En tredje plats!

Brandkåren är mest känd för att de sägs vara vältränade, starka och atletiska. De släcker eldar och krossar hjärtan, men någon hejarklack har de bevisat att de inte är i allafall.  Dock räddade några brandmän  min dag, då de sprutade vatten från en brandslang och svalkade min svettiga och kokande kropp då jag sprang fram den sista biten med nytt personbästa i sikte denna Lördag den 16 Juli 2011. 

Med en mage som inte varit i balans den senaste veckan och med en sol som öppnade upp sig och värmde luften till 24 grader lagom till starten. Min nervositet höll på ta kol på mig denna gång och jag som ALDRIG brukar vara nervös till en tävling blev plötsligt spak, pirrig och nästintill ångestftylld. Prestationångest kan vara fruktansvärd och jag lovar att de är inte lätt att slappna av hur mycket man än försöker. Jag tror att min nervositet blev mer påtaglig denna tävling för att det var i min hemkommun och jag visste att så många nära och kära skulle följa mig och hålla sina tummar hårt för mig.

Jag startade hårt med en kilometerfart på under 4 minuter. Benen kändes lätta men trycket i magen fanns där hela tiden som en molande känsla och framförallt ett irritationsmoment. I bilen på väg ner upptäckte jag att jag glömt ladda upp min mp3 spelare så detta skulle bli min första tävling utan musik. Jag gillar att skärma av mig med musiken och den peppar mig då det går tungt. Nå nu höll ju farten sig bra i allafall och jag lyckafes hålla en fart på 4 min per km första 5 km och efter första varvningen gjorde jag 20 minuter men sedan började det kännas tungt. Värmen var verkligen tryckande och när jag mötte min syster i backen på väg upp mot Grelsbyn så trodde jag inte själv att jag skulle orka. Det kändes verkligen inte så trots att jag aldrig tappade farten ens i backen på väg upp mot den första vätskekontrollen. Jag drack inget men jag tog en vattenmugg med kallt vatten och hällde den över mig och tusan det satt bra det. Svalkan och nerförsbacken gav mig nya krafter och plötsligt gick det lätt igen. Så lätt att jag kunde öka tempot igen trots värmen. För många som tränar är inte värme ett problem men jag presterar normalt sätt sämre då det är kvavt ute.

Sluttiden blev 42.31 och kilometerfarten låg på 4.17 i snitt vilket gav mig en tredjeplats på tävlingen men det som var allra roligaste är att jag förbättrar mina tider nu för varje lopp jag gör. Mycket tror jag beror på att jag nu faktiskt vågar låta mig själv ta ut mig, något jag inte gjort innan.

Nu ser jag fram emot Laxloppet den 23 juli och sedan Hamnmilen den 17 aug. Lidingöloppet också och nu smids det planer för 2012.
Göteborgsvarvet e givet men också funderingar på Klassikern =)

                                                      Efter tävlingen firades det rejält kan jag lova!!!
ADIOS!!