Möten mellan världar och dimensioner.

Ett liv som brunnit så livfullt och som gett kärlek, ljus och värme slocknar plötsligt en dag när det inte finns mer syre att tillföra. Ett nytt liv föds, vilket fått kämpa för att få glöden att bli till eld och nu får fyr på även den blötaste ved och de äldsta och mest skrumpna gamla träpinnarna. Öga mot öga möttes de i mitt emellan livet och döden och jag är säker på att de log mot varandra och lovade varandra att ge och ta. Den ena vakandes från himlen och den andra på fast mark på vår jord.

Vi vet aldrig hur länge vi får ha varandra kvar så därför har jag bestämt mig för att ta vara på varje dag som om den vore den sista. Kärlek är viktigt för mig, både till mig själv och till andra som jag älskar på olika sätt. I bland glömmer man bort sig själv och hur mysigt det kan vara att bara sitta ensam med sig själv en Fredagskväll med levande ljus som doftar jul över hemmet och en hund som följer en i hasorna tills hon hellre väljer att ligga på tu man hand med sitt tuggben. Men ibland glömmer man också bort varandra och hur lycklig man kan bli bara av att få titta in i ett par ögon som strålar av värme och kärlek och som tittar på en på ett sätt som ger en härlig känsla som jag alltid hoppas på att få behålla. Jag må vara klurig att leva med och jag må vara lurig att leva för, men jag lovar: att om jag får kärlek och känner kärlek, ja då kommer jag att ge precis lika mycket tillbaka.