En dag när solen sken och vinden blåste lätt i trädtopparna blev jag förälskad. Förälskad i löpningen då hjärtat slår, blodet pumpar och endorfinerna rusar. Vinden hjälper mig att hålla kärleken levande i ur och skur, snö, minusgrader eller soliga sommardagar. Med vinden mot min kind känner jag att jag lever och jag vet att löpningen aldrig sviker mig.
söndag 5 september 2010
Lesss
Jag mår inte bra att att ha det så här. Nu e jag riktigt bitter, sur och irriterad. Jag vill ut och springa så snälla, fula äckliga tå, eller ska jag säga att du är skitsöt för att du ska fatta galoppen? Läk, hela eller vad nu nu måste göra för att bära mig framåt igen! 2 veckor utan löpning är som ett helt liv utan godis så då kanske ni förstår hur mycket löpning betyder för mig. Allt!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar