Innan denna sommar började så hade jag bestämt mig för
att det skulle bli en sommar med mycket löpning, eftersom jag kunnat längta efter att just snöra på mig skorna när än jag känner för det. Att träna när kroppen har den rätta energin och att inte göra det när det passar bäst med tanke på krav och måsten, samt arbetstider. Det är då, med den rätta balansen som den kan, PRESTERA allra bäst även på träning. Men det var inte förrän igår kväll. I går kväll när solen lyste, temperaturen sjunkit till dryga 19 grader och vinden blåste så där lagomt härligt som jag insåg. Insåg hur mycket jag faktiskt gått framåt med min passion i livet. Förrut sprang jag i mitt bekvämlighets tempo och numera är mitt tävlingstempo det jag oftast använder på träning. Dagens träningspass igår kväll var det allra bästa på länge. Trots en terräng - väg, med sand och stenar, så sprang jag 10 km på 43.28 minuter och detta till trots några kortare stopp för att ta på och av Selmas koppel och låta henne kissa. Pigga ben, så pigga att jag var alldeles lycklig igår och så nöjd då jag stannade till hos de underbara grannarna och gjorde min stretching utanför deras sommarställe med forsens brummande i bakgrunden. Först låg jag på gräset och varvade ner och bara kände och såg hur pulsen sjönk medan hunden nosade mig i ansiktet, även hon så nöjd av kvällens träningspass.
Om inte det är livskvalitet, mina vänner.
Ja då vet inte jag vad livskvalitet är.
ADIOS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar