Jag har nu gjort årets bästa affär. Ett par nya Asics Gt 2160 i svart och rosa och de är så grymt snygga. Tyvärr är de inte i mina händer (eller fötter ännu) för det fanns bara i storlek 39,5 på Team Sportia och det var och är för litet för mig. De är beställda och kommer anlända till mig innan Fredag. Priset blir 1350 kr med Lulekamraternas rabatt och det känns helt okej för mig. Det blir endast ca 300 kr mer än vad jag fick för mina Gel Kayano som jag sålde på Blocket och dessa är så grymma, så grymma så att hela jag kommer bli ett endaste stort och vackert inslagningspaket =) I can´t wait until they arrive och jag får ut och testa dem.
Det är sådana här tankar man får tänka när livet inte riktigt går som man tänkt sig. Man får försöka hitta ljusglimtar och något att se fram emot . Självklart ser jag fram emot andra saker, som min Turkiet och Barcelona resa och alla roliga grillfester jag ska på i sommar med människor som jag har roligt tillsammans med inklusive min underbara familj. Men det är viktigt att ha något med träningen också att se fram emot som håller en levande när man måste behärska sig hela tiden. Men jag som skrev i ett sms till en god vän idag:
"Jag är glad och lycklig bara över att få lufta skorna!"
Inte trodde ju jag att jag skulle få uppleva revbenssmärta igen som för två år sedan. Jag trodde jag lärt mig av mina misstag, men jag trodde fel. Återigen är livet fullt av överaskningar och helt totalt oförutsägbart.
Det gör ont att andas men det gör inte mer ont än att jag kan springa så idag blev det 25 min löpning tätt följt av ett ordentligt överkropps pch bål pass på gymmet innan jag varvade ner med 15 minuters löpning. Händerna känns så där skakaiga som de gör efter att jag tränat biceps, triceps och axlar och det var roligt att låta musklerna även på överkroppen arbeta.
Alltid när jag går på en mina och åker på någon skada så är det som om jag börjar uppskatta den träning jag annars aldrig längtar efter. Som att gå på gymmet. Jag trivs inte på gymmet om jag ska vara helt ärlig för det ger inte alls någon skön känsla efteråt har jag tyckt åtminstone. Men nu ska jag jäklar i det (som en skåning en gång sade) börja göra det till en veckodos.
Idag ringde jag till vårdcentralen och frågade angående tryckskada på bröstkorgen och det kan vara antingen en muskel eller ett revben. Damen jag pratade med sade att om det är revbenet så kommer smärtan succesivt och efter ett par dagar är det allra värst för att sedan klinga av. Jag hade egentligen inte behövt fråga för jag visste ju detta sedan förrut. Jag minns för två år sedan (exakt samma tidpunkt på året) då jag skulle sträcka mig efter en sak på min balkong i Gällivare där jag bodde vid den tidpunkten. Mina fötter lyfte från marken och tyngden hamnade på min bröstkorg. Jag kände att det sträckte till men det var inte förrän några dagar senare som det gjorde mest ont. Varje andetag var en smärta och när jag sprang var det tusen gånger värre. Jag är medveten om att det kommer vara samma sak nu så därför får Lundaloppet 2011 bli ett lätt träningspass och Vårlöpet 2011 helgen efter får bli min första tävling där jag tar ut mig ordentligt. Det känns inte rättvist mot mig själv som verkligen sett fram emot att få ge mig själv en match att göra det nu med denna åkomma som känns som en irriterande börda vid varje andetag.
Kommande tävlingar den närmsta månaden, då jag behöver allt stöd från tränings intresserade människor, som jag hoppas kommer och springer med mig eller mot mig:
Lundaloppet 7 Maj
Vårruset 14 Maj
Luleå stadsmara 21 Maj
Stockholms marathon 28 Maj
Tjejjoggen i Sjulsmark 13 Juni
Niliwaara loppet 18 Juni
Längtar!!!
Trots en del tabbar och missöden är jag på gott humör. Ser fram emot kvällens samtal som skall göras och sommaren 2011 kommer bli en av de bästa på länge. Det tänker jag se till.
Adios
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar