Åren går så fort och ibland känns det som om jag vill nypa mig i armen för att se om jag drömmer och för att se om det som händer verkligen är verkligt och om det på riktigt är den 2 Jan 2011 idag. Jag tyckte det var nyss det var 1998 och jag brukade skriva i mitt överfyllda anteckningsblock från gymnasietiden: Johanna Nilsson Sphs 1998. När man rensar ur sina gamla lådor så hittar man dagböcker som man skrivit en gång i tiden när man fortfarande kunde se sig själv som ung och dum (haha), eller ska jag kanske säga ung och oerfaren?? Hela livet låg på tröskeln och det var bara jag och ingen annan jag jag själv som kunde bestämma riktning på min färd. På den tiden var jag så trött och leds på min hemkommun att jag ingenting hellre ville än att flytta därifrån. På den tiden var det också otänkbart att överhuvudtaget bo och leva i den Norra delen av landet. Luleå var inte intressant för det var ju bara Cleo, fylla och dålig mellandagsrea. Idag vet jag bättre. Cleo finns kvar förstås, även om inte jag satt min fot där helt ärligt sedan 1999 så på sätt och vis så höll jag ju mitt löfte på en aspekt i allafall. Fylla kan man nog hitta i Luleå om man vill även om jag och en gammal kompis en dag i ungdomens år gick gata upp och gata ner en Onsdagskväll för att hitta ett uteställe (vi hittade Bishops men var så klart besvikna för att de stängde redan klockan 01). Idag är jag glad om jag är kvar på ett uteställe klockan ett, ja om jag överhuvudtaget kommer mig ut =)...
Men framför allt är det allt annat som lyser upp staden och gör den till en stad som jag numera faktiskt kan känna att jag kommer hem till då jag närmar mig den norra hamnen och ser den röda Norrbottens teatern som möter mig efter att ha varit borta från Luleå.
Min nyårsafton och tillika den sista dagen på året 2010 var precis en så underbar och mysig dag som jag ville ha med trevligt sällskap och så otroligt god mat. Atmosfären var genuin och välkomnande och pricken över i:et var att få fira dagen tillsammans med en person som numera kommit att betyda väldigt mycket för mig i mitt liv..... Med ett så bra avslut på året har jag i allafall svårt att tänka mig att året 2011 inte ska bli ett bra år. Ett bättre år än 2010 trots att det nog är ett av de roligaste och mest erfarenhetsrika år som jag har haft i mitt trettioåriga liv. Jag känner glädje över alla de underbara människor jag mött och som blivit en del av mitt liv och jag känner också sorg över de människor som jag hållit av och som av olika anledningar inte finns kvar hos mig och de sina. Det får mig verkligen att tänka på hur skört ett liv är, och att det likt ett pärlhalsband helt plötsligt kan falla sönder för att aldrig byggas helt igen. Ta hand om er där ute..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar