Stockholm och vad gör jag här?

I Stockholm kan du göra allt var det någon som en gång sade till mig. Stockholm är vårt lands metropol och det är här det händer. -Jag kommer aldrig att flytta till Stockholm var mitt svar för ett antal år sedan, men nu sitter jag här ändå allt till trots. Jag sitter i en lägenhet i ett mkt centralt och attraktivt område som jag tror att många skulle göra mycket för att få bo i. Ja folk betalar ju faktiskt flera miljoner för att bo här. Hur man nu kan betala såna enorma summor för att vara nära grävskopor som lever fan, bilar som tutar och aldrig stannar för övergångsställen, finklädda damer med pälsar och små små hundar som bjäbbar och skäller när de föraktfullt blänger efter mig iförd min knallrosa friluftsjacka och mina icke klackskor som jag glömde någonstans efter vägen i en tid fylld av party och glamour för en så där tretusen år sedan. Passar jag in här, tänker jag? Är detta jag?
-Det tar lång tid att komma in i Stockholm, var det någon som sade till mig en gång och jag har gett det tre månader nu men ingenting händer. Fortfarande har jag bara varit i de grönområden som finns i omnejden av alla de miljoner bilar, bussar, pendeltåg och tunnelbanor som varje dag fraktar människor på väg någonstans. Jag blir stressad av att se alla dessa människor som springer, som har bråttom och jag förstår dem. De vill väl hem som alla andra. Hem till sina fina lägenheter för att de skall kunna putsa upp sina pälsar och ladda batterierna inför helgen..
Kalla mig lantlolla om man vill men jag saknar lugnet, granarna och tallarna och gångvägen uppe i Norrbotten som faktiskt är så pass bred att jag kan passera med min hund utan att behöva stå och vänta att jag ska rymmas. Jag saknar mina områden där Selma kan hitta gräs att göra sina behov på och där det finns stora robusta hundar att busa med. Ja jag saknar till och med att behöva gå 10 minuter till mataffären när jag har slut på morötterna och mest av allt saknar jag mina nära och kära i form av mina älskade föräldrar och deras vackra röda trähus som är min trygghet om helgerna. Därför har jag nu bestämt mig och det blir de första beslut jag tagit offentligt och det första jag skriver om på denna blogg som faktiskt är en av de första saker jag påbörjat i en stad där det finns så oerhört mycket mer att göra än att sitta vid datorn att blogga. Jag har bestämt mig för att flytta hem och följa mitt hjärta.