Morgonupplevelser

Vaknade tidigt och såg genom persiennerna att solen lyste från en klarblå himmel.
  Hörde att hunden var vaken innifrån köket och jag kikade sömndrucket ut genom fönstret. Inte en människa ute  och en temperatur på 5 grader denna Lördag morgon. Det skulle bli en härlig morgonlöpning och premiär för att använda löparhandskarna för denns säsong.  Först en kopp kaffe och ett glas vatten, en halv banan och någon enstaka valnöt för att ladda energiförrådet.
    Det är någonting magiskt över en Lördag morgon och den vill man liksom ta till vara på. Mitt bästa sätt att hinna vara effektiv under helger eller under veckorna då man jobbar är att träna om morgonen. Då känner jag mig pigg hela dagen och väldigt avslappnad och nöjd. All annan fysisk aktivitet är en bonus. Att sedan kunna sätta sig ned med morgonkaffet och frukosten i lugn och ro medan det fortfarande är morgon är en förmån jag njuter mycket av och försöker ta till vara på. Jag gillar morgonen. Det är nog min favoritstund om dygnet.

    Lätta vindar och vajande träd som gungar i takt och ett öppet vatten med vitt skum som lägger sig intill land i väntan på att svepas ut igen. Små båtar vid hamnen som människor nyligen puttrat runt i en stekhet sommardag, som nu idag känns väldigt avlägsen. Sommaren är förbi, men den lämnar till oss många fina minnen att leva vidare på. Snart kommer vattnet att vara fyllt avis och jag hittar nya saker att uppskatta i det. Gnistrande snö kan också vara vackert.
       Tar vägen förbi kanalen på hemvägen och de små ojämna stigarna är leriga efter de senaste dagarnas regninvasion. Kvar finns några pölar som inte hunnit torka upp för att temperaturerna inte längre är värmande som innan. Träplankorna längs kanalen är fuktiga och aningen halkiga. Frosten är inte långt borta nu och där hemma har den fortfarande kommit. Hemma några mil norrut.


    Fortsätter min färd längs efter vattnet och ser att kanotklubben har satt ut sina banor i det iskalla vattnet. Plötsligt minns jag den gången jag var tvungen välta omkull i kanoten under min idrottslärarutbidning. Det kalla vattnet som överrumplade mig trots flera minuters gruvande och nervositet. Hur jag tappert klamrade mig upp i kanoten fortfarande nerkyld av vatten massorna. Vilka tokiga saker jag fått utsätta mig under den utbildningen.
    Närmar mig målet och mina tio kilometer. Pulsen är lugn och foglig och min snittfart 5.05 minuter per kilometer vittnar om ett härligt löppass där jag haft möjlighet att öppna ögonen och ta till vara på nuet. Se det som omgiver mig, nästan som en form av Mindfulness. Att leva i nuet och se sig om, något vi ofta glömmer bort när vi hafsar oss fram i livet.  Trots det är jag svettig, nöjd och mycket belåten.

-Nu är jag redo att möta dagen .

-Är du???

ADIOS!!

Vågar jag??

Nu är det 4 dagar kvar till mitt mål för denna säsong. Lidingöloppet. 30 km löpning i kuperad terräng, vilket kommer bli en utmaning för mig som inte springer så mycket i terräng. Jag tycker Ormbergsmilen är tung, vilket den också är, men däremot flyger jag fram längs en landsväg mil efter mil..

Följande dagar består av att försöka få in lätta träningspass där jag ligger på snittpuls runt 70 procent av max. I gårkväll ett lugnt pass med ett tempo på 5 min per kilometer. En timmes jogging och avslutning tre stycken intervaller i en brant backe endast för att se hur det skulle kännas med tån. Det känns inte helt bra det gör det inte. Men jag kommer fixa det, jag hoppas och brytas upp kommer det inte att göra i allafall. Jag hade velat springa på och verkligen testa formen för 3 mil är endast 9 km längre än en halvmara och det fixar man på en hyfsad tid när man går i mina skor, men nu får jag hela tiden bromsa mig själv och den brutna tån som nu nästintill läkt gör ju självklart att man känner efter hela tiden. Rädd för att det ska gå upp.
I dag 5 km jogging på morgonen innan frukost och köra ett styrkepass överkropp för att bryta av på kvällen. Idag börjar jag även fylla på med lite extra kolhydrater. Det blir en stadig havregryns frukost med äpple, banan och blåbär samt nötter med två smörgåsar och skinka!

Torsdagen blir veckans sista pass ett lätt pass på 6 kilometer . 6 kilometer kan tyckas långt om man inte hållit på med löpning så mycket, men det handlar om att förena både den aktiva och den passiva återhämtningen. En aktiv återhämtning får fart på blodflödet och håller cirkulationen igång och sliter inte ut musklerna heller. Fredag blir vilodag och tillika resdag då jag ska bli bjuden på något spännande av en gammal kompis i vår storstad. Om han nu inte glömt bort det =)

Tänk om vädret kunde få vara precis så här klockan 13 på Lördag då starten går. Frisk luft, en sol som lyser och glada människor som hejjar fram oss löparentusiaster. Jag må ha sprungit Stockholms marathon 2 år i rad, men tror banne mig att detta känns som den största utmaningen ändå.

Om man vill följa mig så kan man skicka ett sms med mitt startnummer och så får man veta mina tider var 5e km. Mer info kommer.