Att känna sig välkommen handlar om att ha någonstans att komma dit du alltid vet i ditt innesta hjärta att du kan få känna dig liten. Inga dörrmattor eller skyltar i världen kan egentligen säga det bättre än en värmande kram när ljudet av en motor tystnat och parkerat sig på sin vanliga plats. Hemma. Hemma för mig.
Sist behöver inte alltid nödvändigtvis vara minst.
En doft av nybakade kanelbullar är få förunnat men den lukten är någonting som jag nästan alltid möts av redan på farstubron. När jag var liten var det min mammas fördärv eftersom att så fort hon bakade så var jag där i påsen och nallade och det var inte bara en, utan två, tre, fyra stycken som avnjöts.
Hur konstigt det än må låta så kunde jag redan som lite tös sitta överst i bastun och njuta fast svettpärlorna frodades nästan hur länge som helst. Lycka var att få ha en bastu och att än idag kunna uppskatta att elda den om kvällen, vare sig den pryds av en orangefärgad midnattssol eller ett dunkelt mörker. Var årstid har sin charm.
Jag minns sä väl den allra första gången jag blev biten av en myra efter att jag låtit den krypa omkring på min arm hur länge som helst eller den dagen jag fick ta hand om mitt egna första djur som var en kråkunge som storebror lyckats spänna. Tills den dagen den flög sin kos fick den omtanke och kärlek, liksom ekorrar, harungar och grodor också fått. Idag får grordorna skatta sig lyckliga över att mitt djurintresse med åren svalnat en del och jag nöjer mig istälet med att begrunda skepnaden av en groda (på låtsas).
Prunkande blommor i alla färger ger sken av ett ombonat hem och även om det kostar rätt så mycket att förgylla en stor gård med blommor så är det ändå en bonus att ha nära till en blomsteräng där jag i morse plockade, inte 7 sorters, men åtminstone 5 sorters blommor. Jag hade glömt bort vilken lyx det är att ta dagen som den kommer och vilken livskvalitet det är att andas in sommarluftens fräschör en dag innan midsommar, efter att de senaste 2 åren firat midsommar i Thailand. Det leende människornas land.
Att komma hem är en otrolig känsla för mig som är svår att beskriva och även om jag ibland klättrar på väggarna då saknaden av stadsluften blir för påtaglig, så njuter jag i mitt stilla sinne i det tysta. Känslor fyller mig likt ljudet av ett vattenfall som finns inom räckhåll, liksom doften av gran och tallbarr som skogen ger ifrån sig var morgon då jag sticker ut näsan genom dörren. Gröna omgivningar i en liten by, någonstans i Norrbotten, där det en gång hördes röster vart du dig än vände. Människors paradis, kärlek och minnen som aldrig bleknar. Minnen av en barndom, men också om det som livet erbjuder en vuxen individ.
Därför är det bara så, att betjänsten i hallen, precis innanför "välkommen" skylten ofta pryds av en hallonröd jacka som ibland luktar svett och osar äventyr, men också som idag faktiskt ger ifrån sig en doft av nytvättat. När man ser den jackan så vet man. Hon är här.
Idag får du vila kära jacka. På din plats.
Var rädd om dina minnen. Njut av dagen. Ta till vara på sommaren och vad du än gör: Gnäll inte på vädret, på regnet och på det faktum att det emellanåt blåser en kall bris. Se dig omkring och njut. Av fågelkvitter, av prunkande grönska och av det vi faktiskt haft förmånen att berika vårt Norrländska liv med. En fantastisk natur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar