tisdag 26 april 2011











































Har du någongång upplevt ett nattligt tillstånd som gör att du vaknar till och fullständigt skriker av skräck för att du tror att det är verklighet? En mardröm så fullständigt otäck att den får adrenalinet att pumpa genom ådrorna och rädslan att sätta sig i ett fast grepp i hela dig.




Har du någonsin vaknat av en dröm där du springer så fort som du bara kan, utan att känna vare sig andfåddhet eller den sköna känslan, utan du flyr men du kommer ingen vart utan dina ben känns som blyklumpar så tunga och gigantiska, eller som om tjocka skallrande kedjor håller dig fast i ett järngrepp.





Du sitter fast. Fast i en återvändsgränd och sakta ser du hur någon närmar sig dig eller uppenbarar sig i din ögonvrå. En gestalt som inte bär på rosor utan är ute efter att förinta dig. Denne person kommer att hinna om du inte förintar dig själv först. Du är på väg att göra det när du känner samma känsla i din kropp i ett vaket tillstånd som du också kanske gjorde en kort sekund i en dröm som fladdrade förbi men lämnade efter sig en kall kår längst efter ryggraden. Drömmen blir till verklighet när den hjärtklappning som väcker dig en kulen natt vägrar lämna dig utan förföljer dig natt som dag. Det är då du är fast i ett tillstånd där du ännu inte vet hur svåra och avgörande dess konsekvenser kan bli om du inte lär dig att slappna av. Du är fast i en kravfylld tillvaro som gör dig till den egen största fiende eftersom det är lätt att tro att människor i din närhet och din omgivning vill dig illa, när det i själva verket handlar om att skada sig själv. Att sakta knuffas ut mot en bergskant där marken nedanför är avlägsen, skrämmande och livsfarlig.







Du har ett val som inte handlar om att börja i morgon utan att helt enkelt börja här och nu med att andas lugnt och stanna upp i tiden och fokusera på det som du annars riskerar att missa när du stapplar fram i din hektiska tillvaro med tunnelseende ögon. Mycket av de upplevelser som finns runt omkring oss riskerar vi att missa om vi inte tillåter oss att bara vara. Mycket av den energin som du lägger på andra som du i stundens hetta upplever som irritationsmoment är egentligen inget annat än efterlämningar av det som ligger och svider i dina egna sår. Din egen smärta upplevs inte som ett problem så länge du har andra människor att störa dig på, för varför skulle du orka stanna upp och faktiskt reflektera över ditt eget beteende och saker du kanske gör mot dina nära och kära i ett ögonblick då du stapplar fram med dina tunnelseende ögon.




Efteråt så kommer det som ett slag i magen. En känsla av otillräcklighet och skam och ett dåligt samvete som gnager i din kropp som tär och tär och inte kommer hjälpa dig att komma lös från den tjocka kedjan som verkar behålla dig i sitt gap.




Allt det andra det kommer som ett brev på posten. Ont i magen, magkatarr, tryck över bröstet, hjärtklappning, ett susande i ditt huvud och en stelhet i nacke och leder, för att inte tala om alla funderingar som kommer som en öppen kran över dig och sköljer dig längre och längre ut på ett vilt och blåsigt hav. Ännu kan du kämpa dig i land, men då måste du vara beredd på att verkligen kämpa.



Har du någongång upplevt ett nattligt tillstånd som gör att du vaknar till och fullständigt skriker av skräck för att du tror att det är verklighet? En mardröm så fullständigt otäck att den får adrenalinet att pumpa genom ådrorna och rädslan att sätta sig i ett fast grepp i hela dig.



Det är vi, du och jag , som väljer hur vi skall leva våra liv. Ingen tackar oss för att vi ger så mycket av oss själva att vi riskerar att förgöra oss själva utan att egentligen hjälpa någon annan eftersom att, som skrivet är, så kommer ingen någonsin att ge oss ett tack.


Har du någongång upplevt ett nattligt tillstånd som gör att du vaknar till och fullständigt skriker av skräck för att du tror att det är verklighet? En mardröm så fullständigt otäck att den får adrenalinet att pumpa genom ådrorna och rädslan att sätta sig i ett fast grepp i hela dig.......





En mardröm om natten. En mardröm för evigt.







Vilket väljer du?

















































2 kommentarer:

  1. Oj vad duktig du är på att skriva!

    SvaraRadera
  2. Tack Mårten. Jag älskjar att skriva och oftast handlar det om känslor. Idag blev det om stress för att en kollega till mig hamnat i en ond spiral. Alla har vi upplevt stress, men få har fått erfara hur den verkligebn kan te sig. Inget att leka med det där.

    SvaraRadera