Har du någonsin tänkt på hur det kan ta emot att rensa ur en gaderob eller ett förråd, bestående av gamla paltor som egentligen endast hänger där och skräpar, som dammsamlare och energitjuvar, för att du våndas var gång du ser dem över dess onödighet, men dock tar dem till dig likt en snuttefilt. En trygghet och ett minne av ett förflutet. Ett då.
De har betytt någonting för dig en gång i tiden och då är det svårt att hitta distansen till vad som är rätt och riktigt, kontra vad som i slutändan leder till ett berg av trasiga minnen.
Kanke väljer du att behålla den glittriga partystassen för att den minner om ett liv du hade då. Kanske sitter doften fortfarande kvar om än, den numera är blandad med garderobmalarnas vingslag. Du hade den kanske på dig den dagen du träffade, honom med det stora H:ET som du på den tiden trodde, skulle bli ditt allt, "until the world ends".
Och de halvtrasiga skorna med den sneda sulan, som vittnar om de många steg du tagit i en annan del av världen. Kanske blir de moderna igen?
-Och om jag klackar om dem kan jag ju fortfarande använda dem, tänker du hoppfullt, utan att reflektera över att det förmodligen inte vore rättvist mot dig själv att behålla någonting som inte orsakat dig något annat än smärta, skoskav och diverse andra åkommor.
Den gamla dunjackan som läcker, var mycket kostsam en gång i tiden och värmde gott din frusna kropp, när vintermörkret lagt sig i din omgivning och din omnejd och trots att färgen bleknat, passformen inte längre är klädsam eller vintern speciellt kylig så kanske den betyder någonting för dig som ger ett högre värde än vad priset på en nyare och mer pålitligt modern jacka någonsin kan ge.
Plötsligt inser du att du gått omkring i någon slags bubbla och felaktig illusion, , lika missprydande som din gamla tröja som du år ut och år in väljer att låta hänga kvar i garderoben. Du kommer till insikt över att det du gör mot dig själv är att fylla ett tomrum med onödig plats som du i slutändan kommer att behöva till annat. Du gläds åt det förgågna och du kanske ler åt tanken av de minnen ditt skräp ger dig, men du reflekterar kanske inte över, att det tomrum du försöker fylla ,aldrig kommer att låta sig fyllas på grund av att ingen lägger locket på, utan det svämmar över till slut. Både i ditt inre, men också i din garderob.
Det kommer kanske inte att bli lätt. Det kommer garabterat att väckas en massa minnen till liv, både positva och negativa, men när du väl gjort det så kommer det att kännas som en lättnad. Ett steg på vägen i en annan riktning. Värre är att lämna saker med ett högt värde utan att veta om du någonsin kommer få se dem igen. Och utan att ha fått en chans att frivilligt göra dig av med dem. Det förflutna.
Det tär och det när och när du tror att du kommit till en vändpunkt så inser du plötlsigt att du lämnat någonting av misstag. Ett överilat och mpulsivt beslut som fick enorma konsekvenser och följder och aldrig, aldrig kan ersättas. Likt spillror av ett hem ligger de nu utspridda i olika delar av vårt land och du fick aldrig ens en chans att göra dig av med dem på ett rättvist sätt. Därför vet du inte om du gjorde rätt. Du får leva på känslan.
Har du någonsin tänkt på hur det kan ta emot att rensa ur en garderob eller ett förråd, bestående av gamla paltor som egentligen endast hänger där och skräpar, som dammsamlare och energitjuvar, för att du våndas var gång du ser dem över dess onödighet, men dock tar dem till dig likt en snuttefilt. En trygghet och ett minne av ett förflutet. Ett då.
Kanske finns det någon som behöver dem mer. Någon som kan ta emot dem med glädje och som accepterar dem precis som de är, med sina fel och brister, sina skavanker eller sina bilringar, vare sig de är "Second hand fanatiker" eller totalt inkompetenta när det kommer till att göra rätt val i livet.
Egentligen spelar det sista ingen roll, ty när det kommer till kritan, är det enda som räknas, att du mår bra och blir accepterad för just den du är!!! Vare sig du väljer att rensa ur din garderob eller fortsätta ta emot gammalt skit!!!
ADIOS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar