-Åh vilka priser! Jämfört med Luleås futtiga priser på sina tävlingar tävlingar. Här fick man välja mellan fina och lyxiga elektronikmaskiner och man fick också en lott där man fick välja ett andra pris utöver. Matsäcken smakade gott efteråt och Selma har hittat en kavaljer vars ägare är en känd författare =)
Innan starten en kopp kaffe i solen!
Jag är imponerad av lilla Kivijärvi, en by någonstans i Östra Norrbotten i närheten av den finaste lilla sjö man kan se och med perfekta väderförhållanden dagen till ära. Så jag säger endast: "Släng dig i väggen, Midnattsloppet i Stockholm, ty jag valde rätt tävling!"
Ställde mig ganska långt fram med startnummer 72.
Terrängloppet erbjöd 12 km och 7,5 km, samt en massa kortare distanser för barn och ungdomar band stockar, stenar, sumpmark och ett brant berg att bestiga. Det visade sig att 12 km klassen var mixad med killar och tjejer däribland en av de mest konkurrenskraftiga killar som finns i startfältet vilket de verkar fått en del kritik för eftersom de till nästa år överväger att ändra. Dessutom var de envisa med att utge mig till en LDK ist för en Lulekamrat då de skrivit fel i både resultat och startfält. Grrrr!
Efter lite funderande beslöt jag mig i allafall för att byta klass till 7,5 km K 23 eftersom jag ville ha aningen mer jämna förhållanden att jämföra mig och få in ett snabbt tempopass och det var även betydligt fler anmälda tjejer, bland annat tvåan från marknadsköpet i Överkalix, som jag verkar vara väldigt jämn med eftersom hon kom två i år strax före mig.
Fina priser!
Banan tornades snabbt ut på en smal stig och redan där fick jag vara på min vakt för att se vart jag satte fötterna. Man vill ju inte riskera att snubbla eller göra sig illa vilket är risken med att springa i terräng. Efter någon kilometer kom den första stigningen och där märkte jag att jag blev andfådd och trött vilket ledde till att jag fick sänka farten lite. Det som jag har till min fördel är ju min väldigt snabba återhämtning, så att efter nedförsbacken tornade en raksträcka upp sig och då kom farten tillbaka.
Efter målgång fick jag varva ner eftersom det kändes som om huvudet skulle explodera av adrenalin och ansträngning! Där väntade, Selma
Men åh vad roligt det var att springa och vad fort tiden gick. Variationen är grym i skogen och man hinner aldrig börja slappna av, men man njuter ändå av dofter, tröttheten och det som naturen erbjuder. När jag väl kom i mål så kände jag att jag hade den där sköna trötthetskänslan som man bara får vid en tävling, när man verkligen börjar våga prestera och inte är rädd för att ta ut sig och bli trött. Fasen jag är ju riktigt bra!!!
Sluttiden blev 32.30 och gav mig en placering 3 med fina priser, pallplats och så många givande samtal med andra löpare som man kunde utbyta funderingar med. Pratade också med den ansvariga för Morjärvs SK och det lutar åt att jag kommer börja tävka för dem nu istället för med Lulekamraterna.
Åh vad stolt jag är över mig själv även om det så klart suttit lite bättre att vinna eller komma tvåa, men Lina som vann tävlar ju för Hässelby i Stockholm och tillhör de främsta i Sverige, så jag kan vara stolt över att endast hamnat ca 1,5 minuter efter henne.
Dagen till ära har inte bara varit en löpardag och en löpartävling utan mysig dag på alla sätt och vis med reflektioner och tankar som skapat nya ideér och beslut inför framtiden. Jag blir bara mer och mer peppad av att tävla och nu längtar jag till Hamnmilen på Onsdag för att verkligen kunna utmana mig med att komma närmare 41 minuter. Kanske, kanske räcker det till mitt personliga mål, men i vilket fall så kommer jag att vara nöjd!!
Av livet och allt det som löpningen ger mig. Tack för det!
ADIOS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar