman. Det är lätt att missa varandra där i trängseln. Jag stod till vänster om pinnen vid nummer 2501 och plötsligt dyker han upp som ur ingenstans och jag tar pinnen och kööööör. Ja jag öppnar upp med en hiskelig fart och springer fram längs efter gräsmattan och då väcks en känsla av Lidingöloppet som närmar sig med stormsteg. Jag springer fort och tittar på klockan som visar fart på 3.30 min per km.  Det flyter på bra i ungefär 2.2 km då klockan visar 7 min 30 sek. Vid  backen runt 3 km är det tyngre och jag känner hur compressionsstrumporna snörper åt i vaderna.  När det återstår 1 km hejjar de andra fram mig och Musse springer bredvid och peppar mig så jag tar i mer de sista 150 metrarna och lämnar över pinnen efter 20 minuter. Blandad bana med gräs, asfalt, grus och lite lera och regnet hängades i luften och kvav luft som ger nudd om åska på väg. 

Efter målgång för oss alla dracks en mugg champagne som det bjöds på med färsk baguette och en banan. . Segern var inte säkrad förrän prisutdelningen startat och även jag och Musse hann leva oss in i lagandan så mycket att vi också så klart ville bli bäst Mixlag vilket vi också blev. Det blev prispallen och en Iiltala vas som pris men det bästa priset var ändå att få springa med en sådan löparinspiratör som Musse. Vilken kille, vilken personlighet och vilken löparglädje han ger. Behöver jag nämna att kvällens bankett hemma hos företagets VD bjöd på mycket träningsprat och träningstips från allas vår Musse. Jag är så lycklig över att Flexpay ville ha mig med i detta och  ikväll håller vi våra tummar hårt för Musse på SM 10 000 meter. Och jag, som glad motionär jag tar mitt språng mot skogarna runt Norrbotten där bajjamajjor och tusetalsmänniskor på språng lyser med sin frånvaro.  Hem till Selma. Och där mina vänner, trivs jag som bäst!

ADIOS! 

Nu börjar vi om från ruta ett, men ändå en erfarenhet rikare!

Nu börjar vi om. Eller så kanske jag skriver att vi bara kommer tillbaka med nya friska tag. Mycket har hänt sedan sist men egentligen ser livet ut rätt så snarlikt mot hur det gjorde innan. Jag lever fortfarande med min passion tätt inpå mig i med och i motvind.  Efter att ha genomfört några av mina mål detta året anser jag att det är dags att gå vidare i det som är jag, nämligen min egen blogg Med vinden mot kinden.

Idag anmälde jag mig återigen till Axa fjällmarathon, den tävlingen som blev det bästa jag gjort i år. Den känslan som den gav går inte att jämföras med mycket och mycket talar för sig själv då de 800 startplatserna tog slut efter två timmar. Men jag knep en av dem och nästa år kommer jag att se fram emot med ännu mer glädje, men även med pirr för mitt mål är att hinna träna mer fjällöpning och kunna springa ännu fortare till och med.

Idag blev det 14 km terränglöpning med min gode vän Niklas. Vad skulle jag göra utan dig Niklas. Det är guld att ha en vän som du och tack för att du finns här för mig även de gånger när jag skulle behövas ruskas om =)

I sol och friska vindar har vi sprungit fram och till slut hamnade vi på villospår då, efter att ha sprungit runt det fruktade tio km spåret, ville gena över det lilla berget och hamnade någonstans mitt emellan ett kortare och längre spår i en dal på de mest steniga och svårsprunga område. Med risk för att stuka någon fot eller villa bort oss ännu mer vände vi om och sprang tillbaka och avslutade 4 km på mer lättsprungna vägar.

Dagens lyx blev min lilla handling efteråt och tjejen i kassan som jag känner lite sedan innan säger en kommentar jag inte är förvånad över:
-Ja du är här, varje dag!

Haha, ja det är jag, skrattar jag, för den dystra sanningen är att jag faktiskt är det. Har kanske bara inte riktigt sett det så förut mer än att personalen alltid hälsar och ibland frågar om min träning, ty jag är ju också alltid alltid träningsklädd.

Om jag bara är. allmänt korkad och småhandlar eller om jag bara älskar mat, det får vi kanske aldrig veta, men idag fyndade jag en varmrökt lax som jag benat ur och fryst in. En liten del åts idag tillsammans mes en god grönsallad och kokt färskpotatis och senapssås. Mmmmm!



ADIOS!

Fortsätt med mig på min resa..

Äntligen. Ikväll är en sådan kväll som jag längtat efter rent känslomässigt.. Jag har fått gjort och avverkat många nyttiga saker under dagen. Eleverna på en av skolorna jag vikarierar på har gett mig massor av energi och varma kramar då de visat att de saknat mig. Jag har tränat, handlat, ätit en god middag och dessutom tänker jag även i drömmarna =) på mer än löpning... hahahaha

För en tid framåt kommer jag att skriva min blogg på tidningen Kroppsnytt

.http://www.kroppsnytt.se/

Ni hittar min blogg på första sidan nu i början och kan därifrån länkas in på mina inlägg. Just nu samlar jag inspiration inför vinterlöpning och kommande tävling, samt andra känslosamma inlägg som belyser  löpningens höghet =)


 Jag ser det som en rolig utmaning och tidningen är dessutom grymt bra  vare sig man är intresserad av styrketräning eller löpning. Ta gärna del av tidningen som finns på flera hundra gym och träningscenter i Sverige.


ADIOS!!!


Min blogg finns

Morgonupplevelser

Vaknade tidigt och såg genom persiennerna att solen lyste från en klarblå himmel.
  Hörde att hunden var vaken innifrån köket och jag kikade sömndrucket ut genom fönstret. Inte en människa ute  och en temperatur på 5 grader denna Lördag morgon. Det skulle bli en härlig morgonlöpning och premiär för att använda löparhandskarna för denns säsong.  Först en kopp kaffe och ett glas vatten, en halv banan och någon enstaka valnöt för att ladda energiförrådet.
    Det är någonting magiskt över en Lördag morgon och den vill man liksom ta till vara på. Mitt bästa sätt att hinna vara effektiv under helger eller under veckorna då man jobbar är att träna om morgonen. Då känner jag mig pigg hela dagen och väldigt avslappnad och nöjd. All annan fysisk aktivitet är en bonus. Att sedan kunna sätta sig ned med morgonkaffet och frukosten i lugn och ro medan det fortfarande är morgon är en förmån jag njuter mycket av och försöker ta till vara på. Jag gillar morgonen. Det är nog min favoritstund om dygnet.

    Lätta vindar och vajande träd som gungar i takt och ett öppet vatten med vitt skum som lägger sig intill land i väntan på att svepas ut igen. Små båtar vid hamnen som människor nyligen puttrat runt i en stekhet sommardag, som nu idag känns väldigt avlägsen. Sommaren är förbi, men den lämnar till oss många fina minnen att leva vidare på. Snart kommer vattnet att vara fyllt avis och jag hittar nya saker att uppskatta i det. Gnistrande snö kan också vara vackert.
       Tar vägen förbi kanalen på hemvägen och de små ojämna stigarna är leriga efter de senaste dagarnas regninvasion. Kvar finns några pölar som inte hunnit torka upp för att temperaturerna inte längre är värmande som innan. Träplankorna längs kanalen är fuktiga och aningen halkiga. Frosten är inte långt borta nu och där hemma har den fortfarande kommit. Hemma några mil norrut.


    Fortsätter min färd längs efter vattnet och ser att kanotklubben har satt ut sina banor i det iskalla vattnet. Plötsligt minns jag den gången jag var tvungen välta omkull i kanoten under min idrottslärarutbidning. Det kalla vattnet som överrumplade mig trots flera minuters gruvande och nervositet. Hur jag tappert klamrade mig upp i kanoten fortfarande nerkyld av vatten massorna. Vilka tokiga saker jag fått utsätta mig under den utbildningen.
    Närmar mig målet och mina tio kilometer. Pulsen är lugn och foglig och min snittfart 5.05 minuter per kilometer vittnar om ett härligt löppass där jag haft möjlighet att öppna ögonen och ta till vara på nuet. Se det som omgiver mig, nästan som en form av Mindfulness. Att leva i nuet och se sig om, något vi ofta glömmer bort när vi hafsar oss fram i livet.  Trots det är jag svettig, nöjd och mycket belåten.

-Nu är jag redo att möta dagen .

-Är du???

ADIOS!!

Tävling

Tävlingsdag och 18 km löpning väntar. Perfekta väder förutsättningar med friskhet i luften och ändå inte långärmsväder. Premiär för Granlunken (www.lldk.se)

Inbjudan

 18 km, men ändå någonting som är fel och inte stämmer, till 100 procent!

Ibland är inte kroppen på topp och trots att det inte finns tecken på någon förkylning eller annat ännu, så känns det segare än vanligt. Jag känner det då jag är ute och promenerar och jag känner det då jag har sprungit senaste två passen.  Jag tycker inte om den känslan!!!!!!! 

 Jag vill kunna ta mitt första löpsteg med vetskapen och känslan inombords, att det kommer gå lätt men jag är bortskämd och har sällan känt så mer än efter de långa och mer tunga tävlingarna. Med lätt menar jag inte att det inte skall kunna vara tungt och backigt och flåsigt och allt som hör löpningen till egentligen. Men det ska kännas lätt i kroppen som jag är van att det alltid gör. Men inte nu. 

De senaste dagarna har jag känt mig seg och övertränad (???) och det är kanske inte så konstigt att jag känner så.  Dels är det förkylningstider och jag har "peppar peppar"  klarat mig hittills från att det ska bryta ut. Men kanske är det så att det är det som spökar genom att ligga och ruva i kroppen och vänta på rätt tillfälle att explodera och svalka i form av feberfrossa, som en solfjäder som breder ut sina vingar och svalkar mig en varm sommardag. 

Men förutom ovanstående faktum så har jag också sovit dåligt senaste tiden och vaknat några gånger per natt och även vaknat väldigt tidigt om morgonen utan att kunna somna om. Det blir alltid så då jag har saker att tänka på och nu är det mycket som jag håller på fixa som är avgörande för min framtid. Nå nog om detta, för löpningen brukar alltid ta bort all stress och ge kroppen ny energi, men eftersom den inte gjort det denna vecka är jag mer sliten än vanligt.

   Men kanske lättar det då jag får ta mina första löpsteg där uppe på Ormberget, känna vibrationerna och röra mig i takt till musiken. Kanske kommer det att bli mitt livs sämsta prestation dessa 18 km för dagen, men å andra sidan: Vad gör väl det om det blir ett härligt löppass med frisk luft och pigga ben. Mina förväntningar lägger jag på hyllan och lämnar hemma idag. Med två veckor till Lidingö är det heller inte värt att ta några risker. 

   Eftersom det är 18 km så laddar jag ändå med lite sportdryck nu för att tillgodogöra vätskebalansen i kroppen efter allt kaffe jag hinkat i mig denna morgon. Snart dags att välja kläderna för dagen och jag tror det får bli de långa löpartightsen och kortärmat.

Vi hörs snart.

ADIOS!!

Ansiktslyft e bra ibland även hos de kyliga.

 Men först en liten parentes.
-Det är så roligt att lära känna nytt folk som delar samma intresse som en själv, nämligen träning. Den senaste veckan löpningen börjat kännas om möjligt, ännu roligare, på grund av just de nya bekantskaperna som råkar vara mestadels killar eller män, så nu ska jag suga ur dem all fart de har och sätta fast den på mig, som en sugpropp eller något =)

Jag måste berätta en hemlighet, ifall det är någon som som inte visste om det eller som trodde att sådant inte existerar i min värld. Jo jag råkar gilla killar, a lot, haha!!! Och visste ni en annan sak? Jo det finns faktiskt en del "hunkar" även inom löpningen. Alla är inte taniga och bär på sig korta löparshorts som visar hela låret och halva skinkorna =)  Men det mest attraktiva är naturligtvis man som är duktig på springa, men som också har muskler. Om man nu ska snacka ytlighet =) Och "Se, men inte röra!" uttrycket, hänger väl ännu med va?

I övrigt har jag uppdaterat mitt kylskåp idag med allehanda produkter som skall vara järnrika. Det är lätt att glömma bort att äta järnrik mat och många tror att järn mest finns i Lever, (blääääääääää) eller kött, men så är inte fallet!   Själv är jag slarvig på att äta rött kött. Det blir helt enkelt allt för sällan och då oftast köttfärs som inte egentligen är det mest järnrika.

Hos en normal "människa" som är fysiskt aktiv och kanske tränar 2 gånger i veckan märker man kanske inte av ett lågt järnvärde lika lätt och man reflekterar heller kanske inte på om flåset känns mer än vanligt. Men det är ju faktiskt så att  järn transporterar syre till alla delar i vår kropp och som konditionsidrottare är det
K-A-T-A-S-T-R-O-F  
att ha låga järnvärden.

    Jag det är det väl oavsett vad man är, men jag märker direkt om mina egna går ner. Då orkar jag inte hålla samma fart lika länge och blir mer andfådd eftersom syresättningen blir lidande.
. Å andra sidan är det främst hårt idrottande personer som drabbas eftersom våra kroppar utsätts för en hård stress (svårt att tro det eftersom vi njuter) men vi pressar kroppen hårt och därför är det viktigt att se till att vi kan tillgodogöra oss till exempel järn.

Jag fick tips om en artikel där jag hittade produkter som tydligen innehåller väldigt mycket järn. Thanks My dear!  Produkter man inte trodde var just rika på järn.. Några exempel är solroskärnor, vilket jag råkar älska, så det finns nu i mitt skafferi. Naturligtvis är de inte saltade.

Mörk choklad och Kakao är också rikt på järn och dessutom nyttigt trots att det kanske räknas som godis. Själv unnar jag mig ofta en ruta Marabou eller något annat på minst 75 procent Kakao. Vidare är örter väldigt järnrika och speciellt Persilja, något som är såå gott att ha i mat.

Hittade denna söta bild på Internet och bilden föreställer någonting så gott att det är svårt att förstås. En Jackfruit. Ja bara namnet är föga ovanligt men det charmiga är att när man är i till exempel Thailand

 (Åhhhhh jag älskar Thailand) Kärlek) 

 så är denna frukt lika vanlig som ett äpple för oss här hemma. På vissa restauranger kommer de alltid ut med uppskuren frukt efter maten och det var så jag testade denna första gången. Fullproppad med nyttigheter, liksom många tropiska frukter är.
Förutom järnrika produkter köpte jag linfröolja (kallpressad) och Coccosbutter så nu ska det laddas för nu närmar sig Lidingöloppet med stormsteg. Tre helger kvar och sedan är det dags.

Idag är jag lite seg i höften igen efter dagens 11 km fartlek, men jag blev bara så ivrig efter det positiva som dagen bjudit på!!!!! Info kommer senare OCH JAG SKA OCKSÅ BLI BÄTTRE PÅ LÄGGA UT BILDER från tävlingar och träningar!. Njut nu av kvällen vare sig ni väljer att se Ensam mamma söker, Idol eller inget av det.

ADIOS!




-

Punkt på träningsveckan med ett leende

Idag passerades 7 milsgränsen och därmed sätter jag punkt på en träningsvecka som INTE kunde ha varit bättre. Dagens löpning i skogen bland stenar, i backar på ellljusspår och på fina raka grusvägar har gett mig mersmak på långpass igen.

15.46  kilometer slutade klockan idag  på , med en snittfart på 5.17  och inte ett endaste flås som går att tala om och med en snittpuls på 132.  Hade nästan glömt bort hur underbart det kan kännas att köra ett längre återhämtningspass i slutet av veckan. Passet kommer perfekt efter de tunga intervallerna jag körde igår.  De allra bästa väder förutsättningarna bjöd dagen också på, som överhuvudtaget kan erbjuda en löpare som startar en Lördag med sin passion.

I går tog jag beslutet att jag skall delta i AXA Fjällmarathon nästa år i Aug


Löpning i fjället 4.3 mil

 så därmed kommer det inte bli något mer Stockholms marathon. Sorry, men nu är jag trött på att springa dessa gator fram och tillbaka.

Min träning i höst och vinter kommer ändras en del för att göra musklerna starkare inför fjällterräng. Ååååååh jag har så mycket ideér och om någon är sugen på att följa med mig på mina resor eller träningar så hojta till!!

ADIOS!!

Thanks God it is Friday!!!!

För någon dag sedan fick jag höra att jag är som en maskin. Haha. Hur då, kan man undra? Jo tydligen eftersom jag ser vältränad ut, jag tränar, jag tävlar och jag gör det riktigt bra. Jag har inga skador och personen i fråga tyckte bara att det lät och såg osannolikt bra ut för att vara sant!
   Och till saken hör att det flyter på riktigt bra nu! Veckans träningsmängd är 5,1 mil hittills och målet är att komma upp i 7 mil för att sedan så sakteliga börja trappa ner innan Lidingöloppet!Sju mil är heller inte mycket. Skulle det finnas tid och mer och högre ambitioner skulle jag lätt kunna utöka till 9-10 mil, varav en eller två av milen skall vara spinning en timme, och det kommer jag säkerligen att göra den dagen jag kan arbeta med träning mer på heltid.
   Jag kom in på hälsovägledarutbildningen i Luleå fick jag veta igår med start på Tisdag men efter en hel del funderande tror jag att jag bestämt mig för att köra på som jag tänkt från början, det vill säga med PT utbildningen med start i höst. Troligen i Göteborg. Hälsovägledarutbildningen är säkerligen bra, men jag känner att det blir mer som att nafsa på ytan av någonting då. Dessutom blir det att gå och läsa två år igen på Universitetet. Det är en lång tid. När man kan göra någonting kort =)
      Det är nu tre helger kvar innan jag åker till Stockholm . Jag ska springa i startled 2 och försöka, OBSERVERA: Försöka göra 2.30, men jag kan inte lova för mycket!!!!!
    Gårdagens träningspass 10 km på Ormbergsspåret bjöd på 5 stycken tunga backar där pulsen steg upp mot 170 och jag kunde pressa på rätt bra för att kroppen svarar så bra på träningen nu. Jag blev förvånad då jag tittade på Garminklockan och min snittfart visade 4.31 på dessa 10 km.  Det konstiga är att jag varje morgon tror att jag håller på bli sjuk för jag är så trött. Men det beror antagligen på omställningen att det är höst och jag inte vant mig ännu!
   Eftermiddagens löpning bjöd på 9,5 km härlig och tung intervallträning. Jag började med att lägga mig på 3.56 minuters tempo med 1 minutintervaller och 15 sek lätt jogg. Jag kunde köra på i 10 stycken omgångar så att när klockan visade 7 km och det egentligen var dags att jogga hemåt (lätt) så kändes det så bra att jag körde kortintervaller fram tills vattnet nedanför mig. Är super, duper nöjd !!!!!!!
   Ska bjuda en kompis på middag ikväll. Det blir baconröra med krossade tomater, färska champinjoner, lite matlagningsgrädde, massa vitlök och detta toppat med färsk klippt persilja. Jag har även gjort samma sak fast med linser (gröna) för att ha två rätter att smaka av. Till det serveras kall potatissallad med färsk potatis blandat med majs, paprika, gröna ärtor, persilja och tomater.

Gröna ärtor är nyttigt och otroligt gott. Till exempel är det väldigt proteinrikt men också kolhydratrikt, även om det inte har lika rikt kolhydratsinnehåll som vit pasta. Ärtor innehåller massor av ämnen som kroppen behöver. Protein behöver vi alltid, speciellt då vi tränar! Har vi inte protein kan vi inte tillgodogöra oss träningen utan musklerna bryts ner. 

Paprika:  Innehåller en massa antioxidanter som motverkar fria radikaler som bryter ner cellerna.  Den är mest nyttig av alla paprikafärger och dessutom väldigt vacker att smycka maten med, tycker jag. =)
Bra också att äta inför vinterns förkylningstider då den är rik på C-vitamin!

Tomat:  Den är röd och prunkande vacker. Tusan också, mat är ett smycke för ögat. Varför den är röd är för den innehåller Lycopen och också keroten som Morötter.

Champinjoner: God både rå och stekt eller ugnsbakad. Den är väldigt rik på D vitamin och är bra för vårt blod.  Jag älskar att steka den i olja och blanda den i sallad.

Persilja:  Färsk är den jag brukar använda, är precis som Basilika och andra färska kryddor, en ört. Den är inte bara god utan nyttig då den innehåller järn och vitaminer, samt mineraler. Det sägs att den sänker blodtrycket!!!


Nu vattnas det i munnen av att få äta.

   Önskar alla en trevlig kväll.
ADIOS!

Dubbelpass är bra ibland!!

Toppen nöjd med dagens träning.

Startade dagen med ett 10 km pass bestående av 2,5 km uppvärmningsjogg i medelfart i super härligt väder med frisk och klar luft. Hittade den perfekta backen att köra intervaller i där ena sidan var längre och segare och den kortare sidan brantare och kortare.  Eftersom att det kändes bra i benen blev det totalt 30 min backträning med lätt nedjogg i sluttningarna. Passet avslutades med kortintervaller 2 km mellan lyktstolparna och sedan 1,2km nedvarvningsjogg.

Eftermiddagen blev ett styrkepass på Helex med överkroppsträning för armar, axlar, bröst och rygg eftersom jag känt av stelhet i höften egentligen sedan Stockholms marathon. Det är som om det inte går över utan jag känner att muskeln är stel då jag trycker och masserar lätt. Kyl gelen är bra att smörja på men det tar ju inte bort problemet utan jag bör nog ta itu med det och gå och få mig massage.  Därför knallade jag in hos en massör,  i kväll efter gymmet och hon trodde att mitt besvär kommer från ländryggen och det torde kunna hänga ihop med min benlängdsskillnad. Det senaste är min egen teori.

 Det har ju blivit mycket träning och tävlingar denna sommar och än återstår det flera tävlingar innan säsongen är över för denna gång. Nå det var skönt att styrketräna och jag kör ju aldrig så tunga vikter att jag kommer att lägga på mig några stora muskler utan jag kör 4 kg hantlar för axlarna i ett hantelllyft och  17,5 kg stång för Biceps. Triceps tränar jag i dragapparat med ett rep eftersom jag tycker att det ger bäst effekt för mig. Men det kan ju variera för olika individer vilka övningar/maskiner man väljer att göra. Det finns de som tycker bäst om maskiner och de som enbart kör med fria vikter. Jag tillhör någon sorts mellankategori för jag mixar de olika sätten och anser mig därför få en bra variation.

                                                       Bilder från Hamnmilen 2011, från deras hemsida !

                                                      Hamnmilen 2011 Aug

        

 I dag gick det  väldigt bra och lätt. Trots att jag knappt ägnar mig åt styrketräning numera, fick jag höra att jag är väldigt snyggt vältränad och det är alltid en kick för en person som jag, som lever för träning, kost och hälsa och har det som livsstil. Även om man inte tränar för att se snygg ut så är det ju en bonus som följer med på köpet!! =)

Pratade med klubben idag och fick veta att det är Terräng DM den 3 September i Hedenäset när nästan hela klubben skulle delta. Just den helgen hade jag tänkt åka ner till Göteborg men jag får nog skjuta på det eftersom jag vill ta tillfället i akt att passa på att tävla nu och få rutin inför nästa säsong och inför Lidingöloppet som det nu är en månad kvar till. Dessutom är jag inte lika van att tävla i terräng så det är en utmaning för mig att testa mina gränser där, speciellt också då Kivijärviloppet gick så bra.

Terräng DM  . Kolla gärna in länken så kanske ni också blir sugna på att hänga med. Vem som helst kan tävla, medelmotionär som elitmotionär.

Idag ska jag beställa mina nya löparskor från Startfitness. Är lite arg på Asics eftersom kvaliten torde vara bättre när de kostar så mycket. Varför, varför, varför går skorna sönder vid tån i nätet och varför uppdaterar de då inte skon då de vet att det är ett vanligt förekommande problem? Skorna är ju så grymt sköna och jag vågar inte testa något nytt märke nu utan kör en favorit i repris under höst/vintern detta året också. Sedan får vi se hur det blir till våren.

Nu vankas det blodpudding så

ADIOS!!

Att förbättra sina tider inom löpning är att älska löpning

Onsdag morgon.

Tittar ut genom fönstret och möts av en grå himmel med tunga moln i svartvita nyanser som hänger ner från himlavalvet. Öppnar balkongdörren och andas in den friska och fuktiga luften som tar emot mig. Blundar och konsterar att det är varmt. Faktiskt mycket varmare än jag trodde först. Nervositeten gör sig påmind. Någonting skall hända idag och det finns en sak som spänner lite högre än alla de andra sakerna. Idag är det Hamnmilen. Luleåas kanske största löpartävling för alla oss som älskar löpning och så har gjort i några år, så till den milda grad att vi tänker löpning, drömmer löpning och till och med tycker att det är en av de mest variationsrika träningsformerna. Men även för alla som kanske relativt nyligt upptäckt tjusningen med löpning. Jag öppnar ögonen och det bubblar till i magen återigen.

Telefonen ringer och det är Bengt från Morjärvs SK, min nya klubb som jag börjat tävla med. Idag skall jag göra min första tävling med Morjärvs SK och vi samtalar lite om väder och vind men också om den nya träningsdressen som jag skall få senare under dagen. Många anmälda till loppet får jag veta och det gör bara det hela ännu roligare.

Morgonpromenad i lätt duggren med Selma och benen känns tunga. Varför, varför känns det så? Lördagens Kivijärvilopp med tiden 32 minuter på 7.5 km kanske slet mer än jag trodde på kroppen? Många funderingar inför dagens lopp. Det är nu det gäller. Jag vill så gärna visa för mig själv att jag förbättrat min tid från 42.30 ytterligare lite grann.

Frukost med proteinpulver, banan, Björnbär, avocado och Alpro Soya mjölk ihopmixat och sedan toppat med havregryn och valnötter. Mm...

-Jag förstår inte hur man kan välja musli före havregryn? =)

Kaffe, stora mängder kaffe och sedan lunch och mellanmål och ja hela dagen kretsar egentligen runt mat. Har jag nu ätit tillräckligt för att kunna prestera bra och lägga mig på en puls runt 170?

Grå himmel hela dagen. Kanske inte det optimala semestervädret , men lik förbaskat det bästa vädret att springa i. Nummerlappen sätts på och kläderna justeras. Efter mycket om och men blir det korta tights och min funktionströja och sedan återigen den där nervositeten som är så bubblande, så kittlande men så härlig bara för att den finsn där och vittnar om att jag verkligen älskar att springa, för mig själv och inte för att vinna!

1 minut kvar till start . Jag gungar fram och tillbaka, musiken stämmer inte och jag får inte nerknölat min MP3 spelare i sin lilla hållare. Jag står mitt i en vattenpöl men jag lyckas ändå fokusera innan jag ger mig iväg och lyckas hålla ett 3.45 minuters tempo första 2 km. Det går så lätt tänker jag, ja det borde inte gå så här lätt. Jag har aldrig några planer på att ens försöka hålla bakom min forna klubbkamrat men jag har aldrig legat så nära henne före. Det måste betyda att jag är på väg att göra min bästa tid ever..

Halvvägs och dryga 19 minuter . Är så nöjd bara av att vara andra dam i fältet och hålla rygg på de män som säkert löptränat längre än jag och dessurom är födda med helt andra genetiska förutsättningar för löpning.  Jag springer om två stycken .... Ttttar på klockan och puslen visar 170.  Vänder mig om och ser din röda tröja i min ögonvrå. Dig som jag tränat med i med och motgångunder det senaste året sedan Hamnmilen förra året.. Dig som jag slitit mitt hår för att du tenderar att aldrig bli trött, men även dig som jag  beundrar för hur mycket du utvecklats och gått framåt. Kommer du hinna i kapp mig?  Nej nu måste jag öka farten. Jag ligger högt idag och mina steg känns lätta. Andingen flyter på bra och med 2 kilometer kvar kan jag återigen trycka på lite mer. Krafterna kommer att räcka till en ny bästa tid.

Sedan ser jag slutet och målgången närmar sig. Tempot ligger på dryga 4 minuter per kilometer och det är inte klokt hur mycket krafter jag lyckats spara i min lilla kropp. Krafter jag inte trodde jag hade och krafter jag hållit inne med för att jag trott att de inte skulle räcka. En orutinerad tävlandes största skräck: Då det går lätt, men man inte vet om det ska hålla hela vägen! Skräcken tar över och farten sänks i ren självbevarelsedrift.

Onsdag kväll. Molnen hänger fortfarande tunga ner från himlavalvet. Regnet som svalkade min kropp för 10 minuter sedan har nu upphört.  En tevekamera trycks upp i mitt ansikte, vinnarlotten dras och jag pustar ut.

Resultatlista Hamnmilen 2011

 2  162  Johanna Nilsson          Morjärv SK                 41:33       2:03

Den bubblande känslan i min kropp är borta och kvar finns bara stoltheten över det jag presterat. En andra plats på årets Hamnmil 2011  i elitklassen på tiden 41.31. Den andra bästa tiden av tjejerna på tävlingen. En minut bättre än den förra tävlingen på samma distans. Presenkort på 500 kr i pris kommer väl till användning för stundande nya löparskor.

Plötsligt ser jag honom komma springande i mål. Han  ser inte ens ansträngd ut och åsynen av det han gjort i dag och här och nu får mig att le. Av stolthet!!!  Av utveckling och av det faktum att HAN sprang in på under 44 min då han precis kommit igång med sin löpning igen.  Det mina vänner, det väger nästan tyngre än min andraplats!

ADIOS!!!

Dagen jag insåg vad löpning verkligen är. Kivijärvi 2011

-Wow vilken tävling.  Wow vilken dag och så mysigt vi haft det!!! 
-Åh vilka priser!  Jämfört med Luleås futtiga priser på sina tävlingar tävlingar. Här fick man välja mellan fina och lyxiga elektronikmaskiner och man fick också en lott där man fick välja ett andra pris utöver.  Matsäcken smakade gott efteråt och Selma har hittat en kavaljer vars ägare är en känd författare =)

                                                  Innan starten en kopp kaffe i solen!



Jag är imponerad av lilla Kivijärvi, en by någonstans i Östra Norrbotten i närheten av den finaste lilla sjö man kan se och med perfekta väderförhållanden dagen till ära.  Så jag säger endast: "Släng dig i väggen, Midnattsloppet i Stockholm, ty jag valde rätt tävling!"

Ställde mig ganska långt fram med startnummer 72.

Terrängloppet erbjöd 12 km och 7,5 km, samt en massa kortare distanser för barn och ungdomar band stockar, stenar, sumpmark och ett brant berg att bestiga. Det visade sig att 12 km klassen var mixad med killar och tjejer däribland en av de mest konkurrenskraftiga killar som finns i startfältet vilket de verkar fått en del kritik för eftersom de till nästa år överväger att ändra. Dessutom var de envisa med att utge mig till en LDK ist för en Lulekamrat då de skrivit fel i både resultat och startfält. Grrrr!

Efter lite funderande beslöt jag mig i allafall  för att byta klass till 7,5 km K 23 eftersom jag ville ha aningen mer jämna förhållanden att jämföra mig och få in ett snabbt tempopass och det var även betydligt fler anmälda tjejer, bland annat tvåan från marknadsköpet i Överkalix, som jag verkar vara väldigt jämn med eftersom hon kom två i år strax före mig.

Fina priser!

Uppvärmningen blev dryga 2 km med höga knän för att få igång blodcirkulationen i benen, som känts ut trötta senaste dagarna. Vet inte varifrån den tröttheten kommit ifrån, för den var som totalt bortblåst när jag väl fick börja tävla. Gemensam start och där var jag iväg och lade mig hyfsat långt fram i startledet från början med en fart på 3.45.

    Banan tornades snabbt ut på en smal stig och redan där fick jag vara på min vakt för att se vart jag satte fötterna. Man vill ju inte riskera att snubbla eller göra sig illa vilket är risken med att springa  i terräng.  Efter någon kilometer kom den första stigningen och där märkte jag att jag blev andfådd och trött vilket ledde till att jag fick sänka farten lite. Det som jag har till min fördel är ju min väldigt snabba återhämtning, så att efter nedförsbacken tornade en raksträcka upp sig och då kom farten tillbaka.

                                                  Efter målgång fick jag varva ner eftersom det kändes som om huvudet skulle explodera av adrenalin och ansträngning!  Där väntade, Selma



     Men åh vad roligt det var att springa och vad fort tiden gick.  Variationen är grym i skogen och man hinner aldrig börja slappna av, men man njuter ändå av dofter, tröttheten och det som naturen erbjuder. När jag väl kom i mål så kände jag att jag hade den där sköna trötthetskänslan som man bara får vid en tävling, när man verkligen börjar våga prestera och inte är rädd för att ta ut sig och bli trött. Fasen jag är ju riktigt bra!!!

Sluttiden blev 32.30 och gav mig en placering 3 med fina priser, pallplats och så många givande samtal med andra löpare som man kunde utbyta funderingar med. Pratade också med den ansvariga för Morjärvs SK  och det lutar åt att jag kommer börja tävka för dem nu istället för med Lulekamraterna. 

Åh vad stolt jag är över mig själv även om det så klart suttit lite bättre att vinna eller komma tvåa, men Lina som vann tävlar ju för Hässelby i Stockholm och tillhör de främsta i Sverige, så jag kan vara stolt över att endast hamnat ca 1,5 minuter efter henne.

Dagen till ära har inte bara varit en löpardag och en löpartävling utan  mysig dag på alla sätt och vis med reflektioner och tankar som skapat nya ideér och beslut inför framtiden. Jag blir bara mer och mer peppad av att tävla och nu längtar jag till Hamnmilen på Onsdag för att verkligen kunna utmana mig med att komma närmare 41 minuter. Kanske, kanske räcker det till mitt personliga mål, men i vilket fall så kommer jag att vara nöjd!!

Av livet och allt det som löpningen ger mig. Tack för det!

ADIOS!

Inte enklare än så....

Ibland är det så skönt att läsa böcker som handlar om vardagliga saker och som beskriver ett människaliv i allmänhet eftersom att ett liv ALDRIG är kantat av bara glädje och rikedomar. Det finns alltid saker att grubbla över och saker som man kan önska att man hade kunnat göra annorlunda, men är det inte viktigare att leva här och nu? Det kan alltid bli bättre och det kan alltid bli sämre. Vi väljer hur vi vill ha det.Sådana här dagar då det regnat så marken numera inte bara består av en liten söt vattenpöl, utan av ett gapande vattenfyllt hål, så längtar jag ut i världen. Jag längtar till mitt Thailand där jag kan sitta på min strand i soluppgång och solnedgång . Att resa är viktigt för mig och jag hoppas att jag alltid, kommer att få, möjligheten att kunna göra det.  Tills dess ska jag fortsätta läsa i min bok: Inte enklare än så, av Kajsa Ingemarsson, och hoppas att regnet snart avtar.

Gårdagens trningspass som jag valde att spara till på kvällen, var en upplevelse av dess like. Just då jag förbränt middagens ugnsgrillade fläsfilé, kokta broccoli, potatis och en kall sås bestående av turkisk yougurt, senap och kapris, så började regnet öka i tempo och snart öppnades helahimlen upp till ett skyfall. Ett sådant där hårt regn, men som ändå inte var allt för kallt..

Jag väntade länge under pappas partytält för att se om det skulle avta, men istället kom det bara mer och mer. Jag började min uppvärmning efter en skogsväg och släppte lös Selma så hon skulle få springa fritt. Det jag inte tänkte på var att skogsvägen var lerig efter flera dagars regnande, så trots att jag i mina 1.20 intervaller lyckades få upp tempot till under 4 min per km så fick jag emellanåt hoppa och studsa över vattenpölarna och det blåste på rätt bra också. Efter uppvärmniungen på 10 min var jag dyngsur och jackan kändes blytung av allt vatten. Från kepsen droppade det vatten och de nya lurarna till min Mp3 uppfyllde inte riktigt kraven för att klara regnet eftersom de gled ur öronen hela tiden. Nå bortsett från detta så gick det fullkomligt perfekt att springa och jag körde korta intervaller mellan 1 min till 2 min med kort vila mellan tills pulsen gått ner till 140. Selma hon sprang bredvid mig och ibland gjorde hon små avstickare så at jag inte kunde se henne i ögonvrån. Hon njuter verkligen av att kunna vara lös för när jag sedan kopplade hene på nedvarvningen så släpade hon efter igen, som hon gör då jag springer med henne. Hon är inte alltid sugen på det =) Passet blev 40 min och 8 km med intervaller från 10 min upp till 32 min.

Trots förkylningen jag haft så känns det lätt att springa nu och idag blir det ett lätt 10 km återhämtningspass följt av lite styrketräning.

En bekant ringde igår för att få lite tips om träning och det han mest frågade runt var det faktum att han jämt är hungrig sedasn han börjat löpträna. Han undrade vad jag rekommenderade honom att äta och jag känner verkligen så väl igen dilemmat, om man nu kan se det som ett problem???. Det är väl egentligen härligt att veta att förbränningen kommit igång, men det kan faktiskt vara ganska jobbigt när hungern kommer till och det är därför som det är A och O att planera träningsdagarna bra så att du har möjligheten att äta regelbundet. Glöm inte mellanmålen för om du inte ätit bra före så kommer du inte att prestera bra, eller förbränna bra (om det är ditt mål). De som känner mig och vistas i min närhet vet att jag nästan alltid småäter och det beror helt enkelt på att jag jämt är sugen på något då min förbränning är hög både naturligt, men också för att träning är mitt liv och då är det extra viktigt att planera och äta bra. Dock äter jag allt som oftast bra saker . Jag kan till exempel ta en brödbit om jag är sugehn på något. En grov brödbit som jag snabbt rostar lite i ugnen till kaffet istället för fikabröd som inehåller betydligt mer socker och kommer göra mig mer hungrig. Jag brukar även alltid ha nötter nära och då menar jag inte sådana nötter som man kan köpa på krogen som Chili nötter eller jordnötter. Nej jag äter istället Makadonianötter och valnötter eftersom de innehåller bra fetter och jag köper dem naturella för jag anser att jag får i mig det salt jag behöver på vanligt sätt genom maten. Något annat som är bra att äta mellan måltiderna är morötter och frukt eftersom det både är nyttigt och mättande. En morot innehåller mycket fibrer och ger en lång mättnadskänsla. Men jag äter dem helst inte för nära träningen eftersom de kan röra om i magen, specielt om man inte är van att äta mycket fibrer.

När jag sprang Tjejjoggen i Sjulsmark vann jag en mixer och varje morgon har jag börjat mixa ihop frysta bär, en kall banan som jag haft i kylen, ett ägg (rått) och mjölk. Sedan äter jag detta som fil med lite havregryn til. Perfekt med vitaminer, antoixidanter och protein från ägget och jag anser att jag håller mig mätt länge av detta.

Så glöm för allt i världen inte bort att äta regelbundet när du kommit igång med din träning. När du varken går upp eller ner i vikt, ja då vet du att du äter precis som du skall i förhållande till hur mycket du rör dig.  Glöm allt vad dieter heter för det funkar aldrig i längden. Glöm allt vad Teveshop och saunabälten heter (haha för det är ju bara så patetiskt!) samt träningsskor med höga sulor som sägs skall öka din förbränning och ge både det ena och det andra. En snygg kropp kommer inte gratis och det krävs en hel del självdisciplin ska jag säga.

ADIOS!!!

Reflektioner om Lidingöloppet och kommande mål

Gräsmattan är grön, grön, grön och frodig här jag står mitt ibland tiotusentals andra löparentusiatser denna stora dag som för alltid kommer att vara ihågkommen som en av de roligaste i mitt liv. Överallt står löparklädda, hurtiga människor, unga som gamla, beredda med sina puls klockor och hoppandes i takt till musiken eller sina egna lurar beredda att ge sig iväg i väntan på startskottet. Många är redan på väg och nu är det snart min tur. Adrenalinet pumpar i min kropp och just nu vill jag bara springa.. det spritter i benen och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka för mig själv: att vad ojämnt underlaget ser ut och undra hur det skall gå med tån nu idag, tänk om jag får bryta, vad pinsamt, vad gör jag då?? Är jag en idiot som deltar?? Jag har bäddat in min tå bland kompresser och tejp och den värmer på bra där i mina nya löparskor. Musiken på plats, tröjan nerstoppad i byxan och luggen placerad bakom en hårklämma i turkost glitter (väldigt passande dagen till ära). Nu är jag här, ja nu är det dags, nu kör vi och så gör jag det. Startskottet smäller av och så är startgrupp 4 iväg.
Det går sakta, sakta och jag hinner hålla koll på vart jag sätter fötterna. I början är jag så där överdrivet rädd att trampa snett och det gör inte så mycket att alla trängs och vill komma förbi varandra. Sölkorv på sölkorv ställer upp sig som ett farthinder på en starkt trafikerad väg någonstans i Europa, men skillnaden är att här går det inte fort. Inte på långa vägar.
Backe upp och backe ner tar emot oss och efter 7 km kan jag börja springa i mitt eget tempo och känna att det värsta trängseln lägger sig. Människor börjar bli trötta och jag känner mig egen kropp bli bara starkare och starkare.
Terränglöpning, detta fruktade moment av mig som jag trott att jag inte har krafter att kunna bemästra och så går det så lätt, så lätt ja jag stannar inte i en enda backe utan jag känner hur återhämtningen börjar direkt backen planar ut sig och hur min puls och mitt starka hjärta går ner i puls och samlar krafter för nästa stigning. Svetten lackar i min panna, trots att det på en del ställen när solen börjar skymmas av mörka oroväckande moln, känns lite kyligt, eller precis så där som det ska göra när man är ute och springer och är precis rätt klädd i de rätta väderförhållandena. När allt bara stämmer och jag känner att jag är ett med löpningen utan att riskera att skada mig själv desto mer utan med omtanke för tår, risk att trampa snett och slå i någon sten eller gren som gömt sig där i leran som ligger och lurar på spåret.
Plötsligt har jag en mil kvar och en mil på Lidingöloppet känns som 2 kilometer på mina vanliga träningspass. Jag vet inte vad det är som gör att tiden går så fort och att dessa timmar som av många kan kännas som en fruktan och som också gjort det av mig själv i ett tidigare skede, nu bara känns så kul, så härligt och att mina ben som dagarna innan kändes så möra nu känns så pigga.
Med fyra kilometer kvar så kommer jag på mig själv med att börja springa fortare och många är de ryggar som jag lämnar bakom mig på min färd mot målet. Känslan av att jag vet att jag närmar mig målet får min mun att börja le och i farten plockar jag fram min mp3 spelare och sätter på den där låten som jag bara älskar. Den låten som jag skrattat till, gråtit till och bara varit till.. den ger mig ny energi och när vi kommer in till raksträckan mot mål som springer jag som jag aldrig gjort förr. Jag bryr mig inte om jag springer på en halvlerig gräsmatta med en tå som för 5 veckor sedan gått av vid en ofullkomligt förklaringslös situation. Det är den tån som burit mig fram idag och trots att jag inte kommer bland de främsta i denna världens största terränglopp så är jag en vinnare idag för jag har gjort det. Jag närmar mig mållinjen och jag ser de blå upphöjda mattorna som nu snart, snart kommer skicka iväg ett sms till min pappa som troget följt mig genom sms tjänsten på sin mobil. Nu kommer han att se att jag i mål, något som var helt omöjligt att föreställa sig för mig själv, för mina vänner, min familj och min ortoped för 5 veckor sedan. Jag har sprungit Lidingöloppet på en tid som är jämförbar med Stockholms marathon minus en mil. Det roliga var att jag kom i mål ungefär samtidigt som jag bröt min tå för exakt 5 veckor sedan. Idag har den hjälpt mig att komma runt. Idag är den frisk och levande igen.
Jag sträcker upp händerna i luften i takt med alla de många andra människorna som kämpat sig i mål och jag ler med hela kroppen, med hela min själv och jag känner en enorm stolthet att jag gjort det trots att jag ganska omgående inte kan låta bli att tänka på att med den kraften, uthålligheten och benstrykan jag hade idag så hade jag kunnat göra det så mycket bättre utan en bruten tå. Något startled fram så hade jag sprungit in på under 2.40 och det kommer vara mitt mål nästa år.
Den sköna tröttheten som infinner sig efter en tävling på någon timme är obeskrivlig och trots att benen värker, den känns i ländryggen och kroppen skriker efter mat 24 timmar om dygnet så är det en sådan känsla som man ska ta vara på ty man vet att när man känner så i sin kropp och sitt huvud då har man varit duktig. Tillsammans med andra Lidingökämpar så kan jag bara säga: Bra jobbat och på återseende.
http://resultat.lidingoloppet.se/2010/5-2.html

468

42058

Johanna Nilsson

Lule Kamraterna

02:50:03

Framtida stora mål: Skinkloppet, Dec 2010
Göteborgsvarvet 2011 (redan anmäld)
Stockholms marathon, eller Artic circle Marathon (har ej bestämt mig vilket)
Lidingöloppet 2011.