Lummig skog med gröna granar och tallar och några enstaka björkar som så sakteliga börjat hitta en orangeaktig nyans på sina löv och som vittnar om den stundande hösten vi har framför oss. Efter en intensiv vecka är längtan outhärdlig.
Jag längtar hem. Hem till mitt Tvärån och det mysiga röd huset med de vita knutarna. Mammas varma famn som kramar om mig i hallen, om hon inte hunnit ut på bron för att möta mig då jag anländer. Jag längtar hem, hem till pappas kloka sällskap och många samtal om livet i allmänhet. Det var länge sedan nu, ja hela 4 veckor och jag förstår inte hur jag någonsin klarat av att bo så långt borta från det som alltid, alltid kommer vara hemma.
Det må vara de allra ensligaste stigarna jag springer längs efter och med inte en människa i sikte och säkerligen någon björn som lurar någonstans långt där inne. Det rör mig inte i ryggen, utan jag längtar hem.
Hem efter den friska och klara luften. Där jag kan vara mig själv.
I morgon åker jag upp nästan till Polcirkeln för att mysa, andas, umgås, ladda och bara VARA !! Då skall de sista löppassen inför kommande utmaningar finputsas. Det blir något milpass ännu innan jag sakta går mot de sista 5 km på Torsdag kväll eller Fredag morgon. Så mycket att vara tacksam över, så mycket att se fram emot. Men just nu är det längtan hem som lockar mest!
ADIOS!!
Jag längtar hem. Hem till mitt Tvärån och det mysiga röd huset med de vita knutarna. Mammas varma famn som kramar om mig i hallen, om hon inte hunnit ut på bron för att möta mig då jag anländer. Jag längtar hem, hem till pappas kloka sällskap och många samtal om livet i allmänhet. Det var länge sedan nu, ja hela 4 veckor och jag förstår inte hur jag någonsin klarat av att bo så långt borta från det som alltid, alltid kommer vara hemma.
Det må vara de allra ensligaste stigarna jag springer längs efter och med inte en människa i sikte och säkerligen någon björn som lurar någonstans långt där inne. Det rör mig inte i ryggen, utan jag längtar hem.
Hem efter den friska och klara luften. Där jag kan vara mig själv.
I morgon åker jag upp nästan till Polcirkeln för att mysa, andas, umgås, ladda och bara VARA !! Då skall de sista löppassen inför kommande utmaningar finputsas. Det blir något milpass ännu innan jag sakta går mot de sista 5 km på Torsdag kväll eller Fredag morgon. Så mycket att vara tacksam över, så mycket att se fram emot. Men just nu är det längtan hem som lockar mest!
ADIOS!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar