Att få hjälpa är att bli hjälpt..

Varje kväll innan du sluter dina ögon, lägger ner huvudet på kudden och tar ett djupt andetag bör du ställa dig frågan tyst för dig själv: Har jag gjort mig själv nöjd idag? Att vara nöjd handlar om att acceptera sig själv, för den man är och att kunna inse sina fel och brister med en vision om att det som är bra det kan bara bli bättre och det som är mindre bra det kan inte bli värre. I skolans värld har alla elever en individuell utveckling som låter dem gå framåt i livet rent kunskapsmässigt och socialt efter sin egen förmåga. Precis så är det också i livet. Att utvecklas som människa handlar om att inse sina begränsningar och att glädjas åt sina framgångar oavsett vad just ordet framgång betyder för dig personligen. Men att vara nöjd handlar inte endast om att glädja sig själv med tron och vetskapen om att jag verkligen gjort det allra bästa av dagen. Det handlar också om att ta till vara på tiden , att vara sann och ärlig, både mot sig själv och sin omgivning, och att inbringa glädje i någon annans liv antingen genom ett skratt, ett leeende eller en rolig kommentar med glimten i ögat . Sedan är det viktigt att också låta känslan bestå en stund för att verkligen förankra sig i att budskapet gått fram och nått människan ifråga på det sett man ville. Jag älskar känslan av att kunna skoja och dela med mig av min ibland lite småironiska humor och att veta att mottagaren förstår mig och vet att det ligger skoj bakom. Det är den humorn som jag föredrar hos människor också och det är få personer som har det där lilla extra att erbjuda. En del personer framstår i mina ögon som färglösa och stela då de aldrig verkar kunna skoja eller förstå det "roliga" bakom. Jag gillar människor som är rappa i käften precis som jag själv utan att för den skull vara elaka. Jag gillar tänkande individer som kan stanna upp mitt i en tanke för att analysera budskapet ytterligare en aning utan att släppa i väg det, inte filosofiska i den bärmärkelsen att de funderar över meningen med livet och tror att varje beteende har en djupare orsak eller att varje sak är en symbol för något .. Jag gillar frasen: Jag tänker, alltså finns jag och jag föredrar att reflektera över saker som sker .' Kanske har detta reflekterade att göra med att jag ständigt under alla mina år som studerande blivit påmind om, att det enda sättet att faktiskt utvecklas både som person i privatlivet och i arbetslivet är just att gå till sig själv och det man gjort och reflektera. Bra eller dåligt, sorg eller glädje. Det går alltid att ta ett steg tillbaka för att hitta takten igen, eller att ta ett steg framåt och känna vinden i ryggen istället för att känna den riva och slita mot kinden. Det är det jag försöker lära mina elever idag också: säg och skriv inte endast att du tycker någonting. Försök gå till dig själv och fråga dig varför du tycker så. Vad är det som ligger i botten för din åsikt och ditt beteende. Bara genom att ställa den frågan kan man lära sig just att reflektera, vilket är grunden till utveckling. Jag är inte alltid nöjd med mig själv. Det tror jag inte det finns någon människa som är. Alla har vi dagar då vi känner osäkerheten slita och dra oss sönder och samman. Osäkerhet över någonting mindre bra, som inte nödvändigtvis behöver ha ett namn. En känsla av osäkerhet, av tvivel och av att inte räcka till. Jag har också lärt mig hur viktigt det är att stötta en människa som känner just osäkerhet. Idag utsattes en människa i min närhet för en situation på sin arbetsplats då hon gång på gång fick vara arg. Ett enda litet beteende som började hos en enskild individ , slutade med att hela gruppen blev emot henne och naturligtvis slutade det med en känsla av osäkerhet hos henne, vars tålamod till slut inte räckte till. Att tappa ansiktet inför en grupp är att visa sin svaghet, men att hitta styrkan och få tillbaka den hos en grupp är att gå till sig själv, göra sig tillgänlig och våga visa att jag gjorde fel. Av en anledning fick jag figurera som bollplank till denne individ och mitt råd till henne var inte att glömma, utan att samla gruppen och helt enkelt förklara varför det blev som det blev. Mitt råd var inte heller att be om ursäkt, men mitt råd var att säga: Jag är bara människa och jag är ledsen över att jag blev så arg. Kan ni förstå att jag blev det och ska vi inte tillsammans försöka få detta att fungera så bra som möjligt genom att hjälpa varandra att utvecklas? Ja det finns som sagt dagar då vi inte är nöjda med oss själva, trots att det finns så mycket bra vi gjort och så mycket positivt vi fört med oss. Det gäller bara att hitta något. Gör det genom att reflektera. Ta med dig något till din säng ikväll och försök hitta känslan av att acceptera dig själv. Ty det kan faktiskt bara bli bättre.