Tänk om...

Tänk om jag kunde få vrida tillbaka tiden för en stund och återigen få uppleva den där tryggheten i den lila syrén blommande trädgårdens prunka och livfullhet.. Tänk om jag kunde få sätta mig på huk i det lilla trädgårdslandet och söka efter små potatisar som förmodligen aldrig skulle blivit större än en valnöt, men för mig var det de vackraste jag någonsin skådat och där kunde jag få smaka av de första små vinbären som buskarna två spottade ut varje sommar.. och som du gjorde den godaste saften av..
Och tänk om jag kunde få följa med dig bort till hönshuset för att full av förväntan varje morgon få söka igenom båsen efter ägg i olika färger och nyanser och sedan få äran att bära dem in i min alldeles egna korg.. eller få tillbringa timmar av glädje och tilltro i en hög av valpar att snosa på och andas in deras doft som fortfarande sitter kvar i min näsa.. överösande av kärlek.
Tänk också om jag kunde få följa dig på tjäderspel och ta del av din inspiration för just skogen och den storslaghet som den gett mig under mina år som barn och hur du alltid, alltid fick mig att vara spänd av nyfikenhet och föräväntan över vad den skulle inbringa.
Där i vår trädgård kunde jag springa omkring med bara bruna ben och förvånas över hur många nya skrymslen och gömmor jag lyckades hitta. Det var mina små hemligheter som jag kunde få behålla utan konkurrens..ingen som försökte fånga mig, ta mig eller göra någonting bättre än mig..
Där kunde jag få äta nybakade bullar och utan att någonsin behöva oroa mig över att det skulle förtära eller förstöra och där kunde jag få ta en sak i taget utan att någonsin behöva känna press från vare sig mig själv eller någon annan.
Även om klockan inte går att ställa tillbaka så är det viktigt för mig att mentalt få komma tillbaka då och då eftersom att all den kärleken och tryggheten jag hade då kan hela den zonen jag skapat som vuxen, som inte är fullt lika säker nu, som då. När jag kommer hem och andas in den friska luften i skogarna runt omkring där jag sprungit så många gånger, skrapat upp mina knän, lärt mig att cykla, förfrusit mina fingrar eller bara lekt att jag var Ronja Rövardotter eller Lilla Rödluvan som mötte den stora stygga vargen så fylls jag av så mycket kärlek, värme och energi att allting känns som om det vore igår och om det inte vore för alla mina minnen så skulle framtiden te sig mycket mer osäker... Tack kära mamma och pappa för dessa minnen.

Vad som än händer, vad som än sker..
Livet kommer inte att vara detsamma utan er...
Låt oss aldrig ta för givet, ett ögonblick som kallas livet..

Mina tankar finns hos de människor jag håller av och som jag vet står inför en förändring i sina liv. Några med spänning och förväntan över ett nytt liv som skall fylla deras tillvaro med skratt men också med nya rutiner och pröva tålamodet. Att ge nytt liv till någon annan är säkert underbart och jag vet att de kommer bli de bästa föräldrarna.

Jag tänker också på er som går igenom en förändring som kan kännas svårt och bittert, men som jag i mitt hjärta tror kommer bli något bra i slutändan. Du är så pass start och det överför du på de dina. Så kämpa på och fortsätt ha den styrkan du nu haft.

Solen skiner från en blå himmel och det verkar bli en underbar dag.