Precis innan du lämnade mig, oss och försvann från verkligheten till något annat, så tittade du på mig på ett sätt som talade om för mig att du alltid skulle vara hos mig ändå. När du gick bort så dog en del av mig, som nu så sakteliga ,och gett mig nya krafter och nya perspektiv på tillvaron. När du andades för sista gången trodde jag endast att du sov för du såg så rofylld ut men nu i efterhand så vet jag att du var nöjd. Nöjd för att du fick känna tryggheten från de människor som älskade dig mest i just det ögonblicket som du så oklanderligt rycktes bort i ett ögonblick som annars bara skulle varit perfekt och underbart.
När du somnade in så dog en del av mig och också kärleken till en person jag hållit av och som jag delat dig med och som varit mitt liv i så många år. Men jag tror inte att du behövde lida, utan likt en spegel kan krossas i tusen bitar på en tiondels sekund, eller ett stearinljus blåsas ut i vinden, gjorde även allting som du spridit omkring dig. Ditt liv, Lilly.
Jag trodde alltid att mitt liv skulle vara där nere och därför ville jag självklart ha dig med mig dit till de gröna ängarna där du älskade att springa. Men du älskade de norrländska skogarna också och jag borde vetat, förstått och insett att ett liv utan dig inte längre var ett liv i Skåne. Jag borde ha förstått och insett.
Nu blev det inte så och jag tänker ofta på det och på dig och det gör fortfarande ont i mig att du inte får vara här uppe med mig och att jag kan få gå till en plats vi båda älskade. Jag tänker mycket på dig och jag ser mycket av dig i Selma. Även om ni är två hundar med olika temperament, täckning och personligheter så känner jag igen Selma i mycket av det som du gjorde. Du var min första hund och tack vare dig kommer jag alltid att ha en förkärlek för den engelska springerspannieln, med sin gungande kropp, sin bubblande glädje, sin kärlek för att bära saker och sin förmåga att alltid kunna klämma ihop sig där det är som mest trångt bara för att sno lite kärlek av de människor hon litar på mest.
Mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar