Regn och syre

Snart har återigen en sommarmånad passerat revy och trots att det är mysigt att regnet öser ned utanför fönserbläcket och smattrar ljuvligt, så kan jag inte låta bli att tänka på att sommaren snart är över.. En dag går med nya erfarenheter, nhya minnen, nya saker att ta med sig i sin ryggsäck, men också en ny dag av livet som försvinner och en dag av sommaren som går.
Många i min omgivnng är nu inne på sin sista semestervecka och för mig innebär den här tiden på året en stress trots att jag egentligen inte personligen behöver känna mig stressad nu. Jag påminns plötligt om eran man som arbetatande människa befinner sig i just nu, år 2010 , i en tid fylld av arbetslöshet och tankar om framtiden. Hur man kämpat sig igenom en tung tid av studier med hopp om att en dag kunna välja och vraka bland alla jobb som så snällt utlovades en dag för hundra år sedan då man som 21 årig nykläckt student tog sina första stapplande steg på den långa vägen mot en lärarutbildning. Javisst jag har ett jobb nu, och jag är INTE bitter heller, men varför, varför kan jag då inte koppla av och njuta av ledigheten?
Jag påminns om den hemska tid jag hade i Stockholm, på en privatskola som utnyttjade mig som om jag vore en disktrasa redo att vridas ut den sista droppen. Hur varje arbetsdag kändes som en plåga men hur jag drevs av en enda sak som ficvk mig att härda ut, och det var arbetslivserfarenheten. Nu är jag inte längre kvar på den skolan och jag skulle aldrig, aldrig sätta min fot där igen. Någonsin.!!!
Nu börjar himmelen ändra färg och regnet börjar så sakteliga trappas ned och när jag tittar ut genom fönstret så jag kan se en annan dimension, ett annat ljus, andra färger som vittnar om att åskan dragit förbi. Luften är precis så där härlig att andas in som den bara kan vara när det regnat och det finsn så mycket syre i luften som kan fylla mina lungor och ge mig mer energi.. Det är5 som upplagt för löpning med andra ord och jag hoppas innerligt att det kommer gå så bra som det gjorde igår morse då jag avverkade et tempopass på 8 km. Jag sprang och sprang occh borta var alla magproblem som stört min rytm här tidigare. Tillbaka var allt spring i benen och jag kunde återigen känna igen mitt gamla vältränade jag. Och det gott folk, det är härligt. Det är livskvalitet och det är sommaren när den är som bäst. .