Första natten

Min hund måste vara en mycket stark individ med en enorm trygghet i både sig själv och sin omgivning. I bland blir jag gråtmild när jag tänker på hur just hon kunde bli så trygg i sig själv, med en ack så ibland lite småförvirrad matte. Tänk att hon anpassar sig så bra till nya situationer trots att hon hunnit bo på i alla delar av vårt avlånga land, från kullerstenar till betong och från snöinvasion till lite mer lagom: Luleå. Och här blir hon kvar nu ett tag. Nu är vi hemma.
Min hund har en otrolig glädje i hela sin existens som hon gärna delar med dig av. När hon är glad så viftar hon inte bara på svansen utan hela hennes lilla kropp vibrerar och hon är bättre på att skaka rumpa än en lambadadansös, hm..tror jag i allafall =). Min hund är alltid glad och det spelar ingen roll om jag varit arg på henne och skällt lite grann. Hon finns där med sin smittande glädje, sin förlåtelse och sin fulla övertygelse om att allt kommer ordna sig.
Min hund är min bästa träningskompis och ändå från att hon var liten, så liten så att jag kunde börja springa med henne, har hon nästan alltid fått vara med mig ut och träna. Trots att hon inte tycker om att vara i bandet, utan hellre föredrar att vara lös i friheten och kunna hålla sig i närheten av mig, men ändå göra små avstickare, så njuter hon nog lika mycket av att röra på sig som sin matte. Hon har en otrolig kondition, är så vacker och atletiskt smidig i sin kropp och hon känner till varenda liten stig i skogarna som vi delar tillsammans med skogens konung.
Nu har vi sovit hela natten i vårt nya hem och hon har redan hittat sitt lilla krypin där hennes säng skall få stå och där hon kan vara delaktig i allt som händer runtomkring, men ändå vara avskiljd och privat. Nu sover hon efter morgonens promenad.
Är det något jag saknat nu när jag inte varit i Luleå på 4 veckor, så är det Ormbergets fina stigar och perfekta underlag för att springa på. Det är någonting med doften som jag andas in när jag springer där uppe, som påminner mig om de stigar jag brukade springa i Lunds Skrylle under de år jag bodde där. Det är någonting som doftar så ljuvligt som bara mossa, grön prunkighet, kåda från björkar och granris från granar kan göra. När jag var yngre var det musiken som påminde mig om saker jag varit med om och som lämnat tydliga avtryck hos mig. Nu är det dofter istället. I dag blir det mjukstart med 5,4 km spåret 2 vändor. Jag känner i hela mig att det kommer gå galant eftersom det är en frisk och härlig luft ute och trots att det blåser så är det ljumma vindar som bara fläktar skönt utan att ta en massa onödig energi ut trötta löparben. Min belöning idag? Ja det blir en svart skinnjacka som jag spanade in igår och som satt som klippt och skuret på mig. Verkar bli en bra dag och nu kan det kanske bara bli bättre....