Någonstans i vår värld, i vårt samhälle, sitter en ung kvinna. Hon är ledsen, så jävla ledsen att det inte kan sättas ord på hur hon känner sig inombords just nu. Smärta blandas med ledsamhet och tankar på- om inte.... om bara, om inte.. Men det kommer inte att förändra någonting när skadan redan är skedd och allt redan är ett faktum och inte längre en teori. Jag vet inte vad som är värst? Att veta eller att tro och egetligen så spelar det ingen roll heller för just i detta har jag förlorat en av de saker i mitt liv som betyder allra mest för mig. Jag tror inte heller längre ty jag vet att vägen tillbaka e lite längre än jag hoppades den skulle vara medan jag fortfarande trodde..
Någonstans så vet jag, ja jag vet att det finns mnniskor som har det mycket värre än jag. Människor som råkar ut för hemska olyckor som kanske förändrar hela deras liv för evig tid. Jag har fått veta att det förndrar mitt liv i 6-8 veckor men det räcker. För mig hade det inte kunnat vara värre just nu i detta ögonblick..
Men vad kan egentligen vara värre än att inte få känna den underbara vinden mot min kind? Vad kan vara värre än att inte kunna trycka ifrån fotens framsida för att plana ut det som för vore det perfekta löpsteget och vad kan vara värre än att inte känna hjärtats slag i varje liten del av min kropp? Man får inte vad man vill här livet utan jag har banne mig förtjänat min fysik, min kondition och min visioner om att avsluta denna träningshöst på ett bra sätt, men kanske kanske kommer det att läka fort. Jag hoppas, önskar, vill ingenting hellre.
Någonstans i vår värld, en annan del av Köping kanske, sitter en ung kvinna och just nu så spelar det faktiskt ingen rollför henne om foten kommer läka och att allting kommer bli bra igen för just nu vill hon bara gråta, av misströstan, av besvikelse,av ilska!!!!!!!!!!!!
Den unga kvinnan är jag och jag vill bara skrika ut min besvikelse över att veta att det inte kommer bli något Lidingölopp, inga fler tävlingar, inga fler intervaller, distanspass ingen löpning på väldigt länge.
Lördagen den 21 Aug skulle bli en bra dag i mitt liv.
Nu blev det inte så!!!!!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar