En midsommar är ingen midsommar utan en god bål...

Midsommaren 2011 är över och det är med sorg i hjärtat vi nu gått mot mörkare tider, fast det ska man givetvis inte tänka på idag när det är stekhett och solen skiner. Årets midsommar bjöd på riktigt härligt väder då det varvades sol med lätta och mer påtagliga regnskurar. Ett träningspass i solens tecken hanns med när morgonsolen inte ännu hunnit börja värma för mycket.  Ja träningen flyter på kanonbra nu och dagens dubbelpass blir det första på ett tag. Morgonens 7 km ska nu toppas med 7 km intervaller i hårdare tempo även om mitt träningstempo idag ändå låg på 4.45 i snittfart, vilket faktiskt innebär att jag sänkt min kilometer fart! Eller förbättrat den, kanske låter finare.
   Förra veckans träningsdos blev 5,5 mil totalt, varav 2 av dessa pass var intervallpass och det konstiga är att jag inte ens skulle känna någon enda liten krämpa i benen fast jag gjort ett marathon för inte alls länge sedan. Jag är verkligen lycklig över just detta faktum, att juag klarat mig så bra från skador och jag riktigt längtar efter terräng träningen som jag ska börja med efter den 16 juli då tävlingen i Överkalix är över. Jag hoppas mycket på att pressa ner min miltid där, eller om jag kommer köra 5 km banan, men ner ska det där också!!!! Om inte värmen blir för tryckande så kan det bli riktigt, riktigt bra så då måste alla komma och hejja på mig!!!! =)   Ja det får gärna komma en lätt regnskur till och med på alla tävlingar för det är då jag presterar alla bäst har jag märkt. 
         På tal om regn så kom det lite regn på midsommar också men inte ens det gjorde något....., mer än att det gjorde oss lite rädda att det skulle spoliera våra planer med att få vara ute dagen till ära, men eftermiddagen bjöd på mycket skratt, en underbar naggande god bål som gjorde susen och (rusen) efter några glas, men det är ju precis så man vet att den är gjord på rätt sätt. När man inte känner någon smak av alkohol utan bara smak av goda melonbitar och ananansbitar.

   Skratt och tårar förgyllde dagen som gick i familjens tecken och som pappa sade när han skulle utbringa en "skål" som glömde han givetvis inte bort att notera vilken stor familj ha faktiskt har. En stor men vcker familj med allra sötaste lilla hjärtat Elise som festens medelpunkt.

När man sedan sitter och myser med ett kallt glas vin i handen och ser på solen som fortfarande lyser lika starkt som en varm sommardag på självaste småtimmarna så kan man inte annat göra än att älska vårt vackra mygglandskap och tänka och tänka och tänka:

"Att det är nu vi ska leva för varje stund som livet ger oss och suga in allt solljus och all glädje vi kan få med våra nära och kära. Sommaren är kort, alldeles för kort. Men vad vi än säger, så kan vi då idag eller för resten av veckan, som det verkar,  i allafall INTE säga: att det mesta regnar bort".

Eller hur, Selma?