tisdag 10 maj 2011

Framtidsplaner, vätskebrist och erfarenhet!

Lundaloppet från deras hemsida tagen.









Tack till Gripen som lånat ut sin Garminklocka till mig. Middag på Fredag, ordning och reda =)









Idag har jag bestämt mig för att börja vara med i tävlingar på lite kortare distanser som till exempel 5 km upp till en mil. Det är förvisso en härlig känsla av ett långpass som är svårt att klå, men det är en oerhört lättnad också efter ett tränings tempo pass som precis nu, där jag lyckas hålla upp farten som på en tävling, även om jag körde 13 km i Skrylle igår. Nästa tävling på Lördag ska jag välja det längre passet som egentligen i ordets rätta bemärkelse inte är ett så långt pass utan mer normalt på sina 8,5 km.






Hade jag deltagit i Lundaloppet på 5 km istället för tio, så hade jag kommit etta med min tid som varit 21 minuter som jag varvade på och det visar tycker jag att jag kan hålla upp en hög fart men dock har lättare att tappa farten efter andra varvet eller på de sista kilometrarna speciellt om det är väldigt varmt. Jag vet inte vad det är med mig när jag presterar sämre av värmen.? Det finns människor som anser att det är lättare när det är varmt, men jag blir normalt ganska trött om sommaren trots att jag inte rör mig utan endast vandrar mellan utemöbler och huset. Visserligen har jag ett tempo som ligger under 5 minuter per kilometer och oftast runt 4.45 då jag är ute och springer ensam men ännu kan jag inte riktigt hålla ett tempo på 4.3o under 10 km. Inte ännu, men kanske snart =).






Dock är jag riktigt nöjd med att komma på 29 plats av över 800 tjejer i T 10 klassen och stämningen var grym på Lundaloppet med över 4000 tävlande. Män och kvinnor. Tjocka som smala och motionärer som elitidrottare. Så peppad och nervös som jag var när jag stod där i fållan för 45 min uppskattad tid, har jag nog inte varit på länge. Jag var också så fokuserad trots att jag drabbades av vätskebrist efteråt. Därför vill jag verkligen påminna alla er som löptränar om hur viktigt det är att dricka ofta och lite, inte bara före tävling eller träning, utan under hela dagen och gärna dagen innan också. I mitt fall frös jag ofantligt mycket efteråt , trots att jag satt i solen på en skållhet balkong. Jag hade en dunkande huvudvärk och i en backe runt 6 min så kom ett illamående över mig som gjorde att jag noterade hur mina ben kändes tunga som blyklumpar.






Hade jag inte kunnat söka skugga ner mot AF borgen där träd och hus gav en tunn strimma skugga på den vänstra sidan av gatanm så hade det gått tungt. men allt är en erfarenhet . Det tar ju också tid att vänja kroppen vid värmen och det kom som en chock för oss som haft i snitt runt 10-15 grader med kylande vindar från havet, att komma till ett grönt, lummigt och varmt Lund.









Stockholms marathon 2011 blir mitt sista marathon för om jag ska vara ärlig hade jag hellre varit med i Vårruset som är Måndagen efter, men jag är rädd för att det blir tufft då benen endast vilat en dag efter 4,2 mil. ??






Mina ambitioner är inte att viga hela mitt liv åt löpningen, eller att låta den helt och hållet styra mitt liv. Det är relativt lätt att det blir så eftersom att den fungerar som en drog som man bara vill ha mer av och när man får mer så är det också vanligt att välja bort andra saker i livet som ger livskvalitet. Jag säger inte att det alltid är så, men det kan vara så.






Jag är faktiskt nöjd om jag får springa nästan varje dag bara för springandets skull. Jag vill kunna leva lite bus emellanåt utan att träningen skall styra mitt liv som det gör för en del människor. Hur roligt är det att faktiskt sitta på sociala tillställningar med läsk helg efter helg ? Att aldrig kunna unna sig en giftpinne om man nu vill det eller att tänka att man måste gå lägga sig för att orka träna dagen där på, alltid, alltid. Varför? Det räcker väl om Markus Hellner och Charlotte Kalla gör det för oss alla.






Träning är en viktig del av livet och jag känner mig verkligen riktigt vältränad, som jag kanske aldrig gjort i hela mitt liv. Min kropp känns yngre nu än för 10 år sedan ocg jag tror att det är löpningens förtjänst till stor del eftersom den är så skonsam och enkel.






Självklart tänker jag fortsätta springa längre distanser än 5 km, men det ska bli spännande att testa vilka tider jag kan göra här.



ADIOS!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar