Ormberget

Gaah! Idag hade jag blodsmak på allvar i min mun och det mina vänner, var det länge sedan jag hade. Den e verkligen tuff att ta sig runt. Ja jag pratar naturligtvis om milen på Ormberget. Men gav gav mig ut med perfekt väder där ute. Lagom svalt och mycket syre i luften. Precis som det ska vara. Termometern visade 17 grader då jag gav mig av. Men ojojoj vad den suger den där backen som ligger någonstans i mitten av rundan. Först funderade jag på om jag skulle ta 5,4 an som jag brukar göra ibland bara för att det känns lite lättare rent psykiskt. Ja i huvudet ni vet. Ett vanligt problem hos löpare är att man kan f¨å ångest av att veta att man ska köra ett tuffarew moment, som ett intervallpass, eller en runda som består av massa backar. Här gäller det då att försöka dela upp passet i huvudet eller som jag brukar göra: att se belöningen som jag ska ge mig själv efteråt. Detta kan vara en god middag på kvällen, eller en lunch på Symfoni (världens, eller iaf Luleås bästa lunchställe) eller varför inte bara en stor godispåse eller en oförglömlig känsla av välbefinnande som man faktiskt ger sig själv efteråt. Och den känslan när man kommer i mål den och man har gjort den där förbannades backen, den är otrolig. Och strechingen efteråt.. Även den väl värd att vänta på.
Ett tag hade jag en period när jag tyckte att jag aldrig blev så där härligt slut av mina löppass. Det var medan jag bodde i Gällivare och jag körde mycket landsväg och asfalt. Det är ju i och för sig bra träning inför marathon men det ger ju en helt annan känsla i kroppen när man springer i kuperad terräng. När jag springer mycket landsväg så får jag springa länge, länge, länge för att få samma trötthetskänsla av ansträgning men som alla som tycker om att träna vet, så har man inte alltid en massa tid. Därför har jag nu bytt ut mina långpass mot att köra max 11 km och flera intervaller istället. Det som är smart och som jag brukar göra då jag vet att jag har en dag med mycket saker som skall hinnasw med, är att ställa klockan och gå direkt från sängen in i träningskläderna. Sticka in mp3n i öronen, ta på pulsklockan, dricka ett glas mjölk, ta en banan och sen köra på. Belöningen sedan är frukosten och kaffekoppen som jag får avnjuta efteråt. Detta gör dels att man får en massa energi till resten av dagen i form av syre, frisk luft och ett hjärta som får börja jobba redan från starten. Att dessutom träna på morgonen ökar din förbränning på ett effektivt sätt och gör att kroppen förbränner dels både medan du tränar, men även i en högre utsträckning resten av dagen. Ja förutsatt att du fyller på med bra råvaror efteråt så att kroppen inte istället bryter ned dina muskler. Sen vet jag att jag kan slappna av resten av dagen och då känner jag mig så där härligt lugn också för att jag vet att min träning är gjort och då flyter resten av dagen på som bara den.
Skulle jag mot frmodan vara för trött för att orka göra på morgonen så är det rätt härligt att ta träningen någonstans precis innan ngt bra teveprogram som jag brukar följa för då har jag detta som min belöning. Då kan jag komma in och vara s där härligt trött, rödrosig och kan stretcha framför teven eller varför inte göra lite armhävningar =) Haha, vad tokig jag är egentligen!!!
I morgon ser jag fram emot att göra intervallträning och då blir det 2 minuters intervaller där jag småjoggar/går 1 min efteråt. Sammanlagt kommer jag att vara ute 40 min med uppvärmning och nedjogg.
På Torsdag är det hamnmilen och då hittar man mig numera som Lulekamraternas Johanna Nilsson. Med lite tur har min Lulekamraterna tröja kommit också..

Kramkram