Att förbättra sina tider inom löpning är att älska löpning

Onsdag morgon.

Tittar ut genom fönstret och möts av en grå himmel med tunga moln i svartvita nyanser som hänger ner från himlavalvet. Öppnar balkongdörren och andas in den friska och fuktiga luften som tar emot mig. Blundar och konsterar att det är varmt. Faktiskt mycket varmare än jag trodde först. Nervositeten gör sig påmind. Någonting skall hända idag och det finns en sak som spänner lite högre än alla de andra sakerna. Idag är det Hamnmilen. Luleåas kanske största löpartävling för alla oss som älskar löpning och så har gjort i några år, så till den milda grad att vi tänker löpning, drömmer löpning och till och med tycker att det är en av de mest variationsrika träningsformerna. Men även för alla som kanske relativt nyligt upptäckt tjusningen med löpning. Jag öppnar ögonen och det bubblar till i magen återigen.

Telefonen ringer och det är Bengt från Morjärvs SK, min nya klubb som jag börjat tävla med. Idag skall jag göra min första tävling med Morjärvs SK och vi samtalar lite om väder och vind men också om den nya träningsdressen som jag skall få senare under dagen. Många anmälda till loppet får jag veta och det gör bara det hela ännu roligare.

Morgonpromenad i lätt duggren med Selma och benen känns tunga. Varför, varför känns det så? Lördagens Kivijärvilopp med tiden 32 minuter på 7.5 km kanske slet mer än jag trodde på kroppen? Många funderingar inför dagens lopp. Det är nu det gäller. Jag vill så gärna visa för mig själv att jag förbättrat min tid från 42.30 ytterligare lite grann.

Frukost med proteinpulver, banan, Björnbär, avocado och Alpro Soya mjölk ihopmixat och sedan toppat med havregryn och valnötter. Mm...

-Jag förstår inte hur man kan välja musli före havregryn? =)

Kaffe, stora mängder kaffe och sedan lunch och mellanmål och ja hela dagen kretsar egentligen runt mat. Har jag nu ätit tillräckligt för att kunna prestera bra och lägga mig på en puls runt 170?

Grå himmel hela dagen. Kanske inte det optimala semestervädret , men lik förbaskat det bästa vädret att springa i. Nummerlappen sätts på och kläderna justeras. Efter mycket om och men blir det korta tights och min funktionströja och sedan återigen den där nervositeten som är så bubblande, så kittlande men så härlig bara för att den finsn där och vittnar om att jag verkligen älskar att springa, för mig själv och inte för att vinna!

1 minut kvar till start . Jag gungar fram och tillbaka, musiken stämmer inte och jag får inte nerknölat min MP3 spelare i sin lilla hållare. Jag står mitt i en vattenpöl men jag lyckas ändå fokusera innan jag ger mig iväg och lyckas hålla ett 3.45 minuters tempo första 2 km. Det går så lätt tänker jag, ja det borde inte gå så här lätt. Jag har aldrig några planer på att ens försöka hålla bakom min forna klubbkamrat men jag har aldrig legat så nära henne före. Det måste betyda att jag är på väg att göra min bästa tid ever..

Halvvägs och dryga 19 minuter . Är så nöjd bara av att vara andra dam i fältet och hålla rygg på de män som säkert löptränat längre än jag och dessurom är födda med helt andra genetiska förutsättningar för löpning.  Jag springer om två stycken .... Ttttar på klockan och puslen visar 170.  Vänder mig om och ser din röda tröja i min ögonvrå. Dig som jag tränat med i med och motgångunder det senaste året sedan Hamnmilen förra året.. Dig som jag slitit mitt hår för att du tenderar att aldrig bli trött, men även dig som jag  beundrar för hur mycket du utvecklats och gått framåt. Kommer du hinna i kapp mig?  Nej nu måste jag öka farten. Jag ligger högt idag och mina steg känns lätta. Andingen flyter på bra och med 2 kilometer kvar kan jag återigen trycka på lite mer. Krafterna kommer att räcka till en ny bästa tid.

Sedan ser jag slutet och målgången närmar sig. Tempot ligger på dryga 4 minuter per kilometer och det är inte klokt hur mycket krafter jag lyckats spara i min lilla kropp. Krafter jag inte trodde jag hade och krafter jag hållit inne med för att jag trott att de inte skulle räcka. En orutinerad tävlandes största skräck: Då det går lätt, men man inte vet om det ska hålla hela vägen! Skräcken tar över och farten sänks i ren självbevarelsedrift.

Onsdag kväll. Molnen hänger fortfarande tunga ner från himlavalvet. Regnet som svalkade min kropp för 10 minuter sedan har nu upphört.  En tevekamera trycks upp i mitt ansikte, vinnarlotten dras och jag pustar ut.

Resultatlista Hamnmilen 2011

 2  162  Johanna Nilsson          Morjärv SK                 41:33       2:03

Den bubblande känslan i min kropp är borta och kvar finns bara stoltheten över det jag presterat. En andra plats på årets Hamnmil 2011  i elitklassen på tiden 41.31. Den andra bästa tiden av tjejerna på tävlingen. En minut bättre än den förra tävlingen på samma distans. Presenkort på 500 kr i pris kommer väl till användning för stundande nya löparskor.

Plötsligt ser jag honom komma springande i mål. Han  ser inte ens ansträngd ut och åsynen av det han gjort i dag och här och nu får mig att le. Av stolthet!!!  Av utveckling och av det faktum att HAN sprang in på under 44 min då han precis kommit igång med sin löpning igen.  Det mina vänner, det väger nästan tyngre än min andraplats!

ADIOS!!!