Vinden mot kinden

Idag hade jag en sådan här dah då jag känt mig väldigt stressad för mig själv och får mig själv att tro att jag måste göra allting samtidigt. Det ska vara en perfekt frukost, inte en chans att jag kan slarva med den.. Jag ska vara si och så länge på jobbet innan det verkligen är dags att börja jobba för att hinna dricka ytterligare en kopp kaffe, som om jag inte fått nog av det i morse klockan halv 6 när jag slog upp de stora bruna. Hunden ska få en lång motionsrunda med cykeln innan vi sätter oss och äter frukost och sen ska det vara relativt städat i lägenheten så att jag inte möts av oreda då jag kommer från jobbet. Träningen skall ske innan maten och allra helst ska jag hinna ut med hunden innan träningen sker, som helst skall ske varje dag och då måste jag ta cykeln till Helex nu då jag vilar tån som otroligt nog börjat återhämta sig (peppar peppar). Maten ska vara näringsrik och färgglad självklart skall disken vara undan stoppad innan jag sätter mig och äter. Sen ska jag slappa innan teven om kvällen. Hmm.. mitt liv låter nog inte speciellt stressigt alla gånger, men idag var en sådan dag men nu sitter jag här med ett stort leende på läpparna och är så glad att jag tog mig till spinningen och fick både ny kraft och nya intentioner gällande andra saker som kanske innebär att jag får behålla det här leendet på läpparna.

I övrigt så är det som jag sagt många gånger innan. När helst du är stressad, ledsen, irriterad eller bara inte dig själv. Det finns ingen medicin som den fysiska aktiviteten. Den är bara bästaste bäst!!


Dagens plus: En värmande kram från någon som gör mig glad, och en fråga från en gammal elev som lyder: varför får inte vi ha dig i idrott längre ? Det måste ändå betyda något?

Dagens minus? Ett provsvar som kunde varit bättre och en väckarklocka som återigen kommer inga kl 05.30 i morgon bitti, samt en lång arbetsdag. Men vad gör väl det när saker pekar i rätt riktning igen?