Förkylningen har ännu ett relativt fast grepp om min kropp och mitt förstånd som vilar och känner lugnet, även om halsontet är borta, eller har tagit siesta, beroende på hur man väljer att se det. Har ju svårt att tro att jag efter endast 1 dag skall börja känna mig piggare igen. I morse laddade jag med en smoothie bestående av frusna blåbär, riven ingefära, mjölk, banan och en matsked linfröolja. Efteråt tuggade jag i mig mitt livs starkaste vitlöksklyfta som höll på att orsaka brännsår i gommen på mig!!! Hoppas den är lika effektiv på förkylningen, för i så fall är det ju bra!
Det är idag den tredje dagen som jag vilar från träning och det har inte inträffat på väldigt länge. Tror inte ens att jag vilade lika många dagar efter Stockholms marathon, men faktiskt så är det inte så jobbigt som jag brukar tycka att det är. Jag vet ju nu om min egen kapacitet och den inte kommer att försvinna av att vila, tvärtom. Det är ju då som man får en chans att reparera muskelfibrer och återställa det som behöver återställas eftersom att vi egentligen bryter ner kroppen då vi tränar och speciellt då vi tränar hårt, som man gör vid en tävling. Som en god vän till mig sade: -"Ja men det vet ju du, Johanna, som tränar på hög nivå, hur viktigt det är att ta hand om kroppen!" Och då slog det mig att jag är duktig på det ibland, men att även jag behöver ge den mer omsorg då och då.
För att den skall kunna springa så fort som den gjorde här ovan när jag spurtade i mål på Granlunken! Med krafter kvar!
Det är tråkigt och synd att jag inte får njuta av smaken av den goda smoothien, eftersom jag endast känner stark lukt i min nästa från snor och nässpray som säkerligen kompenserar varandra. En in, en ut!!!!
Men det ska ut, ut, ut för någon bihåleinflammation, det tänker inte dra på mig!!!!!!
Jag brukar ju oftast blogga om mina upplevelser från träning och tävling, men eftersom jag inte har några nya nu så tänkte jag berätta om att vara beroende av träning på att bra sätt. Jag tror att det finns massor av människor här ute i samhället, från norr till söder, som önskar att de kunde känna så. Och jag kan lova att det är ett beroende som är helt underbart till skillnad från många andra. Det beror till stor del på att det händer saker i vår kropp i samband med träning, som vi kanske inte uppmärksammar eller är medvetna om när vi inte gjort det till en regelbundenhet. Saker vi efter ett tag känner gör oss gott, får oss att slappna av och skänker oss välbefinnanande. Att träning är bra för konditionen och det långsiktiga välmåendet, det känner de flesta säkert till och om du aldrig tagit pulsen på dig själv tidigare så tycker jag att det är hög tid att du gör det nu medan du sitter ner och läser detta.
Pulsen är nämligen ett väldigt bra verktyg för att avgöra hur pass vältränad du är.
-Men hur då?
-Jo för att ju mer långsamt ditt hjärta slår i vila, desto bättre är det.
Hitta pulsen genom att spänna handleden snabbt några sekunder, så du ser en sena som går från handryggen. Om det är höger handen så hittar du pulsen lättast på höger sida om den senan ca 2-3 cm nedanför handen. Slappna av medan du tar pulsen. Nu vet du den och har du mindre än 60 är det bra och mindre än 50 betyder att du redan tränar.. Själv ligger jag på mellan 39-44.
Hjärta, blodtryck, skelett, kolestrol och annat som bidrar till att vi skall kunna få vara friska, ha ork, kunna röra oss obehindrat och kunna äta det vi känner för... Ja träningen är bra för allt som jag precis nämnde, men det som är allra mest magiskt ändå är faktiskt att du direkt efter träning får ett lugn i hela din kropp som sprider sig likt en löpeld. Jag kan garantera att det faktiskt är så!
Min löpträning hjälper till exempel mig till att slappna av och inte bli lika stressad. Jag sover bättre av träningen och jag får en mycket bättre koncentrationsförmåga och förmåga att fokusera. Det är också därför den fysiska aktiviteten är så viktig hos elever i skolan, för att de skall kunna klara av en hel skoldag, men också hos människor som kanske sitter mycket stilla på sitt arbete. När det gäller mig själv så sprutar jag fullkomligt ut kreativitet direkt efter ett löppass, likt en vulkan som precis fått ett utbrott i sin begynnande fas. Då är jag full av ideér, mina problem (om jag har något jag funderat på) känns som bortblåsta och jag skriver och talar bättre rent språkmässigt. Det beror på att signalsubstanser som lyckoämnena dopamin, serotonin och glutamat ökar. Dessa kan jämföras med knark och ger faktiskt ifrån sig ett slags lyckorus som minskar ångest och stress i längden.
Det låter helt otroligt tycker jag och det allra bästa är att det fungerar. Jag vågar säga att löpningen är min allra, allra bästa medicin mot allt. Huvudvärk, oro, stress eller bara dåligt humör. Dessutom är den bra mot så mycket mer som man inte tänker på.
Så träning är ett väldigt bra beroende som jag faktiskt längtar efter just nu! Jag längtar efter att andningen skall få öka, benen jobba, hjärtat slå och kinderna bli rödrosiga. Jag längtar efter svetten i pannan och i håret, speciellt i nacken. Jag längtar efter att fokusera mot trädtopparna på språng och att hitta ett stenigt parti där jag får balansera mig fram med hjärtat i halsgropen.
Vad längtar du efter????
ADIOS!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar