Svårt med vilodagar!!

Mulet, höst, regnsmatter och allmänt grått. Ja vad ska man hitta på då? Hade ju tänkt ha en vilodag från träningen men det är ju så förbaskat svårt att ha det... Jag vill ju springa. Springa intervall, springa distans, springa backe, springa skog. Variationen är oändlig och jag kan aldrig få nog!!!!

De senaste veckorna har det blivit löpning 6 av veckans 7 dagar och mina senaste två pass har dragit ihop 2,2 mil sammanlagt  varav ett med intervaller. Stolt är jag över gårdagens pass på asfalt då jag sprang 11.6 km på 50 minuter och det flöt på riktigt bra!

Idag bär det av mot Lueå och ikväll skall jag och hunden bege oss ut på ett lätt pass runt sjön och njuta av Luleås vackra natur och sedan skall vi mysa i den nya divansoffan och planera framtida projekt som bland annat består av målning och resor.  Tyvärr blev det ingen tjejmil i år och det känns lite surt. Två av mina kusiner skall ner och springa och igår bestämde jag mig för att joina dem och testa min kapacitet i Sveriges största löpartävling för tjejer. Fullt, fick jag se och det som känns mest surt var att de stängt anmälan den 31 juli för endast en vecka sedan. Gaaahhhh! Nåväl. Då får jag köra järnet på Kivijärviloppet terräng 12 km
http://www.nordiq.net/kivijarviif/
nu på Lördag den 13 Aug och sedan Hamnmilen den 17 Aug, innan jag ska ta mig i mål på Lidingöloppet på en bra tid!!!!!

För en tid sedan skrev jag om distanspassens tjusning och förespråkade detta framför intervallerna. Nu måste jag erkänna att jag har en ny favorit.
-Intervall, eller fartlek!!!!!

 I går då jag begav mig ut efter landsväg och asfalt för att springa till Syster Yster mötte mil med bilen så kom jag in i ett gammalt lunk då jag låg runt 4.45 min per km, vilket kändes enformigt och trist. Hips vips började jag köra tempoökningar mellan lyktstolparna och vilket flow det blev. Snacka om att göra löpningen roligare!!! När syrran sedan plockade upp mig var det så roigt att jag bestämde mig för att springa ytterligare tre km till. Tänk så det kan bli!!!

 Är så lycklig över att mina kära föräldrar finns, som älskar mig oavsett om jag kan vara aningen svår emellanåt med mitt temperament och mitt inrutade träningsliv och nu idag innan avfärd har mamma både bakat kanelbullar och ställt i ordning matlåda till mig ikväll då jag kommer hem efter träningen. Pappa han har lagt omelett lunch med korv i, och jag som inte brukar äta korv, men det finns inte mycket som klår pappas omeletter. Tänk vad skönt det kan vara att få känna sig liten, älskvärd och bortklemad ibland. Men endast ibland om jag får förtydliga....

 Kan dock berätta att det inte är jag som bett dem, utan de har gjort det av egen fri vilja. Kära mamma och pappa!!!

Adios!!!!!