Kyla i luften och i själen

Det är en kylig morgon med minus 15 grader och lite lätt vind men i övrigt klart och ljust och säkerligen mkt uppfriskande. Jag har precis ätit en god frukost och sitter och funderar lite på vad livet kan erbjuda mig idag och i framtiden. Ibland har vi människor sådana stunder då vi vrider och vänder oss själva ut och in tills det inte finns så mycket kvar att analysera. Det är en kylig morgon och för att kunna komma mig själv en bit längre inpå så ska jag strax (så snart frukosten smält) snöra på mig dojjorna, ta på de vita strumporna och de tjockare gröna, ullkalsongerna, understället, fleecen och slutligen löparjackan och sticka ut och bara andas in den friska luften och känna hur vinden sliter i varje skrymlse av mig och borrar sig in och sedan slutligen inger hela min kropp och själ en sådan värme som den brukar ge mig. Ty jag fryser nu. Jag fryser inombords och känner mig kall. Kall och tom.

Idag har jag sökt mitt drömjobb på Gymnasieskolan med inriktning Idrottsprogrammet och jag vet att konkurransen är stenhård till dessa tjänster men jag måste få testa och se om det finns någon område inom skolan där jag kan få ge det jag har som är så bra och som i sin tur kan ge till andra. Jag vill så gärna få utlopp för mitt tydliga ledarskap med min känsla för att få en publik att lyssna på de ord som bara flödar ut mig när jag får prata om de jag brinner mest för, nämligen att inspirera till en god hälsa. Jag måste få testa att få arbeta med motiverade ungdomar och se om det käns annorlunda. Det är nu eller aldrig för jag står i ett vägskäl och jag kommer snart, mycket snart att välja en väg jag aldrig gått förrut trots att den både skrämmer och inger mig spänning samtidigt.

I övrigt har det varit två mycket bra veckor som varit sprängfyllda med träning och åter träning. Jag har löptränat Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag och Fredag förutom igår då jag ut och åkte längdskidor. Det kan tyckas mycket att träna löpning så ofta, men till saken är att jag varierar min träning så att vissa pass är återhämtningspass som egentligen för mig, inte är mer intensivt än vad en promenad är för an vanlig Svensson. Dock har det denna vecka blivit en träningsmängd på 6 mil och ännu är jag inte klar. Snart, mycket snart ska jag ut.

Det sägs att det ska bli väldigt kallt i den norra delen av vårt land under kommande vecka med uppemot trettio grader där ute och även om det aldrig är så vackert ute som när högrycket färgar himlen och landskapet i en ljusaktig nyans som är svår att beskriva, så är det kallt, riktigt kallt för lungorna att andas in luften. Men det får bli en utmaning för mig eftersom det inte finns något dåligt väder egentligen, eller hur?

Jag ser fram emot julen då jag ska få möjlighet att umgås med en god vän som jag inte träffar allt för ofta nuförtiden.Jag blir alltid lite nostalgisk under julen för att gamla minnen väcks till liv om forna tider som varit då vi båda varit inblandade och så mycket som vi har delat genom åren och så många minnen vi har.

Inget var någonsin så härligt som när man fick lämna den skånska marken och åka hem till Norr över julen och sakna Skåne och den vardagen vi hade där nere. Inget var heller någonsin så härligt som att få återvända och sätta fötterna mot det kalla trägolvet i den råa lägenheten som jag faktiskt älskade att bo i trots allt. Som jag faktiskt älskade i på ett sätt som jag kanske aldrig kommer tillåta mig att göra igen.? Eller?

Det är en kylig morgon i den norra delen av vårt land. Det blåser lite lätt i trädens toppar och det vita snötäcket på marken vittnar om att vintern kommit på allvar och brett ut sig för att stanna, länge . Länge. Det är Söndagen den 19 December.