
Ett hjärta är ett symbol för kärleken i allra högsta grad. Det röda pumpande hjärtat som får människor att förflytta berg, få oanade krafter de trodde de saknade, ger en känsla av välbefinnande och harmoni när det slår lugnt och stilla och får andning, blodtryck och krämpor att försvinna.. Ett hjärta står för styrka hos oss individer och vittnar på de påfrestningar vi utsätts för. Hur vi flyr, fäktar med armarna och kämpar in i det sista. Ett hjärta står för romantik en solig sommardag med kyssar och smek och fotavtryck i sanden. Ett hjärta står för välvilja och "kämparanda" hos människor .. men ett hjärta för mig, symboliserar också döden och vetskapen om att ingenting varar för alltid. Ett krossat hjärta gör ont, så ont att det känns som om någon håller på att slita hjärtat ut kroppen. Det vet vi alla som upplevt det och fått ta del av hur det ALDRIG, ALDRIG lämnar en oberörd förbi.
Hjärtat är vår största muskel i kroppen och ger sig inte i första taget. När hjärtat mår bra mår människan bra och gör man inte det så spelar det ingen roll hur vältränad eller uthållig man är. Ett svagt hjärta kan få, den på ytan mest starka person, att bli svag i sin egen kropp. Svag och rädd för vad som komma skall. Är det nu livet tar slut?
Är det någon kroppsdel som jag fruktar så är det faktiskt hjärtat, hur än vackert det kan framstå på bilder och hur än ofta avtecknat det är hos unga småflickor som välvilligt färgar in det i rött och är livrädda för att konturerna skall hamna utanför.. Ett hjärta kan splittra familjer när det plötsligt en dag slutar slå och inte längre tickar på, dag ut och dag in, som det alltid gjort. Här kommer symbolen av styrka och mod in. Vilket som skall väga tyngst i ett ögonblick när det handlar om sekunder. När hjärtat inte orkar mer.
Vi måste ta hand om vårt hjärta och vårda det väl. Likt alla andra muskler i kroppen måste vi lära vårt hjärta att bli starkt och uthålligt och även lära det att klara av de påfrestningar vi utsätts för när den negativa stressen kommer in i bilden. Hur många gånger har vi inte känt att hjärtat hoppat till i bröstet på oss, eller fått ta del av hur det rusat fram i bröstet på oss likt en kulspruta. Hur vi sakta och lite frågande satt handen mot bröstet och undrar om det är något fel på oss och om vi håller på dö.. Hur vi blivit mer och mer uppmärksamma på vår kropp och de signaler vårt autonoma och parasympatiska nervsystem ger till oss. Hur det gasar och hur det bromsar och hur vi ibland har svårt att hinna med i svängarna. Vissa av oss mer eller mindre än andra.
Vet du att det finns människor som dött av hjärtesorg? Människor som kanske delat allt under en så lång period av sitt liv att de helt enkelt inte klarat av att leva när den andre drabbats av en plötslig och mycket tragisk händelse som gjort att den rycks bort från livets skeende.
Vet du att ju mer långsamt vårt hjärta slår, desto bättre är det för vår kropp..
Och vet du, att problem och bekymmer i livet kan utlösa en skenande, eller bromsande hjärtrytm.
Kärleken, styrkan, välviljan och kämparandan. Ett hjärta i harmoni!!
Vackert skriven...
SvaraRadera