Inspiration

Mötte en kvinna idag som inspirerade mig (något äldre än jag själv) haha ja för jag måste ju bara förtydliga för alla er som missat det =) att jag faktiskt passerat de trettio... Hon var nog i 50 års åldern denna kvinna . Skulle jag ha fel nu (??) så får jag bjussa på det eftersom sannolikheten att hon läser min blogg inte är så stor. Hon bor i mitt område och jag har sett henne på många av mina rundor. Idag promenerade jag. Hon sprang. Vi pratade och kom fram till att delar intresset och beroendet av löpning. Sedan när hon säger att hon försöker komma tillbaka till sin gamla form och nu i dagsläget endast. Observera ENDAST springer 5-6 mil i veckan, så kunde jag inte låta bli att le. Le å eländet, eller ska jag säga passionen. Att säga så kan bara betyda en sak: kärlek för löpningen och precis på samma sätt kan det bara betyda samma sak att gå upp klockan 6 för att köra något som kallas för Ultra Intervaller och varar en hel dag. Jag kan se mig själv om tjugo år göra samma sak. Jag kan inte se mig själv INTE göra det. Till saken hör att en sådan sak är mer än att bara ställa klockan och gå upp och springa. Här behöver du ha sovit rätt och dessutom också stämma rent formmässigt. Därför blir det mer än bara en tokig träningsform eftersom det handlar om en livsstil och en längtan av att komma ut, som består av trånande blickar efter bra underlag, planera och organisera. Nya rundor, nya skor, nya kläder och nya tider. Plötsligt en dag, en mulen sådan när regnet hänger i luften, när solen står som ett lysande inferno bakom bergen, eller bara som en mesig liten golfboll lågt nedanför fjärden, så konstaterar du plötsligt att en mil, som en gång i tiden framstod som den ultimata utmaningen, nu inte är mer än en liten spottstyver. Ett uppvärmningspass. Då vet at att du kommit över linjen och förhoppningsvis alltid, resten av ditt liv kommer ägna dig åt löpning på ett eller annat sätt. Jag är övertygad om att jag inte alltid kommer springa så här mycket. Jag kommer förmodligen att springa om möjligt ännu mer . Så därför du kvinna som jag mötte idag. Du inspirerade mig med att ha gjort ett marathon på 3.12 och att fortfarade vara så spenslig, så smidig och så löpargalen än idag. Tack för det. I morgon börjar Ultra intervallerna som jag och några andra löparetusiaster skall springa. Morgondagen bjuder på soligt väder och ganska pigga ben som det känns, men som ändå kunde varit lite smidigare. Får låta spagettin koka lite mer så den mjuknar tror jag. Klockan 6.00 startar vi på olika ställen i Luleå och sedan strålar vi samman hos mig kl 12 för att köra den tredje milen och återstående tillsammans. Det kommer bli en utmaning, ett otroligt tillfälle till att samla mil i kroppen och sedan njuta av en skön trötthet. Dagsformen får avgöra hur många intervaller det blir för jag har inte kunnat ha vett att avstå från träning i veckan heller... Nya löparskor är förresten uttittade nu. Denna gång blir det Asics Kayani 17 och det är med sorg i hjärtat, men samtidigt med spänning jag säger Tack och Adjö till Asics GT som varit mig trogna sedan 2110. (2110, 2120, 2130, 2140 och 2150) Nu blir det att plocka fram de färgglada och då menar jag inte mig själv utan de vackra karamellerna som pryder min lilla skål. Give me some energy please. Fyll min lilla mage och ge mig något att bita i.. Punkt.