Jag älskar att äta buffé eftersom att jag gillar att plocka lite av mycket (tack syrran)

Det här med träning är som livet i allmänhet. Ibland går det tungt och motigt och varje meter känns som en evighet. En raksträcka på plant underlag kan faktiskt kännas värre än en tung backe på flera hundra meter och det har jag i allafall fått bevisat för mig. Jag gillar att träna backe eller kuperad terräng för att tiden går mycket fortare då. Det känns heller inte som om det sliter på kroppen utan det sköna är att varva ner i nedförlutet även om det också är träning så klart. Bara en sådan sak som att inte bromsa med låren som jag gjorde på Lidingöloppet förra året. Sicken träningsvärk jag hade då, men då var jag ju så försiktig också på grund av att tån inte var helt läkt i det skedet. En raksträcka på en landsväg sätter griller i skallen på mig och känns som en "Never ending story" som aldrig tar slut och en osluten cirkel som goes "Round and round". Men ändå. Variation är också som livet i synnerhet.

Jag älskar att äta buffé eftersom att jag gillar att plocka mycket av lite och fylla tallriken med en massa nyttiga läckerheter som man kan äta mycket av utan att få en äcklig mättnadskänsla på en gång som en viss typ av mat kan ge. Det samma är det i livet och med träningen. Om man blandar olika saker samman så kommer dessa små komponenter att bli till en förenad enhet som i slutändan kommer leda till styrka eftersom att träning gör livet lättare på många sätt. Både när det gäller viktmässigt för folk som försöker hitta en balans där, men även mentalt och socialt när man hittar likasinnade personer att träna med. Därför försöker jag att variera träningen så att jag inte gör, som jag alltid gjorde förrut, ligger och nöter samma distans och sträcka dag ut och dag in. All träning är självklart bra träning, men det är så mycket roligare att köra intervaller, även om det är skönare att köra distans. Idag blev det 1 timme 20 minuter och 12 km varav 40 min av dessa var intervaller i backen . På detta sätt blir träningen också som ett buffébord.
Kan inte låta bli att känna en liten känsla av pirr i magen då jag tänker på det stundande Lundaloppet. Tänk att det var 4 år sedan jag sprang denna tävling och i år är det tydligen så mycket som över 3000 människor anmälda. Det märks att löpningen är på uppfart eftersom fler och fler börjar tävla också. Men jag ska försöka att inte vara nervös eftersom jag vet att min svaghet är just att jag inte har några tävlingsnerver utan lätt stressar upp mig själv och speciellt då jag springer en tävling där jag inte är lika anonym som till exempel i ett marathon där det är 21000 människor med. Om två veckor är det gjort i allafall och då strosar jag fram längs kullerstenarna och myser på i ett blommande och prunkande Lund och bara myser av att vara där igen.

Adios