Nya band knyts. Gamla band, ja vad händer med dem?

Vänner. Vad är egentligen att vara en sann vän? Är det att vara nära varandra men aldrig träffas? Att skapa missförstånd som om det vore meningen med livet och att grubbla ensam eller tillsammans med andra över saker som varit, som man inte kunnat släppa. Är det att vara en sann vän när man vill ha stöd när livet känns orättvist och hemskt, men sedan flyger i väg som en fågel som just fått uppleva friheten så snart livet vänder till det bättre... Är det att aldrig fråga hur det är och att alltid kräva sin rätt, sin fulla övertygelse och sin makt utan att kunna mötas på halva vägen?
Genom åren som passerat har man mött olika typer av vänskap och insett att en del av dem klarar man sig utan.
En del av dem får en att må dåligt genom att manipulera och ignorera eller bara ibland låtsas som om man existerar. Den vän man känt nästan halva sitt liv. Den man trodde man kände lika bra som sig själv..
Sen finns de den vänskapen som består trots att man aldrig ses, trots att man inte bor i samma landsända så knöt man så starka band att man vet att den vännen kommer man aldrig att mista utan det kommer alltid att finnas en sida på bandet som står emot det som försöker bryta av det.
Därför är jag tacksam över den vänskapen...
Att vara vänner är att alltid och villkorslöst finnas där för varandra oavsett vart i livet som man befinner sig.
Så jag ber dig inte att bli den du var förrut, för jag är inte heller den jag en gång var, men jag ber dig att ägna en tanke till allt det positiva vi haft genom åren. Kanske kommer du då att värdera detta mer än vad du gör just nu..


Kanske inte.. (?)