Löpningen ger mig inte endast en underbar träningsform utan den ger mig så många möjligheter att träffa nya människor, testa mina gränser, se delar av vårt land och utmana mig själv på olika sätt. En utmaning jag har är att ständigt utveckla mig som person och jobba med den blyghet jag i många år tampades med på grund av mobbing och dålig sjävkänsla. Idag vet jag att jag duger precis som jag är och min självständighet och nyfikenhet av att resa och utmana mig är ett tecken på detta. Nu är jag strax på väg att utforska Djurgården löpandes så klart. På resande fot får man upptäcka saker.
För några dagar sedan fick jag frågan om att komma ner och springa Bellmanstafetten i Stockholm med företaget Flexpay, som min barndomsvän arbetar på. De behövde en snabb tjej då ordinarie var skadad och jag tackade ja ! Igår satt jag på planet ner mot vårt huvudstad.
Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara en sådan stor och organiserad tävling. Sveriges största stafett tydligen.Nog är det roligt att vara med i sådana jippon då och då även om långa ringlande köer till Bajjamajjor inte är att föredrar framför skogens dungar.
Med i laget skulle också Musse Mustafa, som tillhör absoluta eliten i Sverige, vara. Efter min ankomst till Stockholm och inackordering på hotellet på karlaplan så promenerade jag bort till Flexpay och tillsammans med företagets VD åkte jag och hämtade upp Musse, Claes och några av de andra i laget. Varje lag bestod av 5 löpare och vi sprang i mixklassen som totalt hade över 1400 lag.
Vår start skulle gå klockan tre minuter över halv sex och några minuter senare än dam och herrklassen. Jag såg starten när första man i laget sprang och det gick gort, ja det gick riktigt fort. Jag visste redan från början att detta var ett seriöst satsande företag nu som ville springa bra. För mig var det första 5 km tävlingen , what so ever. För bara några år sedan tävlade de tillsammans för första gången och blev, liksom många blir, inklusive jag själv, bitna av stämningen, gemenskapen och allt det andra som hör till en löpartävling. Idag gör många av dem marathon på under 2.50 och det är vasst, vasst som det skarpaste knivbladet.
Jag värmde upp dryga 1,5 km och det kändes lite tungt i benen innan. Kvällen innan körde jag tio km löpning på Ormbergets milspår som inte är känd för att vara lättsprungen. Jag kunde springa på med snittfart långt under vad jag gjort förrut och borta kändes tröttheten och efterlämningarna från Axa. Kunde det vara så bra att återhämtlingen endast tar en vecka? Ja jag vet ju sedan innan att en snabb återhämtning är jag tydligen född med =)
Jag gick och ställde mig på platsen vi kommit överens om ca tio minuter innan jag räknade med att man nummer 2 skulle lämna pinnen. Trängsel, hysteri och glada människor som febrilt sökte efter sin lagman. Det är lätt att missa varandra där i trängseln. Jag stod till vänster om pinnen vid nummer 2501 och plötsligt dyker han upp som ur ingenstans och jag tar pinnen och kööööör. Ja jag öppnar upp med en hiskelig fart och springer fram längs efter gräsmattan och då väcks en känsla av Lidingöloppet som närmar sig med stormsteg. Jag springer fort och tittar på klockan som visar fart på 3.30 min per km. Det flyter på bra i ungefär 2.2 km då klockan visar 7 min 30 sek. Vid backen runt 3 km är det tyngre och jag känner hur compressionsstrumporna snörper åt i vaderna. När det återstår 1 km hejjar de andra fram mig och Musse springer bredvid och peppar mig så jag tar i mer de sista 150 metrarna och lämnar över pinnen efter 20 minuter. Blandad bana med gräs, asfalt, grus och lite lera och regnet hängades i luften och kvav luft som ger nudd om åska på väg.
Efter målgång för oss alla dracks en mugg champagne som det bjöds på med färsk baguette och en banan. . Segern var inte säkrad förrän prisutdelningen startat och även jag och Musse hann leva oss in i lagandan så mycket att vi också så klart ville bli bäst Mixlag vilket vi också blev. Det blev prispallen och en Iiltala vas som pris men det bästa priset var ändå att få springa med en sådan löparinspiratör som Musse. Vilken kille, vilken personlighet och vilken löparglädje han ger. Behöver jag nämna att kvällens bankett hemma hos företagets VD bjöd på mycket träningsprat och träningstips från allas vår Musse. Jag är så lycklig över att Flexpay ville ha mig med i detta och ikväll håller vi våra tummar hårt för Musse på SM 10 000 meter. Och jag, som glad motionär jag tar mitt språng mot skogarna runt Norrbotten där bajjamajjor och tusetalsmänniskor på språng lyser med sin frånvaro. Hem till Selma. Och där mina vänner, trivs jag som bäst!
ADIOS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar