Med nya ögon..

Det var en gång en flicka som älskade att bara vara i en värld full av överaskningar. I ett hav fyllt av oändliga möjligheter flöt hon fram i en liten eka. Trots att vinden och vågorna slet och vred och vände i den lilla båten kände hon sig aldrig rädd och aldrig fruktande. Trots att fienderna lurade under och runtomkring henne så hade hon alltid läget under kontroll och kunde leva med det kaos som följde med ovisshetens faktum.

Det var en gång en flicka som förlorade det som hon höll av kanske mest i hela den vida världen full av otroliga möjligheter och som snabbt insåg att det som gör en människa allra allra lyckligast är att ha pengar, ett jobb och närheten till människor som står en närmst. Hon fumlade i mörker och någonstans på vägen så glömde hon att blåsa ut de ljus som hon tände på sin resa mot att återigen hitta det riktiga ljusskenet. Det som lyser upp en hel tillvaro och strålar in och ut ur de ögon som numera blänker fulla av sorg och tvivel och krav.

De eldar som började brinna är och förblir svåra att släcka och de kommer att brinna till den dagen då horisontens sken är tillräckligt starkt för att visa henne in på den rätta vägen. Den vägen som kan ge henne tillbaka det hon en gång älskade, åtrådde och satsade allt på.

Det var en gång en flicka som trodde att hon hade allt och att pengar och jobb kunde råda bot på kvalen. Hon satsade allt och höll på att förlora sig själv i kampen mot att bevisa, för ingen annan än sig själv att hon kunde, medan det i själva verket bara var en jakt och ett sätt att fly, som pågår än. Och det kommer att pågå till den dagen då den lilla flickan kan se sig själv i ögonen och fråga sig själv:" Vad är det värsta som kan hända?"

Det värsta som kan hända är att världen till slut kommer att sluta upp i att bestå av överaskningar för evig tid och om den gör det, ja vad är det då för värld att leva ?. Allting är inte perfekt och så länge den lilla flickan kan förstå det så kan hon också leva med att det hon gör och åstadkommer är värdefullt även om det inte är perfekt, eller kanske aldrig någonsin kommer bli det.

En värld, en flicka, ett par ögon ..

De glittrar.

Johanna Nilsson