En underbar helg på många sätt och vis

Jag fixade det. Jag  vågade chansa och verkligen köra på under denna tävling som jag sprang med startnummer 2141 för Luleå kommun i motionsklassen.  Jag tog rygg på en man redan från start och han och jag har sedan följts åt under hela tävlingen.

Glädje

Funderande mitt i stunden.

Luleå stadsmara 2011 var full med glada löparentusiaster och jag tycker verkligen att tävlingen var så bra arrangerad detta året. Det bästa av allt var att jag fick bevis på att jag är i form just nu och att miltävlingar, ja det kommer det att bli fler av i framtiden. Jag känner att det är en perfekt distans att springa eftersom man klarar av att hålla högre fart. Min snitt fart hamnade på 4.18 min per kilometer, men jag skulle däremot inte orka hålla en sådan fart under ett marathon.

Perfekta väderförhållanden och behaglig temperatur om än aningen kyliga vindar som blåste på bra och gav större motstånd än vad jag tror att jag tänkte på att de gjorde. Jag var så inne i mig själv och så fokuserad att jag glömde bort alla de människor som stod bredvid och hejjade och peppade. Inte en gång under tävlingen så kände jag en förlamande trötthet utan allting flöt på så bra så bra trots att jag tappade lite fart under sista kilometern upp mot Porsön.

Inledningen av passet låg jag på en fart under 4 kilometers tempo  och den farten kunde jag hålla väldigt länge utan att bli andfådd eller trött. Jag var verkligen laddad och redo för denna tävling, trots att jag egentligen inte förberett mig innan. Åh det är så roligt med tävlingar för då pressar man sig själv mycket mer än under ett vanligt träningspass för att det är så mycket annat runtomkring som hjälper till. Stämningen, musiken, trycket, uppvärmningen, nedräkningen, publiken och allt det här tillsammans väcker tävlingsdjävulen i en mer och mer. För mig är det inte omöjligt att pressa ner min tid lite mer och jag skall banne mig försöka krypa ner mot 40 minuter vid någon tävlings i sommar. Men inte nu, för nu börjar uppladdningen inför Stockholms marathon.

Sträckan upp mot Mjölkudden och in mot stan gick också lätt trots att det var där det blåste som värst. Pulsen visade 163 i snitt i backen upp mot Bergviken då jag stegrade upp mot 167. Men det gick lätt i nedförsbackarna och jag hittade återhämtningen snabbt. Tiden vid målgång, 43.02 gav mig den andra bästa tiden i damklassen (motions) och det var den tiden som hade flest deltagare. Känner mig så stolt över mig själv även om jag självklart tänker att jag borde kunnat göra ännu lite bättre i från mig. Men så är det ju alltid.

I morgon börjar jag med en liten tömning på kolhydrater då jag planerar att köra spinning och löpning men på en lättare intensitet fram tills Torsdag. Det blir ett morgonträningspass på Onsdag morgon innan jag sedan kommer öka på mitt kolhydratintag fram tills Fredag. Utan att överäta tänker jag smyga in mer pasta och mer bröd som mellanmål och även på tallriken .

Jag önskar jag kunde säga att jag längtar till Marathon men jag gör inte det. Jag längtar tills jag kommer i mål och jag hoppas att jag snart kommer dit. Det blir ett marathon i behagligt tempo i år och jag kommer inte försöka sätta någon nytt personbästa.  Jag är ingen marathon tjej och jag föredrar kortare distanser, men det skall ändå bli trevligt att åka dit tillsammans med super Plupp och han jämlikar.

Nu ska jag bara vara i min egen lilla bubbla ikväll och mysa i soffan med ett stort leende på läpparna.

Adios