Lycka

Känslan är obeskrivlig när man kommer i mål och människor hejjar på dig som du vore en av Sveriges representanter i en större tävling eller något. De hejjar på mig, en vuxen människa som älskar att springa och som insett tt springandet älskar mig, i allafall denna dagen. En månads hårt slit har tagit ned min tid med 2 minuter och gett mig tillbaka de krafter och det springet jag hade i benen i våras då jag sprang några minuter bättre än igår, men vad gör väl det när allting ändå bara stämde igår. Hela dagen var en enda stor väntan på att få snöra på sig skorna och bara dra iväg. Det gjorde inte saken bättre att jag e van att springa redan från det jag vaknar för och sedan gå omkring med en skön känsla i hela kroppen resten av dagen. Nu skulle jag ju behöva vänta ändå till kl 19.
Tänka, fokusera och att INTE vara nervös var mitt mål för dagen för jag vet ju av erfarenhet att magen lätt krånglar då man är nervos. Jag lade också bort mitt favoritsnacks efter kl 15 på eftermiddagen, nämlige morötterna, ust för att de är svårsmälta och kunde bidra till magkrångel. Mitt sista mål blev havregrynsgröt och en proteindrink runt 16 tiden för det vet jag att min lilla mage kan hantera, trots att mina sista veckor som student i Lund, höll på att förgöra havregrynsgrötens karriär hos mig..
Väl på plats med min nya Lulekamraterna tröja träffar jag så mycket annat folk som också är där för att testa sina gränser och ge sig själv en utmaning. Jag går där med lurarna och låter mp3 spelaren pumpa ut min fr tillfället mest inspirerade låt som ger mig tårar i ögonen varje gång jag lyssnar på den med sin kraftfullhet. Jag lovar att hade jag haft den på repeat hade jag sprungit på 40 =)
Värmer upp, värmer upp igen. Tar några klunkar vatten och hinner undra om jag nu verkligen ätit ordentligt. Druckit ordentligt eller bara kissat ordentligt. Känner fjärilarna flyga omkring i in mage fast det känns annorlunda mot innan. De flyger omkring på ett bra sätt och de verkar komma ihåg att stänga dörren varje gång de flyger ut så den inte står och bankar i min mage..
Så går starten och adrenalinet pumpar om ännu mer omkring i kroppen och det är här det är så lätt att ta ut sig för mycket bara för att man blir så ivrig och vill så mycket. Jag lägger mig på 4.2 minuter mer km och det känns bra, för bra tänker jag! Efter några kilometer närmar vi oss Gyltza och jag vet ju att backarna där kan kännas lite tunga men jag fullkomligt flyger fram. Passerar en kvinna jag pratat med innan och nu märker man skillnaden på de som är mer rutinerade och de som kanske springer några pass i veckan. Man märker hur stegen börjar bli tunga hos de orutinerade och hur ryggarna börjar krummas vilket sakta kommer leda till att farten kommer sänkas. Det handlar om att hitta en fart och att kuna hålla den länge, länge.. Själv har jag krafter kvar och till och med Malmuddsbron känns inte oövervinnerlig . 6 kilometers skylten efter 24,5 minuter. Nu passerar jag mitt hus, min balkong och mina och Selmas kära område som vi strosar på varje dag och i samband med det så börjar den. Min låt ..:
"Just gonna stand there and watch me burn, That is al right because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry, that´s alright because I love the way you lie.."

You ever lost somebody so much you can bearly breathe? Jadå det har jag och det är en känsla som gör så förbannat ont men det går över och livet tar nya tag, jag vet, vi vet både du och jag hur mycket vi åstadkommit i livet sedan den dagen vi gav upp. Men vi gav inte upp livet och det är det som är skillnaden. Livet gav oss nya dimensioner och nu är jag snart i mål hinner jag tänka. Klokan visar 34 minuter och med lite tur kommer jag klara den magiska 44 minuters gränsen men sedan inser jag att det är för många tvära krökar för att det ska bli så.
Det är över och mitt sista milllopp för detta året är troligen genomförd, men långt ifrån mitt sista. Jag började som en glad motionär men har med kärleken för löpning lyckats på något sätt att lägga mig bland de 6 bästa i elitklassen även om glappet till de bästa som springer på 37 minuter fortfarande är stort, men inte för stort. Jag vet i mitt hjärta att jag har viljan och nu har jag nya mål att kämpa för tills nästa år oh det är just det det handlar om. Inte bara med träningen utan med hel livet. Att ha saker att sträva mot. Saker som får dig att stå som vinnare i dina egna ögon. Nöjd? Nej det är jag inte förrän jag kommer under min gamla tid. Glad? Ja för jag är återigen på god väg dit.
Trött? Gissa!!