Jag lägger sakta handen mot min panna och känner på ett avstånd av 5-10 decimeter hur värme pulserar ut ur min kropp och omger min hand med vibrationer som från ett varmt element som går på högvarv en kylig vinterdag. Min nätta kropp som naturligt har ett hjärta som ger i från sig långsamma slag kämpar med att bryta ner den fiende som lurar inuti mig just i detta ögonblick. Pulsen är aningen högre och hjärtat slår hårdare än det brukar.
Mina ögon, som för det mesta
är pigga och klara är blanka och matta och omges av en vattnig åsyn och när jag ser mig själv i spegeln kan jag lätt tro att det kommer bli ofantligt svårt att kunna maskera spåren av mitt nya jag, som jag kommer få leva med nu ett tag framåt, ens med en sminkväska bestående av tio kilo concaeler, tre ton rouge eller 48 gram mascara i lyxförpackning.
Min mun smakar vitlök
i tro om att den skulle bidra till att bekämpa det som frodas inuti mig, men i detta ögonblick vill jag endast att det skall bryta ut för att sedan mynna ut och inse att det inte vill stanna hos mig.
Jag är förkyld.
Det är höst, det regnar ute, jag har en spänd höft och jag tycker väldigt synd om mig själv eftersom jag har svårt att bara vara och inte göra någonting som man borde göra då man är sjuk, för jag blir aldrig så sjuk som andra människor som har ro att ligga ner och sova bort sjukdomen. Jag vankar fram och tillbaka, slår i kylskåpet efter något gott att mumsa på och funderar återigen på att koka kaffe, trots att det var mindre än en timme sedan jag drack min senaste kopp. Kaffe gör mig varm, men kaffe torkar också ut mig istället för att bidra till att skölja bort de små luringarna så de lämnar mig i fred!!!!!
Om mindre än två veckor (Åh herregud nu blev jag plötsligt nervös också)
kommer jag att åka ner till Stockholm för att springa Lidingöloppet. Ska jag vara tacksam över att jag blev sjuk nu då???? För att också behålla mitt hopp om att vara frisk då? Ska jag se några dagar som en chans att utvecklas eftersom att jag redan har en fysik som är god och att detta faktum torde vara det som gör att jag inte varit sjuk på väldigt, väldigt länge just för att jag torde vara fullproppad på antioxidanter. Jag vill gärna göra det, men just nu är jag istället en, som Carolina Gynning skulle ha sagt, EGO Girl, som tycker synd om mig själv för att jag inte kan springa idag då det är massa syre i lyften och jag vilade igår.
Jag har inga ord
för att säga vad jag anser om sjukdomen förkylning. Det måste vara den äckligaste åkomma som finns för en annars frisk individ. Jag tänker på alla de människor som får veta att de drabbas av en sjukdom som är ännu värre och inte är övergående. Cancer, HIV, Inflammatoriska sjukdomar, problem med ämnesomsättningen, reumatisk, MS, ALS. Ja det finns många sjukdomar som är så mycket, mycket värre. Varför finns det inte bara ett vaccin som tar bort all orättvisa och aldrig gör människor sjuka. Men ändå, så skulle jag hellre välja en magsjuka som vänder upp och ner på magen än en förkylning.
Baciller som flyter runt
i luften från andra människor och sprider sig som en löpeld. En sjuk människa tar på ett handtag och sedan kommer jag och skall stänga eller öppna en dörr. En sjuk människa hostar eller nyser och sedan en frisk som fyller lungan med lufte i hopp om att få syre och friskhet. Vilken bluff. Kanske skulle man börja isolera sig och bara sitta inne, men vilket liv är det??
Immunförvaret
är egentligen otroligt. Kroppen kämpar och försöker bekämpa de elaka bakterierna som vill ta över och göra dig sjuk. Jag förstår nu orsaken bakom min trötthet som jag kände av förra veckan och jag är tacksam över att kroppen ändå kunde vänta till efter Granlunken till låta eländet bryta ut. Redan dagen efter började jag känna mig varm och sträv i halsen och nu . Ja nu finns det ingen återvändo!!!
Jag är
i allafall så klok att jag har vett att förstå att vad som än händer, vad som än sker, så är det ALLTID, ALLTID hälsan som går först och att vila kommer göra mig gott i slutändan. Ty någonstans vet jag ju också att jag har tio stycken hela tår och om några dagar kommer jag att se tillbaka på detta med vetskapen om att jag gjort bort, kanske inte årets, men i allafall höstens, idiotiförkylning och det mina vänner. Det är banne mig värt att fira. Så ska vi säga att det är fest hos mig på Lördag? För då ska jag vara frisk!!!!!!!
Mina ögon, som för det mesta
är pigga och klara är blanka och matta och omges av en vattnig åsyn och när jag ser mig själv i spegeln kan jag lätt tro att det kommer bli ofantligt svårt att kunna maskera spåren av mitt nya jag, som jag kommer få leva med nu ett tag framåt, ens med en sminkväska bestående av tio kilo concaeler, tre ton rouge eller 48 gram mascara i lyxförpackning.
Min mun smakar vitlök
i tro om att den skulle bidra till att bekämpa det som frodas inuti mig, men i detta ögonblick vill jag endast att det skall bryta ut för att sedan mynna ut och inse att det inte vill stanna hos mig.
Jag är förkyld.
Det är höst, det regnar ute, jag har en spänd höft och jag tycker väldigt synd om mig själv eftersom jag har svårt att bara vara och inte göra någonting som man borde göra då man är sjuk, för jag blir aldrig så sjuk som andra människor som har ro att ligga ner och sova bort sjukdomen. Jag vankar fram och tillbaka, slår i kylskåpet efter något gott att mumsa på och funderar återigen på att koka kaffe, trots att det var mindre än en timme sedan jag drack min senaste kopp. Kaffe gör mig varm, men kaffe torkar också ut mig istället för att bidra till att skölja bort de små luringarna så de lämnar mig i fred!!!!!
Om mindre än två veckor (Åh herregud nu blev jag plötsligt nervös också)
kommer jag att åka ner till Stockholm för att springa Lidingöloppet. Ska jag vara tacksam över att jag blev sjuk nu då???? För att också behålla mitt hopp om att vara frisk då? Ska jag se några dagar som en chans att utvecklas eftersom att jag redan har en fysik som är god och att detta faktum torde vara det som gör att jag inte varit sjuk på väldigt, väldigt länge just för att jag torde vara fullproppad på antioxidanter. Jag vill gärna göra det, men just nu är jag istället en, som Carolina Gynning skulle ha sagt, EGO Girl, som tycker synd om mig själv för att jag inte kan springa idag då det är massa syre i lyften och jag vilade igår.
Jag har inga ord
för att säga vad jag anser om sjukdomen förkylning. Det måste vara den äckligaste åkomma som finns för en annars frisk individ. Jag tänker på alla de människor som får veta att de drabbas av en sjukdom som är ännu värre och inte är övergående. Cancer, HIV, Inflammatoriska sjukdomar, problem med ämnesomsättningen, reumatisk, MS, ALS. Ja det finns många sjukdomar som är så mycket, mycket värre. Varför finns det inte bara ett vaccin som tar bort all orättvisa och aldrig gör människor sjuka. Men ändå, så skulle jag hellre välja en magsjuka som vänder upp och ner på magen än en förkylning.
Baciller som flyter runt
i luften från andra människor och sprider sig som en löpeld. En sjuk människa tar på ett handtag och sedan kommer jag och skall stänga eller öppna en dörr. En sjuk människa hostar eller nyser och sedan en frisk som fyller lungan med lufte i hopp om att få syre och friskhet. Vilken bluff. Kanske skulle man börja isolera sig och bara sitta inne, men vilket liv är det??
Immunförvaret
är egentligen otroligt. Kroppen kämpar och försöker bekämpa de elaka bakterierna som vill ta över och göra dig sjuk. Jag förstår nu orsaken bakom min trötthet som jag kände av förra veckan och jag är tacksam över att kroppen ändå kunde vänta till efter Granlunken till låta eländet bryta ut. Redan dagen efter började jag känna mig varm och sträv i halsen och nu . Ja nu finns det ingen återvändo!!!
Jag är
i allafall så klok att jag har vett att förstå att vad som än händer, vad som än sker, så är det ALLTID, ALLTID hälsan som går först och att vila kommer göra mig gott i slutändan. Ty någonstans vet jag ju också att jag har tio stycken hela tår och om några dagar kommer jag att se tillbaka på detta med vetskapen om att jag gjort bort, kanske inte årets, men i allafall höstens, idiotiförkylning och det mina vänner. Det är banne mig värt att fira. Så ska vi säga att det är fest hos mig på Lördag? För då ska jag vara frisk!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar