En dag när solen sken och vinden blåste lätt i trädtopparna blev jag förälskad. Förälskad i löpningen då hjärtat slår, blodet pumpar och endorfinerna rusar. Vinden hjälper mig att hålla kärleken levande i ur och skur, snö, minusgrader eller soliga sommardagar. Med vinden mot min kind känner jag att jag lever och jag vet att löpningen aldrig sviker mig.
lördag 16 april 2011
Resan har börjat. och fortsatt
Ultra intervaller är en typ av löpning som jag kom i kontakt med i Nov förra året då jag, genom en klubbkamrat, fick tips om en tävling som anordnades i hela världen. Tävlingen var inofficiell och de tävlande skulle själva ladda in sina tider på en resultatlista. Loppet går ut på att springa en mil (10 km) var tredje timme med start kl 06.00 och att upprepa detta 8 gånger eller så länge man kände att man orkade. Eftersom att jag sedan en tid tillbaka tycker om att lägga in två träningspass om dagen så valde jag att delta på detta eftersom att det rent psykiskt och tidsmässigt, för mig, känns bättre att till exempel springa 5 km på morgonen och på kvällen, speciellt då man jobbar. Att göra bort träningen på morgonen är för mig ett bra sätt att ha energi under dagen och slappna av på ett bra sätt eftersom man vet att man gjort bort det, om man nu kan kalla det för att "göra bort?". Egentligen är det ju någon man INTE vill missa. Dock har även jag dagar då det känns mer motigt att sticka ut och springa. I vilket fall så genomförde jag detta i Nov 2010 och gjorde då 4 stycken intervaller. Nu har vi allstå startat en egen Ultraintervall som vi kallar för "light" eftersom vi fokuserar på 4 mil idag denna Lördag. Jag kommer skriva under dagen om känslan efteråt och förmodligen kommer jag att skriva om det i en mer pessimistisk anda ju längre framåt dagen de skrider. Inlägget ni läser nu, är alltså påbörjat kl 07.00 i morse efter den första intervallen på 10 km och kommer uppdateras efter varje intervall. Jag gör detta för att få ihop en massa mil i benen på ett lite varierat sätt. Eftersom att man vilar mellan intervallerna så kan man fylla på med energi och detta medför att man inte måste planera lika mycket och ladda med kolhydrater. Självklart är det viktigt att göra det ändå, men inte på samma sätt eftersom att kroppen får energi mellan passen och man slipper ha med sig energi att fylla på med under passen. Klockan 6 i morse gav jag mig i väg med vetskapen om att mina två följeslagare också gjorde det samma. Klockan 6.50 kom jag och Selma tillbaka och nu äter jag en god frukost med massa kaffe innan vi skall ge oss iväg igen kl 09.00. Ljuset gjorde att det kändes härligt att gå upp tidigt i morse, trots att den gågna veckan bjudit på halvtaskig sömn och lite spänningshuvudvärk som även tenderat att ge mig spänningar i käkarna. Men igår eftermiddag släppte lite av dessa när jag med lycka kunde konstatera att jag får vara ledig i 9 dagar med lön =). Påsklovet är alltså här. Det ska bli spännande att se hur kroppen känns i kväll kl 16.00 när vi gjort den fjärde och sista intervallen. Jag har på känn att herrarna kommer dra iväg, men jag kör mitt eget race och har som mål att bara köra de 4 milen, som jag faktiskt inte gjort Ultra Intervallerna i Nov. Varför jag skriver om detta är för att ge tips till andra som på olika sätt tycker att det ibland kan vara svårt att hinna med sin träning, i en lite små hektiskt vardag. Det går alltid att dela upp den under dagen på kortare pass och däremellan få så mycket matnyttigt gjort. Man behöver ju självklart inte ge sig ut på sådana här sk Ultra Intervaller, men varför inte köra ell lätt löppass på morgonen och sedan ett på kvällen. Har man hund måste man ändå ut med denne och gå och jag kan garantera att hunden...mår bra av jogging och får ett starkt skelett, mycket muskler och energi precis vid de rätta tillfällena. Har man en kontinuiet med sin löpning kommer man efter några månader att känna att de blir mer och mer en del av ens vardag och man behöver mer och mer av den för att få endorfiner i kroppen. Det handlar aldrig om att plåga sig, som min kära mamma, ibland tror när jag talar om alla mina galna upptåg. Nej det handlar om att må bra och att längta ut. Det handlar heller inte om någon träningsmani eller en jakt på att hålla sig smal, som jag är säker på att det också finns människor som tror det om mig och min träning. Nej jag behöver inte springa för att hålla mig smal och vältränad. Jag hade turen att födas med en bra genetik och jag har alltid haft ett litet intresse för att äta rätt sorts mat med grönsaker och frukt men också godis ibland. Till alla människor som verkligen vill hitta en träningsform som är effektiv, tidasvänlig och inte kräver så mycket planering med att skrapa rutor om vintern eller cykla till gymmet om sommaren. Börja med löpning. Börja lätt, och stegra din träning för att hitta känslan av att gå framåt, orka mer och verkligen utmana dig själv med någon tävling ibland för motivation. Andra Intervallen Mot Porön och tillbaka igen med en liten avstickare runt kvarteret. Kan bara lätt konstatera att vädret är optimalt med lätt blåst som svalkar skönt och en sol som inte riktigt vill komma fram helt. Det är varmt och det är bar asfalt. Andra milen gick efter cykelvägen mot Björksgatan och mot Porsön där jag vände och sprang tillbaka. Jag tycker vägen är fin att springa längs eftersom man ser vattnet och brukar ha solen mot sig. Enda minus var att jag fick samma sträcka tillbaka, men det gjorde inte så mycket. Det gick lättare nu tycker jag trots att det var andra milen. Jag tror att det kommer kännas segt först i slutet av den tredje och sedan på den fjärde, men vädret och våren hjälper verkligen till. Nu får jag ju sällskap på de två återstående och tar återigen med mig Selma på den tredje också så behöver hon inte rastas mer idag =) Jag inbillade mig att det kändes lite på insida knä under första milen och det vore inte så konstigt kanske med tanke på att jag kört ganska många mil hela vintern, men nu var känningen helt borta. Efter denna dag blir det vila tills Tisdag och sedan ett till långpass innan jag ska börja trappa ner. Nu påfyllning med en Gainomax. Tredje milen gick längs Hamnmilen som är min favoritslinga här i stan. Det gick väldigt lätt, kanske lättare än det gått på länge och vi skojade och stimmade efter vägen. Selma förde ihop flocken och hängde med bra hon med. Vi höll en snittfart på 5.14 min per km vilket är bra med tanke på att vi stannade några gånger för Selmas behov. Efter tredje milen var vi laddade med sol och redo att fylla på med lite riktig mat vilket blev en blandning av Davids korvgryta och min egen tonfisk och linsgryta. Niklas godisar som han hade med gick också åt och sedan beställdes de nya skorna i pausen. Riktigt trevligt att umgås tillsammans och reflektera dagens hittils goda gärningar och ladda inför nästa. Så trevligt så vi nästan glömde bort starten på den sista och fjärde men nu gott folk kändes det stelt i benen redan från start. Tempot var aningen längre och motvinden gjorde det inte lättare eftersom vi valde fel håll med en vind mot kinden som inte var snäll. Mot slutet mådde jag nästan lite illa och började känna att det kändes ansträngt i lungorna vilket inte är så konstigt med tanke på utmaningen jag numera kan lämna bakom mig som gjort. Det slutade på 3 mil och 5 km för mig idag och det kan jag känna mig nöjd med. Spciellt med tanke på att det gått så ofantligt lätt också och att jag kunnat hålla en jämn snitt fart hela tiden förutom att det gick lite segt nu på sista kilometrarna. Men det får jag räkna med att det kommer göra den 27 Maj också. Det är nu psyktet testas och för min del hade jag inte tillräckligt med vilja att fortsätta de sista kilometrarna. Jag kände mig inte tillräckligt motiberad utan helt enkelt nöjd med det jag gjort idag. Jag kommer helt klart att göra om detta igen för jag vet att om någon timme kommer jag längta till min löptur igen. Jag kommer kolla avundsjukt efter alla löpare och önska att det vore jag. Just nu gör jag det inte. Men snart, mycket snart! Adios
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar