Utmaningar som inte dödar, men härdar!

Har du någongång känt att du vill någonting väldigt mycket så att du skulle kunna ge allt för att få just det du önskat? Har du någonsin känt att kanske inte allt, men mycket i ditt liv hänger på just den här saken och när du sedan intalat dig att du kommer nå till den punkten på den höjden så känns allt så lätt, men sedan när du kommit halvvägs och blickar ut och ser allting från ett så högt perspektiv så känns det fjärran och nästan farligt. Du tvekar, du vänder tillbaka och du grips av panik över den rädslan som tagit ett skamgrepp i ditt bröst och nu bara vill en enda sak och det är att isolera dig så att du ska tappa tron och inte våga alls.. Har du någonsin känt att dig så liten att du bara vill krypa upp i mammas eller pappas famn igen och bli så där liten som du bara får vara en gång i livet, under den perioden när du alltid kan skylla på din ålder och inte behöva ha så mycket andra krav på dig själv.. Jag kan, jag vill, jag måste..
Som barn kan du allt även om du inte kan någonting egentligen. Som barn vill du så mycket att du inte vet vad du vill egentligen, och som barn måste du bara få göra allt det du vill på en gång för annars kommer du att tro att du aldrig kommer få, fast du i själva verket bara lär dig att vänta, att tygla och att rationalisera.
I morgon ska jag stega in på platsen med endast en sak i sikte och det är att det där jobbet skall bli mitt. Det måste ju finnas en anledning att rektorn vill träffa just mig och jag ska visa för både mig själv och för henne att jag är den bästa. Fört så är det ju... DET FINNS INGEN BÄTTRE! Eller??

Sen ska jag åka därifrån och koppla bort utmaning nummer ett för utmaning nummer 2: LIDINGÖLOPPET! Jag ska springa för mig själv och jag ska springa för Lulekamraterna!
På Lördag är det dags och nu har jag gjort mitt sista gympass för denna vecka och en färgglad tallrik innehållande pasta, tonfiskröra, paprika, broccoli, avocado och tomater fyller min tallrik och matchar mina kläder.

Glöm för allt i världen inte att hålla alla tummar och tår för mig. Och har man nu av någon anledning inte alla tår i bruk så kan man hålla dem ändå och trösta sig med att 5 veckor går fort och den som misströstar kommer vara den som tröstar i slutändan.

MOD, KÄMPA, Kärlek för löpning, vilja och kraft är det som skall ta mig runt på Lördag kl 13 då starten i mitt startled går.

Håll tummarna!!!