Minnen av en svunnen tid

Jag minns de gula vidderna som bredde ut sig där långt långt nere på den skånska marken och formade sig likt rutor på ett lapptäcke om än mycket vacrare. Jag minns de slingriga vägarna som ledde oss fram till ladsbygden dit du springit som lite pojke och hur du nu valde att ta med mig dit. Jag minns de slingriga vägarna och hur det kändes som om vi aldrig kom fram till målet.
Jag minns de människor jag lärde känna hur deras kärlek färgade av sig och hur deras framåtanda och vänliga mötesgående sätt kunde få en att känna sig som en i mängden redan första dagen. Jag minns min första natt i min första riktiga lägenhyet och hur jag frös och hackade tänder för att du envisades med att vi skulle sova där trots att det inte var iordningställt. Jag minns hur jag fascinerades över vårt hem men hur jag också kunde hata det höga taket, de tunna fönstrena och de höga listerna från golvet.
Jag minns hur jag såg dig stå där i fönstret och titta på mig genom de aningen smutsiga rutorna omgivna av äppelträdens svajande grenar och gröna blad. Jag minns hur du log ditt leeende lite snett som jag kunde störa mig på så fruktansvärt mycket i stunder där våra åsikter gick isär, men som jag innerst inne tyckte var en del av dig och en del av det jag älskade hos dig.
Jag minns hur du presenterade mig för de mest underbara människor jag mött i mitt liv och jag minns många av de mysiga fester vi hade i vår prunkande trädgård under äppelträden. Hur vår hund tog sina första stapplande steg i trädgården och hur hon sedan förgyllde vårt hem med så mycket kärlek och smutsiga tassavtryck tills den dagen hon var tvungen att hastigt lämna livet.
Jag minns de vackra stränderna och hur jag fascinerades över dess grannhet i en annan del av Sverige så annorlunda mot vad jag var van vid. Hur jag stapplat mig fram längs kullerstenar i både högklackat och platt och hur jag en gång til ovch med fick vara med om att en av kullerstenarna mördade min nya Bianco sko.
Jag minns Esplanadens Secondhandmarknad varje Lördag, Mårtenstorgets fruktmarknad och Stortorgets uteservering som serverede den mest underbara Chiabattan och mest utsökta Chaiteet.
Jag minns er alla mina vänner som jag lärde känna och jag vet också att ni alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag minns mitt hem som jag bodde och levde i under 7år och hur jag under de 7 åren mognade, blev mer självsäker och blev en helt annan person än jag var innan jag flyttade. Jag minns mitt Lund, mitt Skåne, mitt Österlen och jag minns hur vi lämnade kvar dig där mitt hjärta för att du skulle få vara på de ängar du trivdes allra bäst på. För att jag trodde att jag alltid skulle vara nära dig då. Nu blev det inte så. Jag minns mitt liv i Lund och jag skulle inte vilja vara utan de åren. Inte någonsin.