Tankar till höger och vänster.

Jag vill. Men jag vet inte om jag vågar. Jag hoppas, men jag vet inte om hoppet är starkt nog. Jag borde, men är jag verkligen redo? På riktigt. Här och nu? Jag borde bli varulv i mitt nästa liv eftersom jag fullkomligt älskar blodpudding. Blod på andra sätt får mig att vilja svimma, fast jag aldrig gjort det hittils. Jag är inte trött om nätterna nu för jag har en massa tankar och funderingar som tar energi. Ljuset gör mig pigg och gör att jag vill ute. Ut i den härliga luften och känna vinden mot kinden. Men också ut och vara social med mina vänner och nya bekantskaper. Våren gör en människa lite pirrig i kroppen och det är ju faktiskt ganska härligt att pussas och kramas också . Jag vill sitta på en brygga vid en liten sjö och mysa med någon och jag vill sitta på ett stimmigt men ändå inte speciellt högljutt litet café vid strandpromenaden i Barcelona. Jag vill springa längs vackra stränder tillsammans med dig och jag vill ge dig det bästa av mig själv om du vill ta emot det vilket jag tror du säkert gör om jag bara våhar, eller hur var det nu med det?? Jag vill ha de där rosa och svarta löparskorna för att de är så förbannat snygga med den nya designen, men jag är alldeles för logisk för att lägga ut 1900 kr för en färg, när jag kan få samma sko i en annan nyans för halva priset. Jag vill ha en dammsugare som fungerar och faktiskt suger upp all skit som Selma (och jag själv) drar in nu när jag fullständigt avgudar våren i all dess glans, men också bannar den för dess smutiga gator och lortiga stråk. Måtte det torka snart. Jag vill ha påsklov och kuna njuta av dagarna och sitta mot en varm röd trävägg med solen i ansiktet och flugorna (de första) surrandes kring mitt ansikte. När jag var liten var det ett av de första tecknen på att det inte skulle vara länge tills jag skulle få gå barfota i gräset igen när flugorna visade sig på väggen. Jag vill återuppliva Lund, här och nu och lomma fram längs de charmiga kullerstensgataorna och träffa världens bästa Mona igen. Kvinnan med det varma härliga skrattet som alltid tog emot mig med öppna armar. Jag vill smycka min "balle" Ja trot eller ej, men jag har faktiskt en jag också. Den är inte så stor som jag hade önskat =) men för mig är den ändå perfekt. Ja jag pratar givetvis om min lilla bakong. Ja vad trodde du?? Jag vill krama mina föräldrar och känna smaken av grillat kött i min min för första gången detta året. Jag vill dela med mig av mina tankar som ibland bara skuttar från det ena till det andra. Nu har jag gjort det på min blogg som jag inte ens vet om någon läser eftersom de säkert tycker jag bara skriver om min träning för att de inte förstår hur härlig den är eller för att de tror att jag inte har något annat liv.. vilket jag har. Jag vill. Men jag vet inte om jag vågar. Jag hoppas, men jag vet inte om hoppet är starkt nog. Jag borde, men är jag verkligen redo? På riktigt. Här och nu?