Lite allmänna tankar från mig en underbar och ljuvlig sommarkväll.
Någonstans i världen finns det alltid någon som har det värre. Just i det ögonblicket när du argsint svär över den förbannade bussen du missade, eller för att du precis spillt ner din fina, nya och ack så dyra kavaj du precis inhandlat (på rea).
Någonstans i världen finns det alltid någon som har mer ont, känner en mer skärande smärta eller som bara lider sig igenom sin vardag, medan du bara konstaterar att din förkylning aldrig släpper taget om dig, att molnen inte blåser åt det håll du önskar, eller att Ica inte prissänkt sina varor mer för stunden.
Någonstans i världen, har en person precis lämnat allt hon någonsin älskat, och hållit av, för den kärleken hon hoppas på. Men det priset hon måste betala är saknaden efter sina fyrbenta kamrater, sin familj och sina vänner, för att starta upp ett nytt liv. Och jag. Ja jag saknar också även om det jag älskar och håller av finns mitt i bland mig och inte har några planer på att försvinna bort.
Någonstans i världen gråter någon över ett bortspillt liv som aldrig kommer åter. Minnen, som från en dag till en annan, förvandlats från ljusa till mörka medan sorgens melodi spelar och spelar utan att någonsin hitta ett passande slut. Själv så gråter jag över bortspilld mjölk, som hunnit passera sitt sista datum innan jag hunnit slurpa i mig de sista dropparna.
Någonstans i världen finns det alltid någon som har det värre även om vi aldrig upplevt det värsta varken du eller jag. Det som verkligen är det värsta, ja det vill vi helst undvika och om vi sluter våra ögon och tänker riktigt hårt att det skall försvinna så kanske, KANSKE.... det är just det det gör.
Försvinner.
För vem vill egentligen vara den som blir ihågkommen som någon.....
Den någon, som någonstans i världen suttit och gråtit över bortspilld mjölk?
Någonstans i världen finns det alltid någon som har det värre.....
ADIOS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar