Landsvägslöpning och intervallträning

 Trots den värmen som varit så flyter träningen på väldigt bra nu! Jag känner att jag utnyttjar varenda millimeter av de skogar och vägar som finns runt omkring Tvärån, här jag befinner mig nu, och jag får också utlopp för låta hjärtat pumpa både hårt och medelhårt. Tiden är min bästa vän just nu och jag njuter av denna semester på alla plan.

 Om sommaren är det ibland svårt att vila eftersom det riktigt spritter i benen då solen skiner, eller de ljusa kvällarna välkomnar en med all sin kärlek. Därför kör jag på nu utan att tänka så mycket, för så länge det känns bra. Så känns det bra, så att säga. Dessutom vill jag bara ha några lugna, lediga dagar nu och då är det riktigt bra att kunna ägna sig åt löpningen. lite mer... när jag hinner.

   Just nu vill jag bara förbättra mina tider när det gäller 10 km distansen.  Jag bryr mig inte så mycket om att göra det på tävlingar utan den jag tävlar mest mot är mig själv eftersom det är en rolig känsla när man får ner sin tid, om så bara med några futtiga sekunder.  Jag vet att när jag pressar mig själv kan jag göra riktigt bra tider på 5 km, men av någon anledning känns denna distans så fjuttig på en tävling. Jag menar, hur fort går inte 20 minuter?

    Jag vill också skrivas här på denna blogg som en parentes,  (...) att jag inte skriver om min träning för att människor ska känna sig underlägsna eller bara bli trötta av att läsa det jag skriver. En gång i tiden var jag den som sprang kanske tre gånger i veckan och kunde tycka 7 km var en lång sträcka full av uppförsbackar. Jag har aldrig varit den som sprungit och gått, sprungit och gått, men numera blir jag fullkomligt överlycklig om någon i min närhet inspireras av mig, till att kanske börja löpträna. Jag vet hur underbart det är att kliva utanför sin ram. Sin referensram. Vare sig det handlar om att förbättra sin tid på 10 km, eller bara t5a sig runt en 4 km slinga.  Så se inte mitt skrivande om min träning som några idiotiska rader om att framhäva mig själv till att vara duktig.  Fortsätt LÄSA och kommentera det jag skriver. 


      Att skriva är ju en del av det som är "Johanna", och det är ett skönt sätt att reflektera, både för sig själv, men även med vetskapen om att någon annan kanske läser. Det kan låta som om träningen är det enda jag ägnar mig åt, men så är det verkligen inte, men det är en del av mitt liv som jag oftast ser till att prioritera in för den får mig att må bra. Men den är inte mitt allt. Däremot vet jag att den alltid, alltid kommer finnas med i mitt liv. Jag kan dessutom mycket om träning, om kost och om annat som hör den fysiska konditionen till, eftersom jag läst en del om det i min lärarutbildning, men även i andra kurser som jag gått. Men detta till trots så var det faktiskt mitt  forna liv i Lund som införde löpningen i mitt  HJÄRTA , i en tid då jag framför allt ägnade mig åt styrketräning .

      Dagens träning blev en 8,5 km lång runda som började med uppvärmning i 4.30 km tempo. Sedan blev det 10x2 min intervaller med kort vila mellan. Jag försökte att lägga mina intervalltider på strax under 4 minuter per km, tempo och lyckades ganska bra. Ingen mjölksyra vill jag ha. Inte för att jag tror att jag skulle kunna få det på det plana underlag jag körde på idag.  Ingen blodsmak fick jag heller, men tungt var det och flåsade på bra i slutet med  en puls på ca 160 i intervallerna och snabb återhämtning med en puls som låg på 133 vid starterna.  Min vision är ju att pressa ner min mil tid, så ju längre jag kan hålla runt 4-4.15 min per kilometer. Desto bättre.

Nu längtar jag efter att köra ett längre pass snart så jag tror att efter morgondagens vila får det bli en halvmara. För nu känns det som om det var riktigt, riktigt länge sedan.

ADIOS