Jag följer dig och jag ser dig långtsamt dingla ner och falla mot botten av det som kan tyckas vara en oändlighet av etapper .. Jag ser hur du glittrar och blänker och om jag anstränger mitt sinne och min blick så kan jag se hur du skiftar i olika nyanser som för blotta ögat knappt kan urskiljas. För en sekund byter du riktning ungefär som om du tvekar huruvida du helt och hållet skall styra din färd någon helt annanstans. Kanske undrar du om det är någon som kommer ta emot dig då du landar och som kommer se dig och lägga märke till dig överhuvudtaget? Alla
ser ju likadana ut och i en värld av olikhet där alla också har rätten att faktiskt tycka och gilla olika så upplevs just här så mycket fint och det känns nästan aningen bisarrt att veta att det kan rymmas så mycket skönhet just här. Det finns ju ingen som sticker ut eller verkar k'nna sig udda eller anorlunda. Det verkar nästintill för bra för att vara sant.....
Så närmar du dig marken och du närmar dig mig. Jag sträcker mitt huvud uppåt och låter mitt ansikte möta dig med värmen som strålar ut ur mig trots att kylan tidigare haft sitt grepp om mig. Jag blundar och fångar dig och ger dig trygghet precis på samma sätt som du ger mig glädje, välbefinnande och friskhet. Tack för ännu ett underbart träningspass. Och välkommen till jorden kära snöflinga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar