Vinden mot kinden

Livet är inte alltid enkelt det har vi alla fått erfara. Det är så lätt i pressade situationer då vi känner oss hotade att bli egoistisk och mest tänka på sig själv. Det är normalt, men då är det också viktigt att kunna ägna en tanke till de människor som betyder mycket för en i omgivningen och se klarhet i att vi faktiskt har varandra, här och nu.
Egentligen är vi lyckligt lottade som har fått ha en härlig sommar tillsammans och som fortfarande skänker oss soljus dygnet runt och ett grönt landskap så prunkande att inte ens den mest ihärdiga färgkombinatoionen skulle kunna illustrera dess grannhet. Var gång livet känns tungt och man bara vill gråta åt de missöden som omger en så gäller det att fiska fram de positiva saker som man har inom sig, runt sig, kring sig och om sig. Allting ordnar sig till slut, för er, för mig och svåra stunder kommer vi alltid att stöta på. Vägen kantas av luriga kurvor och smala partier, men med kompassen i handen så vet vi att förr eller senare kommewr vi att se den där raksträckan när vi återigen kan trycka på gasen och känna vinden i håret.



I dag är en varm dag och redan tidigt på morgonen visar temperaturen 26 grader. Jag gillar värmen, det gör jag verkligen men jag måste lite bittert erkänna att den förstör lite grann när det gäller min träning. Jag tränar bäst när det är lite svalt i luften, gärna sol men syre som cirkulerar och en vind som blåser bort lite av svettdropparna. I morse var det tungt att springa. Mina 6 km kändes tunga och jag längtar otroligt mycket efter ett långpass men det får helt enkelt vänta tills det blivit svalare. I kväll ska jag ut igen och då ska jag vänta tills senare när luften blivit sval och luftfuktigheten inte är lika hög. I stället försöker jag variera min löpning genom intervaller och tempoväxlingar i form av kortare pass. Men när svetten dryper från hela kroppen och kroppen skriker efter vätska fast jag bara varit ute i 30 min så ger det inte riktigt samma kick som det gör när man kan springa länge, länge, länge och hela kroppen är full av endorfiner efteråt som ger en lugn och skön känsla av någonting nyttigt. Ja, jag är beroende av löpning och det sticker jag inte under stolen med. Hur än mitt liv kommer se ut idag, i morgon i framtiden så kommer det alltid, alltid att finnas utryme för löpning. Vem har sagt att livet ska vara enkelt? Jag tror att det många gånger är svårt för människor som inte håller på med träning så mycket som jag gör att förstå hur man tänker, hur väl det måste stämma med sömn, med mat, med vila, med återhämtning och med annat. Jag tror att det kan vara svåpt att förstå att man gör det inte för att man måste utan för att man vill!!! Därför, så länge mina knän håller så kommer jag fortsätta.