Ska jag eller ska jag inte??

Mitt älskade Thailand.

Undrar hur det skulle vara att bo ett land och på en plats där vi alltid fick ha en strålande sol hos oss. Nu har vi haft fina ljusa dagar i ungefär en månad och det gör så otroligt mycket på humör och glädje. När solen lyser får jag en otrolig lust att smida planer så det är väl tur att den inte alltid skiner då, trots allt. Om solen alltid skulle lysa tror jag inte vi skulle uppskatta våra fyra årstider så mycket som vi gör. Vintern med en sol som färgar himmelen i en röd-rosa-orange aktig färg trots att den står så lågt på himlavalvet och inte värmer. Ändå så gör den oss så glada och aldrig ser man så mycket människor ute och promenerar som en solig dag.

Våren när solen lyser så vackert mot den vita snön eller bara det faktum att den fullständigt förintar den snö som en gång var gnistrande, men numera bara smutsig och vaddig.

Sommaren då solen värmer så mycket att våra ansikiten blir svettiga och blanka och varje löparsteg känns som en tung utmaning och för att inte tala om hösten. Den vackra hösten med de kyliga morgnarna när dimman ligger tät över fjärden och skogen och sedan den varma solen som ger ifrån sig sin sista värme. De vackra färgerna och den höga klara luften så syrerik och så härlig.

Jag vet inte vilken årstid som egentligen är min favorit men jag tror att jag idag uppskattar alla fyra. Skillanden idag jämfört med förrut är att jag hellre har svala temperaturer än en kvalmig värme året runt. Därför uppskattar jag ändå Sverige, Norrbotten och våra fyra årstider.

Dock....

Sitter och kollar på gamla bilder. Inte så gamla ändå men tillräckligt för att göra mig sugen på nya äventyr. Som vanligt känner jag mig
upprymd och förväntansfull då jag sprungit och det gått riktigt, riktigt bra. Hjärnan är liksom laddad till max och endorfinerna i kroppen sprutar runt och gör mig oövervinnerlig. Kanske jag skulle åka ändå?? Kanske blir det så att jag får sällskap. Kansske blir det mitt livs resa?

Jag tar och äter och funderar vidare.