Kaffet kokar öveeeeeer!

Min hjärna är som en kaffepanna som pyser och pyser och som slutligen svämmar över för att någon laddat den alldeles för mycket. Jag tänker hela tiden och funderar och jag tror att det är mitt största problem här i livet. Om man nu kan kalla det för ett problem? Jag tror att jag alltid varit en tänkande individ från det att jag var liten tös och hade mina dagböcker som jag bara älskade att skriva i. Jag brukade stänga dörren till mitt rum och plocka fram boken som jag gömt på ett säkert ställe i rummet. Ja inte för att någon skulle fått för sig att läsa den =) utan bara för att jag gillade spänningen med ett gömställe. Där satt jag sedan och skrev och dekorerade det jag skrev i färg med tjocka och smala bokstäver. Fakta blandat med poesi redan som liten flicka. Idag finns det tonåringar som inte vet hur man skriver en text i dagboksformat. Det tål att funderas över..

När jag skriver är jag alltid ivrig, ja nästintill lite stressad innan jag kommit igång. Sedan flödar det bara och bokstav på bokstav fyller pappret eller skärmen. Jag tror att det är lättare att skriva när man är känslomässigt emotionell som jag och kan visa känslor väldigt lätt. Glädje, sorg, stress, avståndstagande.. allting syns väldigt tydligt på mig och jag tror att jag alltid haft lite svårt för att ljuga om hur jag mår eftersom att hela jag så tydligt utstrålar hur jag känner mig, för de människor som känner mig bäst.

Jag funderar om livet som det ter sig för ögonblicket och för ögonblickens utbyggnad av någonting som kanske kommer kunna bli en tidsperiod av glädje, eller av sorg beroende på hur jag väljer att agera. Jag är inte världens mest lättsamma person att alltid ha att göra med eftersom jag har en stark integritet och emellanåt kan mitt tänkande vara aningen egoistiskt. Jag är långt ifrån en egoistiskt person egentligen och speciellt inte om jag känner press av att behöva prestera. Jag är heller inte egoistisk när det kommer till mina vänner om de behöver mig eller om de har någonting i sitt liv som de behöver ventilera. Då finns jag där, eller i allafall så VILL jag alltid finnas där.

Jag tänker på kärlek och på hur känslan av att tycka om någon kan få en att bli så lycklig så glad och hur min syn på kärlek ändrats sedan jag blivit äldre. Kärleken gör mig fortfarande upprymd och harmonisk och jag drömmer fortfarande om ett sagolikt vackert bröllop där jag får se min mors ögon tåras av glädje och stoltheten i min fars ögon som uppenbarar sig när han ser mig skrida in i min enkla men vackra klänning som framhäver mina starka färger . Ja jag drömmer. Klart jag gör det för vad vore livet utan drömmar?

Jag tänker på osäkerhet och på svek och ibland kan min oro för dessa mörka moln som kanske just nu inte ens tänkt tanken på att släppa ut något regn, bli så stor så att jag vaggas in i min egen lilla bubbla som inte är bra för mig.. för jag är ju en tuff brud i lyxförpackning och det tjänar ingenting till att gå omkring och vara osäker, men likt förbannat är jag det ibland. Istället tror jag att man måste rannsaka sig själv och tänka:

Är detta rätt? Vilka signaler sänds ut och finns detta kvar i framtiden?

Om svaret är ja så ska man istället tänka:

Vill jag detta i framtiden? Vill jag verkligen ha detta i mitt liv ? Är jag värd detta eller är jag kanske värd bättre? Jag är ju värd det bästa och där ute finns det bästa i alla sorters kategorier som världen och samhället kan erbjuda en trettioårig tös med stor kreativitet, träningsglädje och för kärlek för god men nyttig mat och färgglada kläder.

Jag vet hur jag vill ha det och det är det som är det viktigaste.

Veckans roliga: Denna vecka har jag förknippats med tre olika tjejer i Sverige som tydligen är väldigt lika mig. Jag har fått heta Anna, musik Sara och så var jag tydligen lik någon i Stockholm som jobbar på Soc. Jag frågade en kollega om det finns någon på skolan som är lik mig? Och efter några sekunders funderande får jag höra:

- Ja musik Sara. Nu är båda lika ärtiga. Jaha, en till då alltså..

Hahahahaha.. Så people.. ni kanske ser mig på de mest udda ställen framöver.. Då vet ni att jag klonat mig.